Oh vilket enastående rim. Ja, ironi. Härligt va?
I fredags tog vi bilen på en riktig provtur, Njupeskär tur & retur. Nätta 61 mil. Med en bil som är totalt ny i min ägo som man inte har en aning om vad den har för nycker. Spännande kan tyckas, men vi var en bil till så helt strandsatta hade vi inte blivit om olyckan varit framme ,)
Varför i hela friden åker man till Njupeskär och vart är det undrar du säkert nu, om inte är du ignorant eller bildad .)
I Njupeskär, som ligger nordväst om Särna i norra Dalarna finns sveriges högsta vattenfall. Japp, även vi i Sverige har sånna :)
Vi var åtta stycken som åkte bl.a. en tjej från Nya Zeeland och den svenska granskogen var rätt olik den natur hon är van vid. Skoj, man öppnar ögonen själv när det är så.
Vattenfallet var en fröjd för ögat, jag rekommenderar att åka dit om du är i närheten, typ Idre eller något. En lisa för själen.
Jag försökte ta reda på hur högt fallet är så här i efterhand med det makalösa Internet men det var inte det lättaste, jag såg allt från 70 till 125 meter. Men de siffror som verkade trovärdigast var Länstyrelsens uppgift om att fallet är totalt 123 meter högt och en annan nuffra någonstans som sa att det fria fallet är 97 meter.
Dumt nog åkte vi till Njupeskär först och skulle sedan ta björnparken i Orsa, dalahästtillverkningen i Nusnäs och lite annat skoj på vägen hem men när vi var på väg hem och bara i Älvdalen var klockan över sex, allting stängt. Hade jag vetat att vi hade detta inplanerat hade jag pushat mer för idéen att åka motsols runt Siljan istället.
Fast utsiktstornet på Vidablick i Rättvik var öppet i vart fall så vi fick en fin kvällsutsikt över Siljan. Det var mycket lindrigare att köra bil upp till Vidablick än att cykla dit. Knepigt hur det kan vara.
Vi lämnade Ludvika strax efter 08.00 och kom tillbaka runt 23.30. Snacka om dagsutflyckt :)
Bilder kommer.
Lördagen spenderade jag hemma hos mor & far medelst biltvätt. Söndagen vek vi åt hundvaktande, socialiserande med svärfar & Co. samt vaxning av bilen.
Så var det måndag, jobba jobba jobba sätta sig i bilen och åka till Biltema i Örebro för att köpa nya drivaxeldamasker, som de hade slut på, för att sen åka hem till syrran. Givetvis hade jag inte ringt och förvarnat och givetvis var hon inte hemma :)
En sanning med modifikation, jag ringde innan jag åkte och då svarade hon varken hemma eller i mobil så jag misstänkte att hon inte skulle vara hemma, so? Det var enda dagen jag kunde åka till Örebro på denna vecka.
Fast, om syrran inte flyttat till Örebro hade jag åkt till Västerås istället. Det är närmare till Biltema där, dessutom hade de säkert haft damasker hemma :P
Jo jag vet att Biltema även har postorder men frakten och bensinkostnaden hade blivit densamma, plus/minus någon krona. Fast miljön hade givetvis mått bättre om jag skickat efter istället... *gömmer mig för militanta miljövänner*
Så, efter jag konstaterat att syrrans ytterdörr var låst satte jag mig på utesoffan med katten i knäet och ringde syrran med hälsningsfrasen: ”Katten vill in!”
Hon trodde mig inte, att jag var hemma hos henne alltså :) Jag fick i vart fall låna huvudnyckel till bostadsområdet av en snäll granntant så att jag kunde komma in och länsa kylskåpet på gormérester. Tack för rostbiffen syrran, den var god! Klyftpotäterna var inte dumma de heller!
Så fick jag vara vittne och delaktig till hur min syster manipulerade sin son med lite hederlig utpressning: ”Ja, om vi får sätta på tramporna på din cykel en liten stund får du åka till den stora backen och visa hur duktig du är”
Det var nämligen så att när den lille skulle börja cykla tordes han inte när tramporna satt på cykeln, dessa åkte således av så att han kunde ha den som sparkcykel. Fast när han lärt sig hålla balansen och stödhjulen kommit av gick det inte att övertyga (läs: lura) ungen att sätta på tramporna igen, förrän igår.
Han lärde sig rätt kvickt att använda tramporna iaf så vi fick inte skruva av dem igen sen :)
Återstår bara att han ska lära sig att bromsa med fotbromsen istället för handbromsen, jag tycker det är lite otäckt om han skulle bromsa med framhjulet när han svänger på grus - sånt gör ont!
Vidare gick det lite för fort i en kurva så han körde av vägen och kom tillbaka, skärrad men välbehållen, med en kommentar om att cykeln var magisk för gräset och buskarna bara vek undan för cykeln :)
På hemvägen hade jag svårt att hålla hastighetsbegränsingen, normalt håller jag den på alla vägar utom 90 & 110 väg, där jag ligger strax över. Den moraliska anledningen till det är att jag anser att 90 & 110 bara är en maxfart för att ha en maxfart medan de övriga hastighetsbegräninsningarna är till för att där verkligen föreligger fara.
Jag håller alltså 30, 50 och 70 av säkerhetsskäl men åker lite fortare på 90 & 110 väg, fast inte så fort att jag får böter. Eller blir av med körkortet.
Jag vet att min moral knappast kan anses vattentät i det här fallet, men jag har iaf. en. Dessutom innebär den att jag åker lagstadgat på över hälften av alla vägar :P
Fast på hemvägen var det svårt att hålla ”strax under 100” på 90-vägen. Det blev mer 110 och det är för fort. Så kom jag ut på en kanonfin raka, bred, fortfarande ljust ute, ingen bil bakom, inga bilar framför - varken mötande eller andra - så jag kunde inte låta bli att gasa på. Uppe i 180 gav jag mig.
Efter det busandet kunde jag hålla ”strax under 100” utan några som helst problem, faktum är att det blev närmare 90. Knepigt egentligen då jag borde ha blivit än mer fartblind av att åka dubbelt så fort. Jaja.
En sak som jag inte förstår efter den buskörningen är: Varför i hela friden åker folk så där fort ibland? Det var inte ens kul och adrenalinströmmen var näst intill obefintlig. Jag ser endast en anlendning till att göra samma grej igen och det är för att ta reda på hur fort bilen går, sånna saker kan intressera mig. Fasen, är du en sån som får världens adrenalinrush av att köra fort med bilen på rak landsväg; Skaffa ett liv! Prova mountainbike, fallskärmshoppning, Paintball, forsärnning, stickning hemma i gungstolen. Fan, det är nog så att gungstolsalternativet kan vara mer spännande :P
Varför kör folk om och lägger sig i samma - eller lägre - hastighet framför? Grrr. Normalt är jag tålmodig med mina medmänniskor men det där gillar jag inte. De kör om för att de inte vill ligga bakom någon. Enda orsaken.
Jag föredrog att ligga ensam eller först på hemvägen då jag har riktigt bra lyse på bilen, så att man har större chans att upptäcka djur - men likförbannat ska de köra om och lägga sig med häcken gnuggande mot min nos, utan helljus engång. Visst, det var ”bara” skymning så man behöver väl egentligen inte helljuset men det är såå mycket bättre om man ska upptäcka små rävar i diket och stora älgar på backkrönen...
