Igår var det kalasväder, blå himmel och +9°C men spenderades hos föräldrarna. Dels under huven på min bil (som fortfarande inte funkar) och dels i garaget med snickring av CD-hyllor.
Men idag hade jag tänkt cykla, gissa min besvikelse när det spöregnade på morgonen. På förmiddagen gick det över i snö men sen började det spricka upp. En tur arrangerades med Harri och vi begav oss av mot höjderna för att undvika blöt skog.
Harri testade att slänga sig bland stenar, såg ganska vådligt ut. Luften är så full av fukt att blixt funkade dåligt idag...

Fast det gick bra med Harri och vi fortsatte vår väg mot bergen...

Efter en del halkig klättring var vi halvvägs uppe och kunde njuta av utsikten tillbaka över stan.

På de här höjderna låg dessutom snön kvar.

Nu har solen gått ned bakom bergen och det börjar bli rätt skumt.

Inte bara skumt utan ren Jedi-style, dvs. pannlampscykling utan pannlampa.

Vi tog snabba steniga stigar tillbaka till Ludvika, det var klart spännande i mörkret! Hamnade på skrå och hjulen for undan men jag lyckades rädda upp det med en stödfot. En stund senare drämde jag pedalen hårt i vad Harri sa var en sten - själv såg jag aldrig vad det var. :D
Tillbaka i stan' igen frös övre trissan i bakväxeln fast och kedjan rasslade som fan över det stillastående kugghjulet, det är nog dags för lite omfettning av lagren där!