söndag 31 maj 2009

Anki cyklar vidare

I veckan köpte vi passande hjälm och handskar till Anki och nu var det dags för MTB-tur nummer två. Stig för dagen blev 12,3 km-slingan i Källbotten lagd som en åtta.

Lätt urgröpt och slingrande 3D-stig med relativt slätt underlag, en och annan rot på sina ställen men inget märkvärdigt. Däremot en fin naturupplevelse och stundom härligt flow.



Med stigen lagd som en åtta får man cykla skogsväg upp till våtmarkerna kring Älgtjärnen/Ormputten och stig ned till Snäven. Anki är glad att ha klarat backen, men trött. Med mitt teflonminne vad gäller uppförsbackar fick hon glädjen av att höra "Nu är vi på toppen, inga fler uppförsbackar!" hela tre gånger. :D Jag hade valt lite tokigt vapen och trakterade den för tungt drevade singlespeeden, inget sällskap i uppförsbackarna alltså...



Missar man spången på första försöket provar man igen (det är en smalare spång under cykeln, ligger i vinkel till den stora). :D



Rumpskott. Ned till Snäven är stigens naturskönaste sträcka tycker jag, man åker parallellt med en liten porlande bäck. Tyvärr ett par vindfäll men de gick att cykla över.



Stigen längs med Snäven är också fin, en stund tidigare gjorde Anki dagens enda vurpa. Eller egentligen var det cykeln som ramlade när hon stod gränsle över den och försökte återfå balansen, eller hur det nu var. Troligen var där här de där sex parallella rivsåren från storklingan uppkom...



Ett par kanelbullar och en Cola senare kan man inte vara annat än glad. Iaf. inte med en så duktig sambo. :D



Anki börjar bli lite trött nu, men vi är söta för det.



Extremt dåligt tajmad bild, men det är spången/bron Harri vurpar på i happy-introt. Anki cyklade över utan problem.



På slutet bjuds man av ett par härliga flownedfarter, de var dagens favorit tyckte vi båda.



Efter dusch var vi värda varsin glass på Engel, speciellt Anki som redan blivit mycket bättre cyklist.



Efter glassen gick vi en promenad, såg denna maskros. Trodde inte det skulle gå att fota med kompaktkameran men det blev ju riktigt bra!



Måndag morgon är det väl klart man tar kjol till jobbet, trots sex rivmärken och några blåmärken. :)


Nu har jag beställt bättre pedaler då de som sitter på idag är halkiga till den grad att Anki inte riktigt törs stå upp. Hoppas hon inte halkar av dem för Shimano PD-MX30 lär ju lämna lite mer än sex små rivmärken på benen...

lördag 30 maj 2009

Gesunda, solskenspremiär


Harri tog kort på mig i Gesunda, dit vi for idag. Kanon att bara ha 16,5 mil / 1:50 till så bra cykling! Dammande stigar, trevliga människor och klar utveckling på cykeltekniken. Fick upp farten en del, tordes köra några huck (ramper ut i tomma intet med landning längre ned) och JoMenSåAtt fick mig t.o.m. att köra ett gap-hopp (hopp utan ifyllnad, måste hoppa hela) i acceleratorn. :)

Favoriter för dagen var:
- Bonzai, hittade äntligen en bra linje.

- Under liften, härlig kontakt mellan rumpa och bakhjul - brant och smalt! Synd spåret dör ut i ingenting halvvägs ned. Ska man putta upp till tävlingsspåret, 4X eller köra grusväg ned? Bygg ut stigen så den följer liften hela vägen ned!

- Stökspåret till acceleratorn, stök i början och grävt flow i slutet. Bra skit!

- Undre halvan av Malin Lindgren var härligt våt.


Fler fina bilder från Harri på happy.

Charmigast med hela dagen var lanthandeln i Gävunda (strax söder om korsningen mellan 45:an och 26:an mot Vansbro till) med där till hörande dam, rekommenderas som läskstopp (kall läsk finns i mejerikylen). :)

Dagen efter kändes kroppen mörbultad, träningsvärk i lår, rumpa, rygg, axlar och händer. Fick punktera en blåsa i handen också. En vecka i Spanien var lindrigare än en dag i Gesunda!

fredag 29 maj 2009

Noga med vikten

Lånade hem en QHC-30 från jobbet. En våg som klarar upp till 30 kg med ett halvt grams noggrannhet. Så nu har jag stenkoll på cykelvikterna. ;)

Glory DH: 21 kilo, 11 gram
5-Spot med DH-framhjul: 15 kilo, 321 gram
Kona Sutra: 14 kilo, 217 gram
Univega 29er SS: 13 kilo, 53,5 gram
Muni: 7 kilo, 763 gram
Alla vikter kompletta med pedaler och smuts. :D

onsdag 27 maj 2009

Lillfingerstatus

23:e april vurpade jag i Spanien och hade enligt läkare av en sena i lillfingret.


Om man hoppar fram till 5:04 i filmen nedan finns vurpan med.




En vecka senare kunde jag inte räta upp lillfingret så jag besökte doktorn. Fick en skena att sova med och tid för återbesök, eventuellt skulle det bli remiss till handkirurg men det var inte troligt.



Men innan tiden för återbesök hade fingret börjat räta upp sig så jag avbokade återbesöket. Idag ser fingret ut så här.


Det vill säga, jag får det minst lika långt bak som de andra fingrarna, men problemleden överflexar inte som de andra fingrarna. När jag knyter handen böjs lillfingertoppen in mot ringfingret något mer än högerhanden. Kan även känna lite tendenser till kramp och stickningar, som om fingret var på väg att somna. Men det blir gradvis allt mer sällan, dessutom börjar fingret kännas starkt igen.

Drar jag fingerkrok med det andra lillfingret är det på håret att vänsterhanden förlorar. Men ska fingrarna rätas upp är vänstern fortfarande betydligt svagare än höger, men klart starkare än för ett par veckor sedan.

Sjukt att en sena kan laga sig själv!

lördag 23 maj 2009

Finnöl och 3 små rum

Dags för de sista två ölen jag fick av Harri. Laitilan Kievari Schwarz och Vakka-Suomen Uudenkaupungin Talviolut. Ingen av dem är värda ett köp i min bok, men jag är ändå glad åt att ha druckit dem - tack Harri!



Nu skulle man lätt kunna tro att Finnöl ≠ Finöl, men det vore att göra det lätt för sig. Så nu skriver jag om ett norskt öl bryggt med svensk hjälp men av finsk typ. Nøgne Ø och Dugges har nämligen tillsammans skapat en Sahti. Råg, vete, svensk ljung, norsk honung och strandmalört ger smak åt ölen.

Den kombinationen lirar riktigt bra tillsammans, faktiskt riktigt bra. Fast man får vara lite försiktig med en alkoholhalt på 11%, funderade hur jag kunde känna mig så påverkad av en enda öl. Tur jag tog en till... Egentligen borde jag ha sparat den, köpte bara två och det finns bara 24 kvar på bolaget i skrivande stund. Men det var så gott...

Nøgne Ø & Dugges Sahti har artikelnummer 11624.



Lördag gav mig chansen att besöka puben 3 små rum i Göteborg, har läst och hört en del om det på Internet tidigare och det kändes som "da shit" för en ölnörd i Götet. Klistermärket på bardisken säger detsamma!



Började kvällen med en Real Ale från Ocean Bryggeriet. Inte riktigt min stil men en bra början på kvällen, kul också med ett lokalt öl. Ljusförhållandena var inte de bästa så det får duga med svart-vitt.



I brist på fantasi tog jag sedan en Delirium Tremens, kändes som en öl man borde ha smakat som ölnörd. Rätt god med gott om mjölksyra, klart mer än någon annan belgisk ale jag druckit.



Nu började det kännas att vi cyklat i fem timmar tidigare på dagen och gäspningarna blev allt tätare.



Dags alltså för en sista öl och sedan hem. Hade siktat in mig på en Nøgne Ø #100 men den fanns inte kyld (3 små rum har skåp med alla flaskor istället för en tråkig lista eller svårstuderade kylar - mycket praktiskt och kul!) så det fick bli något annat. Valet föll på en Stone Ruination IPA. Stone är ett av mina favoritbryggerier men IPA är långt från en favorittyp av öl. Det blir ofta för beskt men Stone hade lyckats balansera upp det riktigt bra, kanske den bästa IPA jag druckit.



3 små rum är helt klart ett ställe att återvända till, Göteborg med för den delen men mer om det senare...

torsdag 21 maj 2009

MTB-premiär

Skruvade ihop min gamla Hardtail till Anki så hon kunde testa att cykla i skogen. Hon har aldrig någonsin cyklat utan fotbroms, skulle det bli en pärs? Vi började lite försiktigt...



Men snart befann vi oss här och Anki körde om partiet eftersom det blev besök bland träden första gången. Utmärkt inställning!



En åskskur gjorde att vi sökte skydd i en busskur men Anki är glad för det.


Det var roligt att cykla - speciellt på de fina stigarna. Nu skaffar vi en hjälm i rätt storlek och ett par handskar. Hardtailen får duga tills vidare, trots att det är svårt att nå bromshandtagen med små händer (går inte att justera in mer).

tisdag 19 maj 2009

Dödsmarsch till kyrkan

1997 tänkte jag cykla Kyrkstigen mellan Kloten och Norrbo med Magnus, men vi kunde inte hitta leden och tog grusväg hem igen. I söndags blev det revansch!

Totalt var vi sju som kom för att göra denna expedition (tre från Ludvika, en från Borlänge, en från Karlstad och två från Uppsala), på papperet såg det ut att kunna vara blött och backigt. Vi blev inte besvikna på den punkten. Synd att det inte fanns ställen där man även kunde cykla. Av de 24 kilometrarna var det ungefär tre som var cykelbara. :D

Det tog oss nästan sju timmar att komma runt, det är ett snitt på 3,43 km/h!

Jag filmade nästan 30 minuter som jag nu klippt ned till nästan nio:

onsdag 13 maj 2009

Mostigen, 17 km skojs

De senaste tre åren har jag haft funderingar på att ta med cykeln till Söderhamn, där jag jobbar ibland. Men det har aldrig blivit av, förrän nu! Körde Mostigen, 17 km med lagom svåra utmaningar blandat med flow och fin natur.


Se massa mer bilder och sådant på happy.

måndag 11 maj 2009

Vårstädning @ LAST

I Götelaborg byggs det Secret Tracks, kallas kort för GST. Jag har också tänkt bygga lite hemliga spår men eftersom LA ligger i Sverige tänkte jag kalla det LudvikA SekreT istället, eller LAST i kortform.

Det är främst två saker som behöver åtgärdas: Det ligger ett antal större vindfäll över stigen som behöver motorsågas. Det växer en massa ungträd som piskar en i skrevet när man kör, behöver klippas.

Eftersom motorsågen är uppbokad för tillfället började jag med det mindre men klart mer frekventa bekymret. Röjsax fabrikat Bröderna Nelsons lånades och surrades på ryggan, sen bar det i lördags av upp till stigarna.



Satte en slangbit över själva kllipphuvudet, hade ingen lust att få det i nacken när jag cyklade.



Här är värsta partiet, riktigt tight mellan buskarna när man ska fram.



Mindre än en kvart senare såg det ut så här.



Jag hade bara 2-3 timmar att avvara på lördagen men hann ändå rensa bort alla småträd/buskar intill stigen från botten till 2/3-delar upp. Många klipp blev det. Röjsaxen funkade ganska bra men man fick ta i rätt rejält på de lite äldre ungträden och de riktigt små ville inte klippas, käftarna är inte helt parallella så de slank hellre emellan. Speciellt ungt hallonsnår var besvärligt. En klar fördel med röjsax mot röjsåg är att man kan klippa långt ned nära marken och slippa slystubb som är ett elände när man cyklar. För att inte tala om hur tyst och skönt en röjsax jobbar...

I söndags var vi till Tulavippan, en slags samlad loppmarknad. Där hittade jag en större röjsax med en helt annan mekanism. För bara 90,- blev den min.



Istället för käftarna som på en vanlig kontorsax har den nya en kniv som går mot ett mothåll, det gör att även de små slyna lätt klipps av. För de större buskarna är utväxlingsmekanismen till stor hjälp!



Eftersom det bara var besvärligt att släpa runt på en cykel i lördags tog jag de nya terrängskorna på en premiärtur. Joggade upp till spåret och mellan stigarna, måste ha sett helskumt ut med någon som var ute och sprang med en gigantisk "bultsax" i näven. :D



Hann rensa färdigt stigen jag började med i lördags samt fyra till. Här är en grandunge som var besvärlig redan för fem år sedan, man fick stålsätta sig för att trampa upp genom dungen.



Fem minuter med saxen och stigen såg sedan ut så här:



Den nya röjsaxen var betydligt bättre att jobba med, när man väl kom underfund med att man inte ska pumpa med båda handtagen utan bara det ena - annars ville inte riktigt utväxlingsmekanismen haka i nästa läge. Klarade med lätthet att kapa 3-4 cm tjocka döda grenar, den andra röjsaxen hade problem med 1-2 cm döda grenar. Tall var lättast att klippa och 5 cm rotstam var inga som helst problem.

Totalt tog det mig 5-6 timmar att rensa upp 3,5 km stig som bitvis var riktigt besvärlig. Nu återstår ett hygge på en annan stig där vi i princip slutat cykla för stigen slyat igen, men det är bara 300 meter eller så. Jag gissar att man inte behöver göra om processen på minst fem år. Flera av buskarna var på väg upp från stubbar där man tidigare gått fram med röjsåg, ett par av stigarna är ledmarkerad vandringsled.

Nästa steg för LAST är att motorsåga bort lite vindfäll, sen kommer man äntligen kunna cykla hela stigarna non-stop. Yay!

söndag 10 maj 2009

Olut

Harri besökte Finland för en tid sedan, snäll som han är tog han hem lite öl till mig. :) Nu har jag hunnit provsmaka tre av dem, bäst att avlägga rapport innan jag glömmer bort omdömena...

Paasbier bryggs i Belgien åt ett finskt företag. Det låter mycket bättre än det var, det här ölet var inte gott. Smakade dåligt, alltså som om något dåligt hänt med ölet.



Nästa var Beer Of the Gods från amerikanska High & Mighty Beer Co., en ameriskansk blond ale. Blond är bara förnamnet, kan inte minnas att jag sett en så här ljus öl tidigare! Varken gott eller dåligt skulle det funka att väta strupen med en varm sommardag, men det finns många öl som är bättre för det ändamålet.



Vakka-Suomen Panimo har med denna Prykmestar Pale Ale skapat en brittisk pale ale, faktiskt ganska god. En del humlebeska men så klart inte alls som en IPA (vilket i min bok är en bra sak).



Så långt finnölen jag fick av Harri, fler kommer. Passar på att rapportera om ett par andra jag köpte hem från Systembolagets tillfälliga sortiment för en tid sedan.

Dels Oerbier (nr 11647) från De Dolle Brouwers, en av flera klassiska vårbrygder från Belgien. Direkt kapsylen togs av svämmade köksbänken över av öl som ville ut ur flaskan, inte ovanligt att finöl har bråttom ut men med sådan kraft och till denna grad har jag inte sett förr!

Det som till slut hamnade i glaset var en klart annorlunda smakupplevelse. Så klart en hel del kolsyra men även en kraftfullt smak men utan sötman som brukar finns i de kraftigare belgarna. Det här ölet behöver nog lagras något år innan det kommer till sin rätt. Men klart drickvärt!



Bryggerierna Alesmith och Mikkeller har tillsammans med Stone Brewing Co. skapat en Belgian Style Tripel Ale (nr 11637). Alltså en amerikansk ale med gott om smarrig humle men med belgiska undertoner. En mycket lyckad brygd, måste jag säga! De flesta amerikanska "belgiska ale" brukar vara en liten amerikanisering av de belgiska smakerna, men här har man gjort tvärt om. Tänk en ljus belgisk ale med massor av humle. Jag måste köpa fler!



And now for something completely different; bron vid Flogen norr om Nyhammar har sett sina bästa dagar komma och gå.

måndag 4 maj 2009

Viktplatå

Hade ingen aning hur kroppen skulle reagera på Spanienresan. Förvisso 24 svettiga timmar i cykelsadeln, men samtidigt dålig mathållning och desto mer ölhållning. Blev glad att jag bara vägde tre hekto mer när jag kom hem. Sen kom Amsterdam helt utan aktivitet (nåja) och än mer udda matvanor, fortfarande kvar kring 96 kg när jag kom hem.

Så får att spräcka platån har jag precis ätit en panpizza och sitter nu med ingefärs- och citronchoklad och ännu mer Cola. Hm...

söndag 3 maj 2009

Amsterdam

Det hade blivit dags att inkassera min julklapp från Anki, en resa till Amsterdam. Anki har sedan länge ett par vänner i Amsterdam och de insisterade att vi skulle komma under festligheterna kring 1:a maj. Så sagt och gjort.

Amsterdam är en stad byggd kring cyklar och cykling. Det bor 750.000 invånare i Amsterdam och man uppskattar antalet cyklar till 700.000. Dvs. nästan alla har en cykel. Men det finns inga backar i Amsterdam (utom någon enstaka bro över kanalerna) och alla cyklar bara ren transportcykling. Cyklarna har därför en något lustig geometri för en cykelvan person, så även den cykel jag fick låna under vistelsen.



Att cykla bland massor av folk, spårvagnar, räls i asfalten och några enstaka bilar var inte helt lätt. Jag är inte van att hindren rör på sig. :) Det blev inte enklare av att min cykel nästan helt saknade bromsverkan. Jag var stundtals övertygad att jag skulle knocka någon som gick på cykelbanan men det gick otroligt nog bra varje gång.



Festligheterna kring 1:a maj är den så kallade Koninginnedag (Drottningdagen) då drottningens födelsedag firas och många klär sig i orange. Dessutom hålls loppmarknad över hela staden och det står diskobilar lite var stans.



De normalt 750.000 invånarna dubbleras under den här helgen, något som bitvis märktes även om vi höll oss i utkanterna av den värsta trängseln.



På loppmarknaden kunde man fynda lite allt möjligt, vad sägs om den här något makabra barnsängen?



Under våra promenader var det inte bara hundskit man fick se upp med, alla pissoarer var bokstavligen översvämmade och det rann piss längs med gatorna på sina ställen.



Djurlivet tycks dock ganska anpassat för det urbana livet, eller vad sägs om den här fågelfamiljen som byggt bo på några gamla bilhjul? Såg samma sak på andra ställen.



De som inte sålde gamla prylar hade arrangerat olika andra sätt att tjäna pengar på, som att låta folk försöka balansera ett mynt på en apelsin som flöt i en hink med vatten. Eller den här killen som fick i uppdrag att porträttera mig.



Är det inte likt, så säg? :)



Gick förbi denna rätt tuffa ratbike, notera set-back stolpen för rätt cruiser-geometri. Även om de flesta i Amsterdam tycktes ha rätt nya och fräscha bilar var cyklarna för det mesta färdiga för tippen. Antar det är meningslöst att ha en finare cykel då de stjäls fort.



Efter att ha gått runt rätt länge stannade vi på ett torg med denna armédiscobil och dansade med vårt värdpars vänner.



Hittade reklam för en kommande musikbegivelse. Holländarna tycks gilla sin elektroniska musik som var överallt, vilket iofs. är ganska trevligt jämfört med det svenska fiolgnisslet. :)



Sugen på en pee-pee-pizza?



Även nytillverkade cyklar hade samma skumma geometri som allt annat. Bekvämt och avslappnat, det är så man cyklar i Amsterdam.



Appropå bekvämt och avslappnat...



Amsterdam är ju kännt för sina slappa regler när det gäller att röka på, men att rökat kom i stora wellpappkartonger trodde jag inte. ;)



En av värdparets vänner hade fyndat en halv skyltdocka. Under kvällens gång fick dockan mer och mer kläder på sig, till sist även ett par armar. Dockan fick agera centerpelare för vårt discodansande på torget. :)



På cykelturen hem krävdes fyllemat, vad passar bättre än lite pommes och majo? Det finns f.ö. en snabbmatskedja som säljer mat ur väggen. Ett antal småskåp i väggen innehåller färdiga hamburgare etc., bara att stoppa i rätt summa mynt och öppna en lucka. Besynnerligt.



Vårt värdpar bor på en nybyggd ö som byggts för att vara bostadsområde, så ingenting på ön är äldre än åtta år - inklusive marken man går på. Rätt udda. De gräver upp botten och lastar på stora pråmar, sen dumpar de ut massorna tills de byggt en ny ö. De höll på med två nya sådana öar intill. Amsterdam är trångbott.



För att få lite lugn och ro efter allt folkvimmel och trängseln åkte vi bil till en strand utanför Haarlem, där var förvisso ganska många personer men stranden var så stor att man fick lite lugn och ro. Påminner lite om Tylösand utanför Halmstad fast mycket större, även klart fler sanddyner.



Gick runt barfota hela vistelsen där och passade på att stoppa fossingarna i Nordsjön när jag ändå var där. Faktiskt inte jättekallt och några enstaka ungar plaskade glatt runt i vattnet.



Lördag och sista dagen var vikt till shopping. Cykelturen in till centrum blev ganska holländsk med en väderkvarn i bakgrunden tycker jag. Väderkvarnen i bakgrunden är numer bryggeriet Brouwerij 't IJ.



De är ganska fina, de där kanalerna.



Att Amsterdam är en stad anpassad för cyklister syntes bl.a. på trafikljusen. På varje rödljusstolpe fanns även lampor i brösthöjd så man slapp stå och vrida huvudet av sig för att se när det blev grönt.



Medan damerna gick på shopping tog Sean med mig på en promenad runt i princip hela Amsterdams stadskärna. I en park fick jag se en sådan där öl-cykel-buss, har sett dem på bild tidigare men kul att se en på riktigt. :)



I Holland dricker man Heineken och Grolsch, inte riktigt min typ av öl. Så vi gick istället till ölbutiken Cracked Cettle samt puben Café Gollem mitt emot. Hade lätt kunnat fylla en resväska med öl från den butiken men köpte inte en enda.

Istället knallade vi in till puben och drack några öl, började med en Struis från det där väderkvarnsbryggeriet Brouwerij 't IJ. Den var rätt god faktiskt och av belgisk typ. Ingen Chimay Blå eller Rochefort 10 men väl i klass med Brother Thelonius. Kul att dricka ett lokalt öl.



Sen gick vi vidare till den relativt tråkiga Kwak som mest är rolig för sitt udda glas skull, även om ölet inte på något vis är dåligt.



Det började bli dags att bege sig till det bokade bordet på en restaurang i andra änden av stan', men innan dess var jag helt enkelt tvungen att testa Westwleteren 12. Skulle den leva upp till hypen eller inte?



Vaddå hype? Jo, klostret Westvleteren Abdij St. Sixtus som brygger ölet säljer det bara vid sin port. Man måste förboka att man kommer dit och anmäla sitt registreringsnummer, sen återstår att ha turen att de säljer just Abt 12 den dagen. Man får dessutom inte sälja ölet vidare till någon annan, så jag antar att puben töjer lite på reglerna.

Men, undrar kanske du som bara beställer in en stor stark, varför skulle det vara värt allt trassel att köpa ölet om det är så krångligt? Jo, Westwleteren Abt 12 anses bland ölnördar vara världens bästa öl (med Kaggen Stormaktsporter från svenska Närke Kulturbryggeri som tvåa).

För mig som gillar de starka belgiska alen som Chimay blå och Rochefort 10 borde denna kvadrupeltrappist vara riktigt bra, eller var allt det där bara hype för att det är så svårt att köpa?


Jodå, ölet är riktigt-riktigt gott. Svårt att säga om det är det bästa ölet av alla öl jag druckit dock, men nog är det helt klart med i toppstriden. Hype eller ej. Dessutom kostade det mig bara €12 (132,-) att prova. Törs inte ens tänka på vad en svensk krog som Akkurat skulle ta för en flaska... Så nu har jag druckit de två bästa ölen i världen, enligt ölnördarna själva.

Allt som allt har det varit en mycket trevlig resa, tack för julklappen älskling!