Peace and love - dag 2

Dag två på Peace and love och min sista dag. Mötte upp en redan dragen Ryddan (han fick inte smuggla in sin sprit så han drack upp den istället) och sen började vi våra vandringar mellan scenerna igen.

Miss Li

Eh, ja. Vad ska man egentligen säga? Underlig musik, inte min grej. Men fansen gillade det. Verkade även som fröken Li gillar mig, eller hur ska man annars tolka nedanstående asfaltsklottring?

Sabaton

Heavy Metal från Falun. Det går inte att komma ifrån, metal är schlager med alla dess klassiska tillbehör. Fast Sabaton var riktigt bra faktiskt, även om det nu inte är något jag lyssnar på normalt. Kul att se en spelning med eldflames och fyrverkerier också. Rejält röj till Veronica.

Thomas Di Leva

Jag behöver väl egentligen inte skriva något här antar jag? Alla vet hur han låter, är och uppträder. Kul när han upptäckte måsarna som seglade i skyn under låten Ingen kan köpa livet och skrålade ut: Fåglarna har fattat det, Borlänge! Fåglarna har fattat det!

Sahara Hotnights

Enda spelningen jag såg i sin helhet, bra spelat. De avverkade plektrum på löpande band. :) Sjukvårdsteamet hade fullt upp, de plåstrade om klart övr tio pers och mer än dubbelt så många lyftes över kravallstaketet. Galna fans, vi stod längst fram men inte i mitten och där var det lugnt. Sångerskan hade tuttfräs i början av showen. ;)

Folket

Det var helt galet med folk igår, klart mer än i torsdags som var ganska behaglig. Vi gick ut från området för att snabbare ta oss mellan scenerna. Det var rätt kul att springa mellan Di Leva och Sahara, galet kryssande mellan folk. Knappast uppskattat av dem dock. :D

Mando Diao

Meshuggah, Peps Persson och Mando Diao spelade samtidigt och jag vill egentligen bara se de två förstnämnda. Men vi råkade befinna oss vid Mandos scen när de skulle börja så jag stannade några låtar. Men det tog en evinnerlig tid innan de fick igång showen och då var folkmassan bokstavligen i gungning. Så vi flydde fältet tämeligen omgående.

Eldshow

På vägen till Peps hittade vi dessa eldfängda töser, trollbindande...

Peps Persson

Dagens bästa band, helt klart. Folk dansade, sjöng med och var riktigt glada. För man blir glad av Peps musik! Synd att de även verkade bli röksugna. *host* Såg bara några få låtar för att hinna se Meshuggah.

Meshuggah

Stor show, rätt dålig musik faktiskt. Vi gick tillbaka till Peps men han hade slutat spela när vi kom fram. D'oh!

Alice Cooper

Kvällens huvudnummer började spela punktligt, det tog nog folk på sängen då det mesta varit försenat. Vi hade ställt oss rätt bra tills de stora massorna började trycka på från alla håll. Allt knuffande och skuffande blev för mycket, stod bara ut några låtar. Nu är jag iofs. inget Alice-fan men det var stort att åtminstone höra Lost in America av fabrorn.

Fattaru

Vi satt på Esplanad och tog en fika precis när Fattaru började spela, så vi hörde två låtar i vart fall. Inte min musiksmak direkt. De spelade istället för Promoe som ställt in pga sjukdom. Senare på kvällen fick vi höra hiten "Mina hundar".

The Horrors

Brittisk skräckpunk? Besynnerligt och inte direkt bra, men de var skoj att titta på. :)

Familjen

Vi tog oss in på S2 och lyssnade på Familjen, enmansorkester i den elektroniska genren med två på scen. Trodde de spelade när vi kom in men de höll tydligen på med soundcheck, jag tyckte väl det lät konstigt. Men det lät lika underligt sedan med. ;) Aldrig förr har en mikrofonsladd fått ge uttryck för sådant erotisk lidande. Bortsett från sången var looparna rätt bra faktiskt.

Och därmed var P&L över för min del, hemma och packar inför en veckas seglingssemester...

Asfaltsrull, fokus klättring

Inspirerad av den här tråden på happy skissade jag fram följande rutt för att få till relativt många asfalterade höjdmeter på få kilometer. Rutten såg ut att bli 62 km enligt kartverktyget.


Så jag tog semester idag, riktade upp mitt bakhjul som förlorat en eker (som det fortfarande saknar eftersom jag inte hade någon hemma) och gav mig ut. Asfalten var blöt men jag trodde det var för att det hade regnet, inte för att det regnade. D'oh! Nåväl, bara att börja trampa. :)


Totalt blev det 87,8 kilometer, 890 höjdmeter klättrade och ett snitt på 25,5 km/h. Att det blev så mycket längre beror på att jag inte följde kartan helt slaviskt. Bl.a. gjorde jag en tripp över Hammarbacken, Iviken > Röda Stugan och så upp till Gussjöstugan och vände:

Backen upp till Gussjöstugan finns här ovan, 3,8% i snittlutning och 3,7 km lång. Då är det mätt från länsvägen i Sörvik till grusplanen vid stugans parkering. Utför kom jag upp i dagens maxhastighet, 69,6 km/h. Den blå kurvan är hastigheten...

Nästa backe var Norrviksbacken:

Norrviksbacken är knappt 2 km lång med en snittlutning av 3,9%. När jag gick i Högstadiet och hade friluftsdag med cykling runt Väsman var backen den stora prövningen. Idag kändes den ganska löjlig.

Men inte lika löjlig som barndomsskräcken Åvallsbacken i Nyhammar:

Från bron till korsningen Bartjärnsvägen är det bara 422 meter och en snittlutning om 4,0%. Tog bara lite längre än en minut att komma upp. Saker hamnar i ett annat perspektiv när man blir äldre...

En för mig ny cykelsträcka var Östanbjörka till Morberget, läns med väg 600-någonting:
Nästan 16 km med 219 höjdmeter, den var fin!

Väl tillbaka i Ludvika igen kände jag mig bara väldigt trött och inte helt djävla död, så jag tog några bonusbackar i själva stan'. En liten tour de San FranLudvika. :)

Backen mellan markering 16 och 17 är den så kallade Magnetbacken, alla i Ludvika känner till denna och den kan vara ett elände om vintrarna. 356 meter lång med en snittlutning på 7,6% gör den till dagens brantaste och då är det en korsning i mitten där det planar ut.

Mellan markering 18 och 19 är det gatan som heter Branta Backen, ligger i samma område som Magnetbacken. Det är lite falsk marknadsföring då den med sina ynka 252 meter bara lutar 4,4%.

Nästa backe (20-21) är en liten personlig mjölksyrafavorit, cykelbanan mellan Volvo och mitt upp på Golan. Den är riktigt brant i ett kortare parti. I sin helhet är den 758 meter med 5,5% lutning. Det tog mig nästan tre minuter att komma upp och betydligt längre tid att bli av med mjölksyran...

En mördarbacke till känner jag till (22-23), det är en gångväg i södra Knutsbo längs med kraftledningen, ett slags asfalterad Krabobacke. Från tunneln på Knutsbovägen upp till Knutsboskolan är den 993 meter med 6,0% snittlutning. Tyvärr tvingades jag kliva av cykeln i toppen, de har dumma slussar in på skolgården - annars satt jag trampande i duggregnet hela turen.

Nu ska jag åka till Peace and Love igen, med riktigt stumma ben...

Peace and love - dag 1

The Sounds

The Sounds var ganska bra - speciellt med tanke på att jag inte gillar dem, hade bra driv i den unga publiken. Så pass att de fick be dem lugna sig. Sångerskan har vältränade ben och låren var snygga, men jag såg att hon rökte under Melody Club sedan - slo!

Joan As Police Woman

Pga. schemaändringar var det nog få som hittade hit, sångerskan tyckte det var bra att publiken inte rev kravallstaketet. ;) Rätt OK band, lät lite som Jewel.

Crashdiet

Röjde på rätt bra men ånyo inte min genre. Låg en kille däckad i publikhavet, undertecknad bror duktig varskodde ett par vakter. Annars var det mest folk som skrattade och tog kort på honom. Oh well...

Tomas Anderson Wij

Efter mat på Thaistället blev det Tomas Anderson Wij på samma scen som Crashdiet nyss spelat på. Det var inte min kopp the direkt så vi gick till Dia Psalma istället.

Evert Ljusberg

Men på vägen till Dia Psalma stannade vi till hos 60 årsfirandet av Björn Afzelius, just när vi var där spelade Evert Ljusberg. Han var rätt kul och spelade jämtlandsblues så vi stannade tills någon tjej löste av, hon var inte bra.

Dia Psalma

Dia Psalma hade många äldre fans, fans som inte fick höra det de förknippade med Dia Psalma utan de spelade en hel del från sin kommande platta. Det var kanske inte så smart, många gick därifrån och så även vi. Fast att få höra "Alla älskar dig" kändes rätt bra faktiskt.

Mustasch

Mustasch var helt klart dagens bästa band, av de vi såg. Min musiksmak och en riktigt grym sångare. Trummis och övriga bandmedlemmar gick så klart inte av för hackor heller. Eftersom jag bor under en stor sten när det gäller modern musik hade jag helt missat det här bandet tidigare (kände igen två låtar men kände inte till bandet), kul upptäckt som jag ska lyssna in mig på.

De får en till dålig mobilkamerabild bara för det. :)

Shout Out Louds

Tog aldrig kort på SOL, inte för att det spelar någon roll med tanke på bildkvalitén. Men faktum är att jag aldrig såg dem trots att jag stod och "lyssnade" relativt länge. Ryddan hittade nämligen en plånbok innehållande 2-300,-, ett CSN-kort och två bibliotekskort (med mera). Visst detektivarbete vidtog, wap.hitta.se kände inte till någon i hela Sverige med det namnet. Efternamnet i Norrtälje (det ena bibliotekskortet) gav inte heller någon träff. Efternamnet i Huddinge (det andra bibliotekskortet) gav dock fyra namn på tre adresser. Då bara ett av dem var ett mobilnummer skickade jag ett SMS och frågade om det fanns släktskap och det fanns det, så jag fick ett nytt nummer att ringa. Ganska snart fick jag och Ryddan många kramar av en mycket tacksam 17 årig tjej. Det kunde ha blivit först in på '90-talet Jesper. ;)

Melody Club

Det tog en evinnerlig tid innan de startade sin show, men publiken stod ut. Hörde några låtar men det är inte min genre för fem öre. En slemmig gubbsångare som sjunger gladpop till fjortisar (och C förståss som diggade glatt). ;)

Performance clown

Mest bara underligt, så vi gick vidare mot Vader. :)

Vader

Polska Vader skulle vara hårdrock enligt Ryddan (som kan en massa namn och dessutom hade läst programmet). Vi stannade säkert i flera sekunder. Scenen var full av hårdrocksyxor, bröl och flygande hårsvall...

Dozer

Istället tog vi oss in på Bolanché och f.d. Texas Long Horn där Dozer skulle spela. Men det var tyst som i graven men packat med folk som pratade om Dozer, så det var nog rätt vi kommit ändå. De började spela 37 minuter försenat och efterfrågade en ljudtekniker, med all rätt - sången hördes inte för fem öre. Vi tröttnade ganska snart och såg en sovande person inne i ett bås som kan ha varit ljudteknikerns på vägen ut. Trist för Dozer.


Under kvällen lät jag bli att se Hammerfall, precis som jag lovat mig. :)

Storebror ser dig

Googlade precis på Analytics, så nu är det bäst ni sköter er med surfandet här. ;)

Soft asfaltsrull

Tog en soft cykelbanetur till Grängesberg och vände med Harri efter jobbet idag, 43 km totalt. Rätt skönt och vi slapp regnet, som tur var. Nu ligger jag på 107 cykeltimmar i år, det borde vara 177 samt lite extra för hösten och vintern. Mer cykling krävs således om årets mål på 365h ska uppnås...

Mallis?

Hm... Det vore ju rätt smutt att bygga ihop en mullig landsvägshoj och dra till Mallis till våren... Hm...

Strömavbrott

I min enfald trodde jag det var strömavbrott när hela lägenheten slocknade mitt under mysandet till Lost in Translation. C trodde det var en säkring, men jag förklarade att det minsann var strömlöst i hela huset och troligen hela Högberget. Döm om min förvåning när grannarna på andra sidan gatan uppenbarligen hade elektricitet till sitt akvarium. För att inte tala om att trapphuset i mitt eget hus var elektrifierat.

Så jag nödgades ge C rätt, det var bara min lägenhet - fan! Men varför slocknade hela och inte bara ett rum?

Efter en snabbtitt märkte jag att jordfelsbrytaren löst ut, orsaken? Jo, man ska vattna blommorna på fönsterbrädan och inte grenuttaget på golvet...

Dalakorpen downhill cup, deltävling #2

Plockade upp Harri och drog till Grycksbo där tio man drog på sig finaste utförskostymerna och puttade upp för Grafsberget. Eftersom det var lerigt satan bestämde jag mig för att gå ned och hämta skärmarna och spana in spårval under tiden, sedan fick det räcka med ett enda övningsåk. Tror iofs. ingen annan körde fler i leran?

Heat ett körde jag helt galet och på strax över två minuter medan Harri rullade in på 1:46 eller så. FAN! Heat två hittade jag mina spår men kapade "bara" sju sekunder till 1:53. Jag är för feg för att köra fort. :/

Efter mitt andra heat knallade jag upp i spåret med Harris kamera och förevigade kvarvarande åkare, resultatet av det finns här.

15 mil bilkörning för sex minuters cykling, det är nog rekord. ;)

Tack till alla som dök upp, men speciellt till de fagra tidtagarfunktionärerna samt Westman som arrangerade. Det var en kul kväll!

Pendling #2

Tog en sunkig mobilkamerabild på morgonens pendling till jobbet. Den ljusa fläcken rakt ovanför styret är min arbetsplats, ska bara runt sjön dit vilket är de sista sju minutrarna på min pendlingstimme.

Ska försöka cykelpendla varje dag denna vecka.

Jobbpendling

Inspirerad av bruse stängde jag av väckarklockan och lät kroppen vakna när den själv hade lust, sen cyklade jag till jobbet i duggregnet. Eftersom klockan hann bli efter 10 innan jag stämplade in passade det bra att göra lite serverunderhåll när alla andra gått hem, vilket så klart drog ut på tiden. Men nu är jag hemma igen med ett styck kebabtallrik med ris. Grumt nöjd att kunna mata på så pass på hemväg - även om nu de 0,1% i lutning jag har är långt ifrån det Markus upplever i alperna just nu.

Appropå Markus och alper fick jag tre (!) SMS innhållande följande textmassa:

Allt är bra med mig. Jag cyklar i bergen och sen dricker jag öl. Hotellet är stängt så jag får laga mat själv. Kram mf.

Nästa år ska jag göra Markus sällskap, har vi precis bestämt!

Kvällsminimalism

Bilden föreställer Ryddans over the bar på Milbanan från april 2005 och har inget med kvällens tur att göra, annat än att det är samma stig.


Efter en våt kväll i Borlänge med utgång och tillhörande bakfylla var det skönt att komma hem till Ludvika igen vid 18-snåret och ge sig ut på en cykeltur.

Packade ovanligt minimalistiskt, tog bara mobilen och lägenhetsnyckeln, ingen rygga och inte ens en vattenflaska. Trampade lätt i kropp och sinne iväg till Milbanan som kördes så det stänkte om det (det har regnat hela dagen, men slutade strax innan jag kom hem från Borlänge).

Det var så skoj att cykla att jag utökade med Knutsbo, lilla "berget" mellan Jägarnäs och Knutsbotjärn och så två gånger upp på Högberget. En tur med mycket klättringar och därmed också många härliga utförsåkningar.

Men det bästa var minimalismen, fokus på cyklingen. Stannade bara en gång då en björk lagt sig olyckligt över stigen, annars satt jag njutande i sadeln från dörr till dörr.

F L O W !

Att det var över en månad sedan jag cyklade MTB på hemmaplan gjorde inte saken sämre.

Mer cykling där fokus ligger på själva cyklingen utan en massa störande moment anbefalles!

Sunne

Packa bilen, hämta Harri, 20 mil in i Värmland efter rallyinspirerande vägar, på med skydden, upp i ankarliften. Snälla locals, manlig grillning, kul spår och för få liftåk. 20 mil hem, duscha, Borlänge, öl, grilla, öl, krogen. Yeah!

Fotos machen

Tror jag måste köpa ett riktigt makroobjektiv någon dag.

Säng, säng, säng...

Satte mig i soffan med en skål glass och Kes i DVD-spelaren direkt när jag kom hem från jobbet igår. Somnade under filmen så jag förstod inte slutet, fick hoppa tillbaka ett par kapitel för att se om. Sen stängde jag av TVn och somnade igen. 22:54 fick jag ett SMS och vaknade därmed fortfarande liggande i soffan, lika bra att förflytta sig till sängen där jag slocknande direkt. Över 12 timmar sömn och ändå var jag megatrött imorse. Jag tror kroppen försöker säga mig något...

Chuck Berry & retroaktiv uppdatering

Jag gör lite info av den här posten istället för att bara skriva att jag lagt till de bildintensiva blogginläggen Segling: Stockholm > Söderhamn och Födsledagskalas retroaktivt.

Infot är att nu har jag biljetterna till Chuck Berry i Stockholm. Status Que ska tydligen spela också men det behöver man ju inte stanna och lyssna på. Planen är övernattning hos Markus, mat på Texas Longhorn och öl på Oliver Twist. Kan bli precis hur bra som helst!

Lunch with a view...

Så här ser det ut där jag äter min lunch och tar mina fikor. Jobbet ligger verkligen naturskönt! Slänger med bilden nedan jag tog i fredags, någon borde kanske tala om för grabben/tjejen att det dröjer innan nästa vinter?