Tour de Violation

Krängde om till sommardäck även på Sutran och gav mig ut på en längre tur, ville lägga en åtta runt sjöarna Väsman och Haggen med lite utvikningar.



Första timmen in till stan rullade på fin-fint, njöt av tystnaden utan dubb och tänkte döpa turen Tour de Silence. Trampade på strax under mjölksyra efter hur det kändes i låren, ingen pulsklocka här inte.

I Hagge stannade jag och åt den medhavda kexchokladen och undrade varför jag bara tog med en flaska vatten, den var nästan slut. Fast inte lika slut som mina ben, tur jag var halvvägs - bara lika långt hem! Övervägde om jag skulle korta turen och inte runda Haggen men tyckte gott jag kunde behöva kränkas, eller violation som det heter på franska.

Äntligen i Ludvika stannade jag på macken och fyllde vattenflaskan, sen trampade jag hemåt på östsidan av Väsman. I Brunnsvik slutar de ploga cykelbanan, något jag var väl medveten om. Jag drömde ändå om att solen skulle ha smält bort snön för en icke-kuperad hemfärd, men ack!

Alltså väntade riksvägen och därmed Norrviksbacken. 2 km lång och 75 höjdmeter låter inte så farligt, bara 3,9% i snittlutning. 2007 cyklade jag den på 6½ minut:

Men idag var benen väck sedan över en timme, minsta motlut och mjölksyran sprutade i låren. Jag sänkte växel efter växel men mjölksyran fortsatte växa, så när det var slut på växlar fick jag gå ned på kadensen och tugga styrlinda. Nio minuter på 30/32 i knapp styrfart, men tacksam över trippelpartiet på Sutran.

Turens första timme höll jag ett snitt på 25,0 km/h, andra och tredje timmen låg båda på 22,7. De sista 48 minuterna var jag nere i 20,0.

Totalt 3:48 och 86,8 km. Slutsatsen är att jag inte är redo att cykla till Ludvika, vara med på onsdagscyklingen (som börjar nu på onsdag) och sedan cykla hem igen. Än.