Vecka 13

Flyttat hit.

Paradiset

Söndag 15:e april var jag i Paradiset med jomper. Det tar så klart en stund att landa efter något sådant, men här är lite bilder!

Stockholm täcktes i ett sista snöfall (?) för säsongen natten till lördag, en hel del kvar i skogen än.

Nä Jonas, du behöver något större att gömma dig bakom.

Lite jobbiga spänger, tydligen för att hindra motorcyklars framfart.

Gillar den här bilden, många olika riktningar i den.

Har man tur blir man bjuden på våfflor i stugan, om-nom-nom-nom!

Vi trampade Sameslingan och Tornbergsslingan, såg ut att finnas fina hällar där under snön någonstans. Får bli en repris vid barmark. Vår långsamma trivseltur finns på Funbeat om någon är rasande intresserad.

Tack för sällskapet!

Tumla runt

Fredag eftermiddag ringde Anki till jobbet och meddelade att torktumlaren lagt av kort efter start med en stank av bränt. När jag kom hem tog jag isär del för del i jakt på något bränt. Kretskorten såg dock fina ut så jag grävde vidare.

Hittade till sist en termosäkring som löst ut intill värmepaketet. Ett värmepaket fullt i ludd och med rätt stor träflisa inkilad med en hel del bränt.

Efter rengöring, återställning av säkringen och montering hoppade tumlaren igång igen.

Men säg den lycka som varar. Redan efter några maskiner började det trilskas igen och maskinen stannade efter kort tid. I displayen visades som alltid "F4" men det blev allt svårare att få bort koden. Hade antagit att det betyder "färdig" men en Googling talade om att det egentligen betyder "luddfilter igensatt" på Cylinda-språk.

Eftersom luddfiltret inte ens hunnit börja bli luddigt var det bara att börja skruva igen, trångt om saligheterna.

Efter än mer rengöring och jakt på luddsensor hittade jag till sist dess anslutning till kretskortet. Om anslutningen kortslöts så fungerade maskinen. Själva sensorn (termostat som agerar brytare) kunde jag inte hitta utan att fullständigt demontera hela maskinen, så jag kopplade helt enkelt bort den och lödde en permanent kortslutning.

Det är så klart suboptimalt att köra utan den sensorn, men den tycks ändå inte ha fungerat som den ska de senaste åren. Det finns ett antal säkerhetsanordningar (som den termiska säkringen som löste ut tidigare) så det är ingen fara om luftflödet avstannar.

Efter att ha skruvat ihop maskinen igen så har den nu fungerat en handfull gånger, håller tummarna att den håller ett tag till. Jag menar, den är ju rena barnet som föddes 1995. ;)

Vi har tidigare knappt använt tumlaren, men med en liten Line som byter kläder som värsta rockstjärnan kommer den till stor nytta.

Mars...

Mars började med en förlossning. Det kändes som jag mest åt skräp och låg stilla, men när jag väl stod på en våg igen hade det hänt massor. Sen har det varit en del platåer, speciellt den här veckan. Sömnbrist gör en inte jättemotiverad vare sig kost- eller motionsmässigt. Nya tag i april!

Vecka 12

Flyttat.

Lunsen

Eminenta s guidade en hel del nytt finstök varvat med sedan tidigare känt lyxstök. Kristin höll tempot uppe och lachamello blev bara skarp på tråkiga poseringsbilder så honom slipper ni se. Ludvikingarna var förutom undertecknad Harri och Ryddan. Nog jiddrat!

s flowar fritt.

Ryddan trampar på.

Harri visar smågruset vem som bestämmer.

Vissa njöt i kortärmat och andra av kaffe.

Kristin svischar in i grönskan.

Minen är bildtext nog.

Back to the roots!

Blurra din bottning.

Precis så där fint var det.

Lunch.

Det kallas spegelreflexkamera.

Hoppsan!

Huck.

Ryck.

Vältajmad kraft.

So long!

För den som vill se klassiska RR-bilder så har både 42Hz och s bidragit med det här.

Vecka 11

Flyttat.

Vecka 10

Flyttat.

Farsa!

I lördags blev jag, som de flesta av mina potentiella läsare säkert redan vet, farsa - det blev en dotter. Så klart jättestort och fyllt av bloggmaterial, men jag har valt att blogga om de delarna av mitt liv på annat ställe. Skönt för de som kanske är intresserade av det jag brukar blogga om, men inte av barn och barnsnack (jag är själv en sådan - eller har varit, vem vet). Eftersom det är av klart mer privat natur och fler individer att ta hänsyn till är hela bloggen dold. Vänner och familj som är intresserade kan maila mig på efternamn.tobbe-lussebulle-gmail.com - byt ut valda delar - så skickar jag länken.

Vecka 9

Flyttat.

Februari

Så var februari till ända, ur ett viktperspektiv. Det ramlade på bra där ett tag, men nu är det lite kämpigare igen. Portionerna har gradvis vuxit till sig, dumt som jag upptäckt att man inte dör även om man går hungrig en stund varje dag (i mitt "förra" liv kunde det gå dagar utan att jag blev hungrig).

Jag mår toppen av att inte äta så mycket som jag brukar, mycket piggare och gladare! Det märks att lite svält triggar igång fina kemikalier i kroppen. Sover inte heller lika många timmar som jag brukar, vilket var ett oväntat fenomen.

Tre månader kvar nu, kämpa Tobbe!

Foto

Flyttat.

Bullerberget

Ännu en dag med strålande sol, försökte styra upp en gemensam tur med Ryddan och Harri. Harri behövde sovmorgon men det lät som han skulle komma senare, så vi höll oss bynära i väntan på hans avresebesked. Fast han hoppade ändå av till sist, för jobbigt att montera dubbdäcken. Utan hade det inte gått bra idag, det var bitvIS tillräckligt spännande med dem på.

Ryddan på isen mellan Bullernäset och Lövön. Ingen regelrätt iscykling, bara en liten kik.

På Bullerberget var det riktigt bra före, allt från barmark och is till packad snö som bar. Av våra 25 km var det bara någon tiotals meter som blev knuffande. Bullerberget är ganska bra, vi lärde oss lite om vilka stigar som ska tas i vilken riktning för framtida utfärder.

Tre timmar snurrande i och kring Sunnansjö. Dynamisk karta.

Tack för sällskapet Ryddan!

Knufftur

Studerade kartan och gav mig ut för att finna ett asfaltfritt alternativ till Saxenleden, det gick ganska bra. På väg tillbaka fick jag för mig att knuffa upp för en skogsbilväg och se om det kunde ta mig till Kyrkleden.

Fin utsikt!

Skogsbilvägen var oplogad, men skoterspåren bar att gå i. Dock för mjukt och brant för att cykla.

Efter 200 höjdmeter knuffande hade skotern vänt, skulle jag också tvingas vända?

Snön bredvid skoterspåret var en smula mjuk och något för djup för att cykla. Eller gå i sommarskor, för den delen.

För ett par snöfall sedan hade någon pulsat ut i naturen, i ungefär rätt riktning. Så jag slängde upp cykeln på ryggen och följde efter. 100 meter in var skaren hård nog att hjälpligt bära cykeln så jag slapp ha den på ryggen.

Ytterligare en bit in blev jag plötsligt både blöt och väldigt kall om fötterna. Hoppsan!

Oroväckande långt in hittade jag till sist kyrkstigen; halleluja!

Skoterspåren till trots var stigen för mjuk för att cykla. Nu hade jag tröttnat på knuffandet men kyrkstigen var närmsta vägen hem, bara att knuffa vidare...

Till sist var jag framme vid vägen till telemasten och där hade någon terrängkört med bil, så snön var packad nog att i vart fall cykla ned. Spännande i ett djupt hjulspår med is i botten, två vurpor men mjuka fall i snön.

Nästan nere var snön borta, isen för hård för dubbarna så det fortsatte ändå vara spännande.

Hade tänkt vara ute en timme eller två, men kom hem efter tre. Ganska kuperad tur! Karta finns här om någon mot förmodan är intresserad.

Idag funkade GPS Trackern i mobilen igen, igår tyckte den att jag cyklade här:

Att gå från jobbet

Inte på det livsomställande sättet, utan det bokstavliga. Hade haft firmabilen och det var strålande vårväder, hellre ta en promenad än tigga skjuts av någon kollega. Inte för att det är något fel på kollegorna, men vem vill sitta i en stålbur när man kan ta djupa andetag av det här?

Kall vind betydde mössa på, men för varmt för vinterjackan så den fick hänga som en mantel. Det gäller att promenera klimatsmart.

När solen gick ned blev det halkigt, men det har hunnit töa massor under dagen.

Det tog mig en timma och en kvart att gå mina sju kilometer hem, en skön promenad men för långt för att göra det varje dag.

Nu väntar ett par dagars töande till och så ska det bli kallt natten till söndag, dags att slipa skridskorna!