måndag 30 juli 2001

HISSkelig tur...

*skratt*

Här på ABB i Ludvika finns en så kallad Paternosterhiss. Det är helt enkelt en massa hisskorgar som åker runt, runt, runt i mellan våningarna. Lite svårt att förklara, ungefär som ett pärlhalsband där pärlorna är hisskorgar. På varje våning finns två gluggar där man kan hoppa in och ut i hissen. Hissen rör sig hela tiden så det gäller att hänga med när man ska hoppa av på rätt våning.

Idag när jag skulle åka upp ett par våningar valde jag den hissen, eftersom man slipper vänta på den vanliga hissen. Jag hann åka en våning så stannade hissen. Lyckligtvis precis på ett våningsplan så det var bara att kliva ur. Oftast stannar den så att man får golvet ungefär i midjehöjd så att man inte kommer ut...

Tryckte upp den vanliga hissen och klev in, men se! Då var den på väg till bottenvåningen trots att pilen visade att den var på väg uppåt. Bara att åka ned och vända *grrr*

Ingen bra dag att åka hiss på idag...

Igår körde jag en riktig tokvända på cykeln, körde 17 km väldigt teknisk terräng på bara en timme. Helt färdig när jag kom hem, de sista två kilometrarna frustade jag värre än en blåval *skratt*

Det är skönt efteråt brukar det heta, men med mountainbike är det skönare under tiden! *tipsa*

Ha det!

tisdag 24 juli 2001

Min bil har gått flera mil.

Oh vilket enastående rim. Ja, ironi. Härligt va?

I fredags tog vi bilen på en riktig provtur, Njupeskär tur & retur. Nätta 61 mil. Med en bil som är totalt ny i min ägo som man inte har en aning om vad den har för nycker. Spännande kan tyckas, men vi var en bil till så helt strandsatta hade vi inte blivit om olyckan varit framme ,)


Varför i hela friden åker man till Njupeskär och vart är det undrar du säkert nu, om inte är du ignorant eller bildad .)

I Njupeskär, som ligger nordväst om Särna i norra Dalarna finns sveriges högsta vattenfall. Japp, även vi i Sverige har sånna :)

Vi var åtta stycken som åkte bl.a. en tjej från Nya Zeeland och den svenska granskogen var rätt olik den natur hon är van vid. Skoj, man öppnar ögonen själv när det är så.

Vattenfallet var en fröjd för ögat, jag rekommenderar att åka dit om du är i närheten, typ Idre eller något. En lisa för själen.


Jag försökte ta reda på hur högt fallet är så här i efterhand med det makalösa Internet men det var inte det lättaste, jag såg allt från 70 till 125 meter. Men de siffror som verkade trovärdigast var Länstyrelsens uppgift om att fallet är totalt 123 meter högt och en annan nuffra någonstans som sa att det fria fallet är 97 meter.


Dumt nog åkte vi till Njupeskär först och skulle sedan ta björnparken i Orsa, dalahästtillverkningen i Nusnäs och lite annat skoj på vägen hem men när vi var på väg hem och bara i Älvdalen var klockan över sex, allting stängt. Hade jag vetat att vi hade detta inplanerat hade jag pushat mer för idéen att åka motsols runt Siljan istället.


Fast utsiktstornet på Vidablick i Rättvik var öppet i vart fall så vi fick en fin kvällsutsikt över Siljan. Det var mycket lindrigare att köra bil upp till Vidablick än att cykla dit. Knepigt hur det kan vara.


Vi lämnade Ludvika strax efter 08.00 och kom tillbaka runt 23.30. Snacka om dagsutflyckt :)

Bilder kommer.


Lördagen spenderade jag hemma hos mor & far medelst biltvätt. Söndagen vek vi åt hundvaktande, socialiserande med svärfar & Co. samt vaxning av bilen.


Så var det måndag, jobba jobba jobba sätta sig i bilen och åka till Biltema i Örebro för att köpa nya drivaxeldamasker, som de hade slut på, för att sen åka hem till syrran. Givetvis hade jag inte ringt och förvarnat och givetvis var hon inte hemma :)

En sanning med modifikation, jag ringde innan jag åkte och då svarade hon varken hemma eller i mobil så jag misstänkte att hon inte skulle vara hemma, so? Det var enda dagen jag kunde åka till Örebro på denna vecka.

Fast, om syrran inte flyttat till Örebro hade jag åkt till Västerås istället. Det är närmare till Biltema där, dessutom hade de säkert haft damasker hemma :P

Jo jag vet att Biltema även har postorder men frakten och bensinkostnaden hade blivit densamma, plus/minus någon krona. Fast miljön hade givetvis mått bättre om jag skickat efter istället... *gömmer mig för militanta miljövänner*

Så, efter jag konstaterat att syrrans ytterdörr var låst satte jag mig på utesoffan med katten i knäet och ringde syrran med hälsningsfrasen: ”Katten vill in!”

Hon trodde mig inte, att jag var hemma hos henne alltså :) Jag fick i vart fall låna huvudnyckel till bostadsområdet av en snäll granntant så att jag kunde komma in och länsa kylskåpet på gormérester. Tack för rostbiffen syrran, den var god! Klyftpotäterna var inte dumma de heller!

Så fick jag vara vittne och delaktig till hur min syster manipulerade sin son med lite hederlig utpressning: ”Ja, om vi får sätta på tramporna på din cykel en liten stund får du åka till den stora backen och visa hur duktig du är”

Det var nämligen så att när den lille skulle börja cykla tordes han inte när tramporna satt på cykeln, dessa åkte således av så att han kunde ha den som sparkcykel. Fast när han lärt sig hålla balansen och stödhjulen kommit av gick det inte att övertyga (läs: lura) ungen att sätta på tramporna igen, förrän igår.

Han lärde sig rätt kvickt att använda tramporna iaf så vi fick inte skruva av dem igen sen :)

Återstår bara att han ska lära sig att bromsa med fotbromsen istället för handbromsen, jag tycker det är lite otäckt om han skulle bromsa med framhjulet när han svänger på grus - sånt gör ont!

Vidare gick det lite för fort i en kurva så han körde av vägen och kom tillbaka, skärrad men välbehållen, med en kommentar om att cykeln var magisk för gräset och buskarna bara vek undan för cykeln :)

På hemvägen hade jag svårt att hålla hastighetsbegränsingen, normalt håller jag den på alla vägar utom 90 & 110 väg, där jag ligger strax över. Den moraliska anledningen till det är att jag anser att 90 & 110 bara är en maxfart för att ha en maxfart medan de övriga hastighetsbegräninsningarna är till för att där verkligen föreligger fara.

Jag håller alltså 30, 50 och 70 av säkerhetsskäl men åker lite fortare på 90 & 110 väg, fast inte så fort att jag får böter. Eller blir av med körkortet.

Jag vet att min moral knappast kan anses vattentät i det här fallet, men jag har iaf. en. Dessutom innebär den att jag åker lagstadgat på över hälften av alla vägar :P

Fast på hemvägen var det svårt att hålla ”strax under 100” på 90-vägen. Det blev mer 110 och det är för fort. Så kom jag ut på en kanonfin raka, bred, fortfarande ljust ute, ingen bil bakom, inga bilar framför - varken mötande eller andra - så jag kunde inte låta bli att gasa på. Uppe i 180 gav jag mig.

Efter det busandet kunde jag hålla ”strax under 100” utan några som helst problem, faktum är att det blev närmare 90. Knepigt egentligen då jag borde ha blivit än mer fartblind av att åka dubbelt så fort. Jaja.


En sak som jag inte förstår efter den buskörningen är: Varför i hela friden åker folk så där fort ibland? Det var inte ens kul och adrenalinströmmen var näst intill obefintlig. Jag ser endast en anlendning till att göra samma grej igen och det är för att ta reda på hur fort bilen går, sånna saker kan intressera mig. Fasen, är du en sån som får världens adrenalinrush av att köra fort med bilen på rak landsväg; Skaffa ett liv! Prova mountainbike, fallskärmshoppning, Paintball, forsärnning, stickning hemma i gungstolen. Fan, det är nog så att gungstolsalternativet kan vara mer spännande :P

Varför kör folk om och lägger sig i samma - eller lägre - hastighet framför? Grrr. Normalt är jag tålmodig med mina medmänniskor men det där gillar jag inte. De kör om för att de inte vill ligga bakom någon. Enda orsaken.

Jag föredrog att ligga ensam eller först på hemvägen då jag har riktigt bra lyse på bilen, så att man har större chans att upptäcka djur - men likförbannat ska de köra om och lägga sig med häcken gnuggande mot min nos, utan helljus engång. Visst, det var ”bara” skymning så man behöver väl egentligen inte helljuset men det är såå mycket bättre om man ska upptäcka små rävar i diket och stora älgar på backkrönen...

torsdag 19 juli 2001

Ny bil :)

Hej hallå dagboksdiggare!

Igår gjorde jag ett klipp, köpte en ny bil. Billigt :)

Allt sedan jag råkade köra i diket med den förra bilen har jag letat efter en ny. Planen var att köpa antingen ett lik för 3.000:- eller så en 1995:a +/- ett par år.

Jag hade letat upp en del intressanta objekt och tänkte precis be banken om lån när far ringde igår.

I tidningen var det en annons på en Toyota Camry anno 1990. Pris 7.500:-.

Jag ringde och fick veta att jag var först i kön och att det gick bra att komma och kika på den efter jobbet. Jag kollade nätet efter samma märke och årsmodell och fick veta en hel del intressant. Bl.a. att en 1989 års Camry kostar 24.500:- hos Toyota. Hos två andra bilhandlare finns det ’90:ans Camry för 23.900 samt 37.900:-.

http://www.begbil.toyota.se/
http://www.bytbil.com

Ytterligare en webbplats gav information om vad som är bilens svaga punkter samt en hel del recensioner, allt gott. http://carpoint.msn.com

Inga tvivel om att det var ett bra pris, om bilen inte var skrot. Enligt far fanns det en annons intill denna med en likadan bil fast för 17.000:-.

Väl på plats tog vi en provtur, en del rost, möjligen en drivaxel som är på väg och så är kylaren nästan slut. Inga större fel alltså. Tyvärr är den vit och det är ingen bra färg på en rostig bil, fast det sitter extraljus på den som är fräscha :)

Jag frågade om han hade vinterhjul till den vilket han tyvärr inte hade, sedan sa vi det vi hade att klaga på. Killen kollade på mig och sa att han var villig att pruta om jag var intresserad, jag sa ingenting utan tittade bara frågande på honom; då sa han att 6.000:- kunde han gå ned till.

Jag höll på att få en chock. Jag hade betalat 7.500:- utan att tveka men när han kapar priset med 20% var det inget att ens fundera över längre.

När vi senare återkom med pengarna hade han tydligt ångrat sitt låga pris, c.a. 20 pers hade ringt på den sedan vi var där sa han. Men han höll sitt ord och nu har jag en billig bil - igen :)

Han sa det med när vi skrivit kvitto: ”Nu har du allt köpt dig en billig bil..”

En annan sak som är värt att notera från gårdagen var att jag försökte ta ut pengar på mitt passerkort till ABB. Gick inget vidare bra, men det hade varit kanonkul om det fungerat .)

Tack för konsultation igen Far!

onsdag 18 juli 2001

Gin & Tonic

Blä för Gin & Tonic!

Jag vet om att jag inte ska dricka det men gjorde det iaf. igår. Dumt. Ankis brorsa är hemma i Sverige för första gången på två år och därför samlades tjocka släkten med respektive för lite festligheter igår kväll.


Jag blev bjuden på Gin & Tonic men jag fattar inte varför jag inte tackade nej!? Jag blir jämnt så förbannat illamående dagen efter av det, sen spelar det ingen roll om jag tagit en eller flera. Igår tog jag flera och mår därefter idag. Urk!


Det är Tonicen, jag tål den inte. Allvarligt talat. Det är smaken i munnen efteråt som sabbar det.

I ett desperat försök att bli av med illamåendet när jag duschade satte jag mig på golvet och provocerade fram kräkningar. Inte för att det var så svårt att provocera fram dessa men lik väl :)

Jag hade en fantastisk vision om att jag skulle jobba stenhårt idag och få undan en massa case men av någon ovanstående anledning har jag tappat motivationen att röra på mig. Konstigt.

Jag har precis käkat ett par dubbelmackor och druckit lite mjölk men jag är iaf. illamående. Blä!

Igår träffade jag en ny person som jag inte har träffat för sista gången, hoppas jag :) Ankis halvbror Tommys halvbror Mathias. Hängde du med? Anki & Tommy delar samma mamma och Tommy & Mathias delar samma pappa.

Anki och Mathias är alltså plastsyskon och tomten är inte far till alla barnen :)


I vart fall visade det sig att även han cyklar MTB, jag kunde inte låta bli att ta upp ämnet när jag såg ett lerigt cykelställ på hans biltak. Mycket riktigt hade han varit med i Rättvik i helgen och trampat.

Senare under kvällen visade det sig att vi kört flera lopp samtidigt, men vad som verkligen var intressant var att vi dessutom gått i mål snudd på samtidigt i de tre vi pratade om!

Min tid FMT ’00: 8:18:43
Mathias tid FMT: 8:50:37

Min tid KjellsTur ’01: 4:15:15
Mathias tid KjellsTur: 4:11:19

Min tid Mörksuggan ’01: 3:56:55
Mathias tid Mörksuggan: 3:57:02

Hur faen kommer det sig att världen... eh ...Sverige, är så litet?

Jag hoppas träffa honom i skogen på en träningsrunda så småningom, det är ovanligt man träffar folk som varit med i samma lopp som en själv men dessto ovanligare att de dessutom ligger på samma nivå. Dessutom verkar han känna en bunt med cyklister i krokarna.

Jag undrar om man kanske skulle gå med i en cykelklubb i vart fall...

måndag 16 juli 2001

Mörksuggejakten, 70km MTB

Torsdag - lördag. Äter massor med pasta, det gäller att bygga upp kolhydratförråden!

Lördag kväll, går igenom cykeln. Tar fram alla grejjer och blandar iordning sportdryck. Numer kör jag med dubbelt så mycket vatten som står på förpackningen, blir dålig i magen annars.

Söndag, vaknar runt halv sju alldeles automagiskt. Klockan står på ringning till 07.00 men jag vet att jag bara bli tröttare om jag sover igen. Harri ska komma och hämta mig 07.30.

Frukost bestående av ett gäng limpmackor, mera kolhydrater.

Lassar in allt i bilen och vi är på väg, max två minuter efter utsatt tid. Inte illa :)

Klockan nio stog det att de skulle sluta dela ut nummerlappar och när klockan är kvart i så har vi inte nått Rättvik än, det går dock bra. Vi parkerade på fel ställe först och försökte hämta nummerlappar till Lilla Mörksuggejakten, men de tyckte nog vi var lite för gamla .)

Efter att vi har hittat rätt ställe och fått oss varsin nummerlapp studerar jag himlen omkring oss. SMHI spådde till en början regn och mulet. Mulet är det men regnet ser inte ut att dyka upp, med undantag för en och annan blygrå molnslinga.


Jag väljer dock att åka i bara cykelbyxor och tröja, inga regnkläder. Skärmarna till cykeln lämnar jag i bilen. Det är lite väl kallt för korta cykelbyxår och kortärmad tröja, men klockan är inte ens tio så jag hoppas att det ska bli varmare än 12 grader under dagen.

Vi ställer upp på Rättviks travbana med en halvtimme till start. Går runt lite för att få igång musklerna och för att slå ihjäl tiden. När det är en kvart till start går jag tillbaka till cyklarna och börjar studera folk runt omkring mig. Det är alltid kul.

Noterar att det är flera som inte har cykelhandskar, en bunt folk som snudd på har cykelkorg, en och annan som verkar ha köpt en massa dyra grejjer alldeles nyligen. Men den som syntes mest var en man med jeansshorts, t-shirt, vanliga skor, vanlig stadshjälm, inga handskar, saftflaska i flaskstället och en ny dyr fin Crescent. Det var kontraster vill jag lova. De flesta har dock använda och bra grejjer.

Några minuter i tio säger speakern vad de flesta skulle skämta om efter banan: ”...och banan är torr så ni behöver inte oroa er för det regn som har varit under veckan...”.

Klockan 10.00 går masterstarten som börjar med ett varv på travbanan och sedan en tur genom Rättviks centrum. Inga omkörningar är tillåtna, men en cyklist tvangs vi köra om iaf. för han körde så långsamt ,)

När själva masteråkandet var över var det fri fart de restererande 68 kilometrarna. De första två blev dock i maklig takt, upp till Vidablicks utsiktstorn nämligen.

Uppför, uppför och mera uppför. Duggregnet börjar, värk i axeln, redan trött i korsryggen och hållkänningar. Men backen tog slut, regnet ökade och likaså farten.

Ut i terrängen, adrenalinet pumpande.

Kanske 500 cyklar har redan passerat på stigen i regnet och detta gör att det blir lerigt. Jippie, ännu ett Karlskogarace tycker vi och hoppas på att det var Rättviks enda myrmark.

Nu när jag tänker tillbaka på det partiet tycker jag inte att det var så lerigt längre, fast det var det. Men ingenting mot kommande vägpartier.

Efter sisodär två mil tyckte jag cyklingen gick förbannat lätt, nästan oförskämt lätt tom. Terrängen är förvisso lerig och grusvägarna bra blöta, men det går i vart fall lätt. De första två vätskekontrollerna passeras utan stop.


Som vanligt är jag så här i efterhand osäker på i vilken ordning saker och ting inträffat, man minns bara snuttar av racet och har svårt att placera dem i kronologisk ordning.

Men jag tror det var nu vi kom till en rätt brant utförsbacke, full med lös sand och en svag högerkurva. Inte tillräckligt svårt parti för att folk ska kliva av att gå, men vissa borde ha gjort det. Killen framför mig (som råkar vara han med jeansshortsen) gör en lite häftig inbromsning, möjligen för att någon framför honom fick problem. Jag tvangs således bromsa själv, framhjulet grävde snabbt ned sig i sanden och min tyngdpunkt hamnade alldeles för långt fram. Flög över styret gjorde jag, ovanligt långt fall till backen iochmed nedförsbacken, slår mig dock inte mer än att sadeln lyckas träffa mig hårt i underlivet.

Killen snett bakom mig gör samma sak, flyger över stryret alltså.

Ungefär tio personer hinner passera innan man fått fart på grejjerna igen och kunnat förvissa sig om att man inte var skadad samt att den andra killen var OK.

Det är en trång stig och det tar flera kilometer innan jag lyckas jaga ifatt Harri igen. Killen med jeansshorts körde jag förbi strax efter vurpan, hade tydligen problem med växlarna eller kedjan. Han kör dock om oss ute på grusväg igen och vi hakar på och ligger på rulle. Jag skäms inte för detta ”fuskande” då han indirekt var anledningen att jag stod på näsan.

All lera börjar tränga in överallt, det blir svårare och svårare att växla, glasögonen kloggas igen av lerklumpar så man får torka av dem med handen så att man i vart fall ser suddigt istället för inte alls. Munnen fylls med grus och lera då man inte kan andas genom näsan, man andas för häftigt för att kunna dra in all luft den vägen.

Växlarna hade krånglat den sista biten, när jag växlade mellan ettan och tvåan med framväxeln tenderade kedjan att lindas upp på drevet, istället för att åka bak till bakhjulet. Jag fick trampa baklänges tills det rett ut sig och sen trampa framåt igen när det hände. Men det var inge bra i uppförsbacke då man tappar drivet. Jag lärde mig dock att det oftast gick bra om jag inte hade belastning på före/medans och efter jag växlade.

Efter fem mil, med två kvar, upptäckte jag att jag log och kände mig euforiskt lycklig. Jag hade väl ingen som helst anledning att le som ett fån och vara lycklig? Regnet var konstant, leran ökande, vattnet flöt efter vägarna, det var inte längre någon idé att svänga undan för vattenpölar, man var i vart fall genomblöt. Lik förbannat var jag lycklig. Undrade om jag blivit totalt galen. Iofs. har jag alltid tyckt om att känna regnet strila nedför ansiktet, men ändå?

Mitt sätt att få växlarna att sköta sig fungerade sämre och sämre och tillslut tvingades jag köra på andra klinga fram, lägsta växeln var otänkbart. De lägsta växlarna bak krånglade friskt även de, så jag fick köra på tunga växlar uppför backarna. Det brukar iof, inte vara något större hinder, men nu var det tjockt med lera på stigen och folk framför, man måste alltså hålla deras fart. Då blir det tungt. För var uppförsbacke kände jag hur mina kraftdepåer minskade och med en mil kvar till mål tvingades jag be Harri hålla igen lite på grusvägarna, fast jag låg på rulle bakom honom och slapp fartvinden.

Mjölksyran var omedelbar redan vid en puls på 170 fast jag brukar kunna ligga på 180, inte bra.

Snart nog kom vi in i ännu ett tekniskt parti som gick längs med en å, en rätt brant slänt mellan stigen och ån gjorde att man var extra uppmärksam på rötter i leran. Rötter är cylklistens största problem när det är blött i skogen. Vid ett tillfälle valde jag fel spår och hade jag inte fått ur foten ur pedalen när det tog stopp hade jag nog ramlat ned en bit mot ån, det hade inte varit så kul :)

Adrenalinet gjorde dock sitt så jag kunde hålla ut lite längre mot mjölksyran.

Klinga nummer två började krångla på samma sätt och var var livrädd att jag skulle tvingas börja gå uppför backar eller försöka ta mig upp på tredje klingan.

En rad små välvda broar över diken kom strax och efter den sista var det en fin grop. Rädd för att fastna där med framhjulet och få stopp på cykeln satte jag tyngdpunkten långt bak. Harri fick dock stopp på sin cykel strax efter denna grop, så jag tvingades bromsa stopp på cykeln, med rumpan hängande ovanför bakhjulet. Sadeln var framför magen när jag insåg att jag inte fick skon ur pedalen och så låg jag där i leran och svor. Två vurpor på ett race *suck*.

Slutligen hörde vi rösten från speakern igen, fast det var åtskilliga hundra meter kvar innan man såg någon form av bebyggelse. Väl uppe på målområdet upptäckte vi att de än en gång gjort ett psykiskt knäckande målområde. Tre ggr. fick vi köra över målområdet innan vi äntligen fick gå i mål, fram och tillbaka och så tvärs över igen. Ner för ett par slänter och således upp för att par backar. Näst sista motlutet klev jag av cykeln och gick uppför.

Harri kom i mål flera meter före mig, jag orkade inte ge honom en strid på kniven igen. Det tog oss 3:56:55, en bra tid med tanke på underlaget och mängden stigar. Gissade på fyra timmar innan, men med bra underlag så det var inte fy skam! Total placering 535:e av 715 som tog sig i mål. Harri körde in på 3:56:51 och kom på 534:e. Eftersom man egentligen inte får placering när man kör i motionsklass är ovanstående en sammanslagning av alla fyra klasser. I ”Herrar motion” som vi körde, hamnade jag på 192:a plats av 319 som letade sig i mål :) Spöade iaf. 15 stycken i herrarnas tävlingsklass!


Annat som jag minns speciellt under racet är;

Mannen som stod med en slang och spolade rent cyklar några kilometer från mål. Tack! Efter det fungerade bakväxeln igen, skulle ha stannat och fått framväxeln avspolade med. Jaja.

Tvätten av glasögonen i en vätskekontroll, man kunde se vägen efteråt. Inte illa!

Insikten av hur varningsmarkeringarna såg ut, med fem hundra meter kvar till mål. *harkel*

En hängbro som lutade i sidledd så jag var rädd att halka ner i vattnet när jag gick över den. Det stod en skylt att man skulle kliva av cykeln strax före den så jag tyckte det var lika bra. Det hade dock gått att cykla över, fast lite olustig var den.

En man med hund som stod i innerkurva efter en bro så att man inte kunde ta bästa spåret. Smart!

Ett tyst publikgäng på kanske åtta pers jag fick igång genom att skrika ”Hejja! Hejja! Hejja!” och samtidigt slå med handen i luften. Körde nästan in i Harris bakjul under tiden :)

En annan publikklunga på kanske tolv personer som jag ropade ”Ni blir väl med nästa år?” åt, tre-frya bifallsrop och en hel del glada miner :)

En tant som var klädd i vit lång kappa, med vitt hår och vitt paraply som hejjade på längs med en stig. Hon såg så ren ut! Kanske för att man själv var täckt av lera från topp till tå.

Bromsarna som knappt tog så att jag körde ur en högerkurva på grusväg, tur man kör MTB så det bara var att trampa ut på vägen igen!

Saltgurkan i sista vätskekontrollen, alla rädsla för kramp borta!

De stora problemen att få fast skorna i pedalerna igen när man tvingast gå. Lera är inte bra för stackars cyklar.

En trevlig kille som cyklade med oss en bit och pratade om att det minsann gick att cykla här igår :)

Efter målgång gick/cyklade vi till bilen, la ut soppåsar på sätena och körde till stället där duscharna var. Iofs. gångavstånd men vi var både frusna och slut. Satte bilen värme på max under tiden.

Det var slut på varmvatten men det kändes varmt mot kroppen i vilket fall. Bara att ta av sig den genomsura tröjan värmde. Hade säkert en centimeter tjockt lager lera på ryggen :)

Efter en pastasallad åkte vi hemmåt, temperaturen ute var nu 14 grader. Det blev ett par grader varmare under loppet alltså :)

Vi stannade vid Max i Borlänge och tankade hamburgare.

Kvällen spenderade jag framför TVn med Gladiator i DVD-spelaren och en påse Polly på bordet :) Anki hade gjort kanongod köttfärsås så det blev till att äta lite sånt först :)

Idag, dagen efter, har jag lite ont i mitt vänstra knä, är trött i axlarna och benen. Möjligen lite öm i rumpan när jag sitter på en cykelsadel och så har jag ett skrubbsår på vänstra smalbenet som jag inte vet hur jag fick.

Men fan vad kul det var! Klart det roligaste loppet i år! Jag tror bara Finnmarksturen slår det här loppet. Ska man bara köra ett lopp i cupen är det antingen Finnmarksturen eller Mörksuggejakten. Den senare är klart kortare .)

Jaha, så var då två av fem lopp i cupen avklarade, tre till, sen medalj :)

Idag har jag gjort ett nytt träningsschema, hoppas jag kan följa det!

torsdag 12 juli 2001

IOGT-NTO säger: SUP!

Hallå!

Jag vet inte om du har sett det, men IOGT-NTO ( http://www.iogt-nto.nu ) har en ny reklamkampanj med budskapet: ”Ibland blir livet lättare utan alkohol.”

Till denna slogan har de bl.a. en bild på en kille som precis spillt ut ett vinglas på en tjej i vit långklänning.

Det som får mig att tycka att det var en väldigt dålig slogan är ordet ”ibland”.

Ibland innebär motsatsen till ofta, således har IOGT-NTO gått ut med en reklamkampanj där de indirekt säger:

”Ofta är livet lättare _med_ alkohol.”

Hur smart är det då? De borde ha skrivit ”Livet blir lättare utan alkohol”.

I övrigt är livet lugnt. Jag har slagit mitt gamla rekord i Reversi (Othello) på min telefon.

Det är nämligen så att det är trist att sitta på toa och klämma, så då spelar jag Reversi på min telefon. Den är rätt kass på spelet men jag har hittat en utmaning i att inte bara vinna utan fullständigt dominera i spelet, dvs. vinna med bara svarta pluttar och noll vita. Fullständigt slå ut motståndaren. Givetvis på svåraste inställningen.

Utmaningen är att få så några svarta kvar som möjligt när alla vita är borta, gamla rekordet var 48 stycken, men nu har jag lyckats med 42 :)

Jag har en lösning nedskriven som gör att man vinner med 46/0 på 24 drag om du är intresserad. Hör av dig isf. :)

Nu ska jag maila IOGT-NTO känner jag, få se om de svarar något roligt :)

Nu har jag mailat dem, så här skrev jag:

”Hallå! Jag kan inte undgå att bli upprörd över den nya reklamkampanjen ”Ibland blir livet lättare utan alkohol.”

Ibland är, som de flesta vet, ett ord som man använder för att markera en förteelse som inträffar mer sällan. Således går ni indirekt ut med budskapet ”Oftast är livet lättare _med_ alkohol.” Snyggt!

En bättre slogan hade varit: ”Livet blir lättare utan alkohol”.

Jag vill gärna ha en kommentar på detta från den/de som kommit på/sagt ok till denna slogan.”

Kul att man har så mycket att göra ,)

Jag har fått ett svar från IOGT-NTO nu, ska maila vidare med dem sen:

”Hej Tobbe!

Jag är en av de som sagt OK till denna slogan som är framtagen av vår
reklambyrå, Lundquist AB. Visst har du rätt i att man kan tolka vårt
budskap som att livet ibland eller t.o.m. ofta blir lättare med
alkohol. Och om du har läst vad vi skriver om kampanjen på hemsidan så
säger vi ju just det, att det oftare är lättare MED alkohol. Varför
dricker annars de flesta människor alkohol? Som ung är det mycket
lättare att bara flyta med och göra som alla andra än att säga nej.
Väldigt få av mina vänner orkade stå emot grupptrycket och tjatet på
att börja dricka och under gymnasietiden var jag den enda i min klass
som aldrig drack alkohol. Mitt val var sannerligen inte det lättaste,
däremot har jag aldrig ifrågasatt om det var det bästa och det rätta.
Även i vuxen ålder ser jag tydligt att det lättaste för de flesta
människor är att dricka alkohol, för att det hör till, och för att det
är lättare att släppa loss.

Därför vill vi ge en motbild. Vi vill visa på alkoholens baksidor på
ett humoristiskt sätt för att förhoppningsvis få någon att tänka efter.
Vaknar man upp med ”fel person” hade det kanske varit lättare att avstå
från alkoholen.

Ingenting är ju helt svart eller vitt, och vi tror att även
organisationer som nykterhetsrörelsen måste våga se båda sidor av ett
mynt. Och fanns det inga fördelar med alkohol, utan att det verkligen
alltid var lättare utan alkohol skulle vi ju knappast behöva göra en
reklamkampanj...

Du får gärna höra av dig igen med mer tankar och synpunkter.

____________________________
Åsa Hagelstedt
informationssekreterare IOGT-NTO”

/Tobbe som anser att livet blir lättare utan alkohol men gärna super till emellanåt ändå!

onsdag 11 juli 2001

Elektronikberoende?

Hallåj!

Undrar om man kan utveckla beroende av elektronik?

På företag växer man fast sig i att datorerna fungerar, utan datorer utan arbetsuppgifter. Så är det på många ställen, tro mig :)

Men rent privat då? Kan man bli beroende av elektroniska manicker?

Tänk bara vad många apparater man har som ska underlätta livet och underhålla. Kan man klara sig utan dem? Jag tror det :)

Få se. Det borde finnas alternativ till alla manicker man har, eller så är manicken onödig egentligen.

Dator, onödig

TV, video, DVD, stereo, MD-spelare, videokamera, digitalkamera. Onödigt.

Kyl&Frys, det finns konserver och jordkällare. Is finns på vintern som man kan lagra över sommaren. Fungerade det på 1200-talet borde det fungera nu ,)

Spis & ugn, vad hände med den öppna brasan?

Lampor, solen och stearinljus. Mys mys :)

Dammsugare, uhm, använder inte nu heller.

Eltandborste, faktiskt en bra manick, men den hederliga gamla tandborsten lär väl fungera som förut.

Microugn, tja, förvisso hemskt praktisk om man har frys men det går att klara sig utan.

Elgrill, fin fin manick, men va fan? Likaså fritös, kaffebryggare (dricker inte ens kaffe), våffeljärn, brödrost, elvisp, hushållsassistent... Fast hushållsassistenten är mycket bra när man ska göra turkisk peppar shots *tipsa*

Scanner, skrivare... Bah!

Telefon. Jag behöver verkligen inte gå att nå så lätt, man kan lika gärna promenera...

Cykeldator och pulsmätare. Pjosk.

Humma. Var det verkligen alla manicker? Nej! Väckarklocka! Ta bort :) Klockor över huvudtaget...

Fast visst är det skönt med manicker? Slippa slita när man gör våffelsmet till våffeljärnet, råvarorna hållert sig färska i kylen och den färdiglagade maten i frysen. Bara att micra varm.

Under tiden lyssnar man på MP3:or via DVD-spelaren och stereon. Fint serru :)

Om jag skulle ta bort en av de ”viktiga” manickerna, om man får välja på lampor, kyl&frys samt spis. Då skulle jag välja lamporna :) Jag trivs i mörker, fast nog är det gott med sommar & sol allt!

Jag tror jag håller på att ändras, förr tyckte jag lika mycket om vintern som sommaren, men nu föredrar jag sommaren. Förr ville jag inte ha med barn att göra, men nu kan jag busa med dem. Fast jag vill fortfarande inte ha några :P

Förr satt jag hemma på en stol och tyckte att sport var något för andra, nu tävlar jag och motionerar flera ggr. i veckan.

Det här är juh fundamentala ändringar av min egen person, vad händer egentligen?

Tja. Jag trivs fortfarande med mig själv :)

Appropå de börjar jag bli orolig.

Som sagt har jag sett sport som något för andra större delen av mitt liv och har därmed sett ut däreftet, men nu börjar jag få lite muskler och mamma tyckte att jag gått ned för mycket i vikt för flera kilon sen (har fortfarande ett par ringar runt magen som ska bort dock). Jag har alltså bytt skepnad. Inga problem där, men jag börjar tycka om hur jag ser ut. Kan sitta och studera hur musklerna rör sig därinne när man joxar med armen eller benet.

Det oroar mig. Jag vet hur jobbiga personer är som anser att de är snygga, tänk om jag håller på att bli sån?

Nu tycker jag förvisso inte att jag är snygg men?

tisdag 10 juli 2001

Badat i avloppsvatten *urk*

Jaha. Fredagens picnic och gårdagens badturer borde vi ha låtit bli, idag står det att läsa i tidningen att reningsverket i närheten läckt ut 4000 kubikmeter avloppsvatten i den sjön, vid just den badplatsen. Blä!

Så här står det i tidningen:

”En pumpstation vid Gonäs reningsverk gick under fredag eftermiddag sönder. Resultat: 4 000 kubikmeter avloppsvatten rakt ut i Väsman.
- Både styrsystemet och en larmvippa gick sönder, så det var dubbel olycka, sade maskinisten Stefan Käck på reningsverket i Gonäs.

En larmvippa som ska utlösa ett larm om vattennivån är för hög, gick sönder. Samtidigt slutade styrsystemet att fungera. Dubbel olycka, som i sin tur medförde att inget larm gick.
- Felet upptäcktes på måndag morgon och avloppsvattnet hade då runnit ut från fredag eftermiddag, säger Stefan Käck på Gonäs reningsverk.
Totalt uppskattar han att omkring 4 000 kubikmeter avloppsvatten runnit ut via Gonäsån ner i Väsman.

Magsjuka
- Det värsta som kan hända, är nog att folk som badar blir magsjuka. Men i bästa fall ger det inga symtom alls, säger miljö- och hälsoinspektör Göran Eriksson.
Han räknar med att Väsman späder ut avloppsvattnet så pass att ingen fara ska föreligga.
- Men lite regn skulle hjälpa just nu.
Avloppsvattnet innehåller till 90 procent rester från Spendrups.
Den soliga måndagseftermiddagen innebar att stranden vid Våghalsen hade en del badgäster.
- Det var väldigt otrevligt. De borde varna om sådant på radion, ansåg Anette Jansson och Rose-Marie Sjölund.

Under all kritik
De berättar att de själva badade på samma plats även på söndagen, då utsläppet fortfarande pågick. Dessbättre har de inte märkt något av föroreningarna.
- Men det är väl inte första gången det här händer. Det är under all kritik.
Hur lång tid det skulle ta innan vattnet repar sig från utsläppet, kunde Göran Eriksson inte svara på. Miljö- och byggkontoret ska ta prover under tisdagen, för att bättre se omfattningen.
De badgäster som NLT talade med på måndagen tycktes under omständigheterna ta nyheten bra.
En av dem påpekade att det åtminstone var varmt i vattnet.
Pissljummet.!”

Kan det ha varit därför Anki mådde dåligt igår månne? *urk*

/Tobbe som _inte_ tänker bada i Väsman idag...

måndag 9 juli 2001

Picnic, PaintBall, fylla och avlivad hund.

Hallå dagboksdiggare!

Idag fyller jag 23 år och en månad, firar med en flaska vatten.

Helgen har varit mycket händelserik måste jag säga, för att vara en av mina helger *skratt*

I fredags åkte jag & Anki till en kanonfin strand i Ludvika. Den är uppbyggd av sligsand som är alldeles svart, nästan som på Hawaii fast med tallskog runt om :)

Där avnjöt vi en fin picnic med hemgjord kycklingsallad, bubblande vin och jordgubbar. Vattnet var kanonskönt och vi bara njöt av tillvaron :)


I vattnet hittade jag en livs levande singalkräfta. Tror jag aldrig sett en kräfta på dagen förut. I vilt tillstånd alltså. Jag kunde inte låta bli att pilla lite på den, fan vad snabba de är i vattnet!

Försökte distrahera den med ena handen och fånga den med den andra, men den genomskådade tricket och flög runt och knipsade efter mina fingrar. Sen simmade den iväg mot min fot. Fan vad snabba de är! Jag ryckte undan foten och tyckte att det var dags att låta den vara ifred .)

I vattnet låg en stor stock och flöt som vi försökte sitta på utan att välta. DET var en utmaning :) Har några fina plumsbilder på Anki, ska försöka kasta upp några under prylar sen...


Efter den underbara picnicen (tack än en gång älskling!) åkte vi hem, tog en dusch och sen var det Ludvika Bluesfestival som stod på schemat. Fredagens artister var The Rockfire och M’Train. Rockfire spelade rockabilly och det gillade jag inte särskilt mycket, jag var inställd på blues juh :) M’Train å andra sidan... WOW! Det var väl inte råblues men fan alltså! ZZ Top släng er i väggen! Djävlar i min lilla låda! Det var blues med attityd! Rekommenderas!

Se deras inte allt för aktuella hemsida här: http://home5.swipnet.se/%7E...

Snacka om att bli överkörd av tåget när det bandet drar igång!

Det var fredag det!

Lördag, sov lite längre än brukligt men sen var det dags att gå upp och leta fram några vettiga Pain(t)Ball kläder.

Kvart över ett skulle vi samlas utanför mig, stuva in oss i ett par bilar och åka till Grangärde. Som beräknat blev vi lite sena så det var tur vi inte sa halv två :) Jag hade med mig ungefär åtta liter vatten, för jag misstänkte att mina polare inte skulle vara lika förutseende. Jag fick rätt :)

Väl i Grangärde blev vi utrustade med overaller, markörer och ett styck Pain(t)Ballbana.

Vi lottade lagen och satte igång.


Första matchen, jag sköt en tjej som heter Liv i motståndarlaget och tog deras bo. Matchen över, vi vann.

Andra matchen, jag sköt liv och tog motståndarnas bo :)

Tredje mathcen, ja, jag sköt Liv och tog deras bo *skratt*

Det började bli lite tråkigt där så vi lottade om lagen än en gång. Det blev inte så stor ändring men jag fick i vart fall över svärfar till motståndarna så att jag fick chansen att skjuta honom, vilket jag med glädje gjorde - i ryggen *ler djävulskt*. Sen hamnade jag i en besvärlig situation med min sambo Anki som motståndare. Jag kastade mig ned lite vårdslöst bland några stenar. Slog i knäet men det struntade jag i. Då.

Eftersom vi hamnade i låsta positioner tog jag lite för stora risker så Anki fick mig. Fan! :) Fin träff på aniktsmasken.


Vi lirade säkert nio matcher den dagen. Mellan 14.15 och 16.30 ungefär. Allt vatten tog slut.

Myggbitna och bromsattackerade gav vi upp. Jag tog motståndarnas bo totalt fyra gånger och det lag jag var med i förlorade bara en gång :)

Min knäskada var ingalunda ”bara ett skrubbsår” som jag trodde. Hade ett jack på ungefär två-tre centimeter, men det gapade öppet och var bra djupt. Sånt som händer :) Misstänker att det borde ha sytts, men jag gjorde rent det med sprit och tejpade ihop det när jag kom hem.


Efter Pain(t)Ballen åkte vi och badade, fan vad skönt det var!


Sen träffades vi hemma hos mig (efter att alla duschat så klart) för grillfest. Det blev mer fylleslag men djävlar vad kul det var! Maten var bland det godaste jag ätit i år. Pommes, bearnaisesås, vitlökssmör och en underbart mör biff som legat på grillen precis lagom. Det smalt bort i munnen och exploderade i smaker! Min gom och mina smaklökar älskar mig fortfarande!

Det var tänkt att vi skulle gå ned på Bluesfestivalen men vi hamnade på Trädgården istället.

Kul hade vi iaf.. :)

Bilder från lördag kommer.




Söndag så. Som väntat såg det för djävligt ut hemma, men det var det värt.

Vaknade med en förbannat rejäl träningsvärk från PaintBallen. Lår, rumpa och armar. Inte _såå_ skönt att gå utför trappor och slänter. Inte att cykla heller. Konstigt. Jag kan cykla hårt i åtta timmar utan att få träningsvärk, men lira PaintBall i nån timma... Måste vara den hopkrupna springstilen, ålandet efter backen och att springa med markören i skjutposition som gör det...

Det blev till att skura golvet i köket, trappen, borden ute och en djävla massa disk!

Anki var bakfull :P Missförstå mig nu inte, vi hjälptes åt att städa :)

Lyckligtvis hade vi städat ute rätt bra på kvällen iaf. :)


Efter städning och lite slappning åkte vi till Grängesberg och badade i Kyrkviksbadet, där var kanonfint och riktigt långgrunt. De har dessutom ett hopptorn. Förvisso bara två meters fallhöjd men hopptorn är ovanliga nu för tiden.

Bror åkte med oss till Ludvika för att ta tillbaka sin bil.

Somnade ovaggat efter en lång promenad.

Det var söndag det.

Nu imorse fick jag veta att syrran tvingast avliva hennes gamla schäfer Jazzie. Må hon vila i frid.

Jag tänker vänta tills efter jobbet innan jag blir ledsen för det, men jag har svårt att hålla tillbaka tårarna nu :(

Det får mig dock att undra, varför är det ”humant” att avliva en hund som lider av ålder eller svåra sjukdommar men inte ”humant” att avliva en människa?

Jag kommer nog att stillsamt grubbla på liknande saker den närmaste tiden...

fredag 6 juli 2001

Blues in L-A!

Tjena!

Igår var jag och Anki på Bluesfestivalen här i Ludvika, det var trevligt.

Inte så trött som jag skulle ha trott idag ,)

De hade ”bara” två band igår, men inte vilka band som helst utan Wentus Blues band och Peps Perssons Blodsband!


Peps Persson är väl en legend och visst kan dom spela blues!

Fast jag gillade i vilket fall Wentus bättre, de körde lite mer röjjig blues. Partyblues?

I vilket fall var de från Finland och sjöng på engelska. Fast de kunde snacka svenska utan problem, slå en kik på deras hemsida här: http://wentus.cjb.net/


Vi köpte tredagarsbiljett så det blir mer blues ikväll och ännu mer blues imorgon :)

Kunde inte låta bli att kolla om jag hade min heavy-metalröst kvar när Wentus körde ”Yeah, yeah, yeah, yeah-yeah” tricket med publiken. Fan vad folk kollade .)

Tog med digitalkameran osså, blir en sammanställning efter de tre dagarna sen någon gång.

Hjalle & Heavy var på plats för att se Peps. Jag har tagit en bild av Heavys sko. Det är nog unikt .) Ja, det var meningen!


För att lämna de blå tongångarna ett tag;

Badade igår, igen. Det är la bra gôtt att ligga i solen och dra efter ett dopp i baljan den blå!

Shoppade lite nytt till cykeln också. Ska göra en genomgång av den innan Mörksuggejakten hade jag tänkt. Men när fan ska jag hinna? Egentligen hade jag tänkt göra det på söndag med då skulle jag och Harri kanske åka till Säter och cykla.

Idag ska jag och Anki på picnic, sen blues. Imorgon är det PaintBall, grillkväll och blues. På måndag ska jag bort.

*suck*

Lördag förmiddag kanske?

Jaja, det visar sig.

Vad jag inte skulle ge för att få ha tråkigt någon gång. Alltså den där sortens tråkigt man får när man inte har något att göra, inte den sorten man får när man måste göra något man inte vill... Jobbet räknas inte!

Igår grillade vi laxkotletter. Ett tips är att låta de tina innan man lägger dem på grillen. Om man har köpt djupfrysta iaf. *ler* Annars blir de råa i mitten och grillade längst ut *tipsa*

Jag har kommit på att jag har en massa elektriska manicker för att underlätta min vardag.

Vad skulle man ta sig till utan el? Ingen kyl&frys, ingen spis, inga lampor och ingen elektrisk tandborste...

:)

*skratt*

Igår när vi skulle bada tog det ett tag innan jag ville doppa mig. Jag var varm och därför kändes inte vattnet särledes inbjudande. Jag stod knädjupt ett tag och funderade. Sen bestämde jag mig för att jag är större än mina fysikaliska begränsningar och sen vadade jag i med en bestämd takt.

Det blir kallt när man når magen! Fast jag skulle vada i och det gjorde jag, utan knot.

Vilken idiot som helst kan slänga sig i sjön, det krävs diciplin för att vada i :)

Undras om det är en bra övning i självdiciplin? Ungefär som att vägra klia sig när det kliar; Min kropp är en begränsande del av mitt jag. Jag är större än min kropp, jag härskar.

Oj. Nu måste ni nog tro att jag blivit komplett galen, men det kan jag inte! Man kan inte bli något man redan är :P

Nåja. Om det här är första gången du ser mitt lilla krypin tycker jag minsann att du ska droppa en artig rad i gästboken nu! Själva meddelandet behöver inte vara artigt men handlingen är det! Just ja, galen juh, du vill inte ha med mig att göra :P

Off you go!

/Tobbe

torsdag 5 juli 2001

Hög på livets narkotikum

Hallåjsan käre besökare!

Fasen alltså! Clawfinger, fint väder, gott folk på Lunar, mitt liv är så djävla underbart för tillfället *njuter* Carpe Diem och *ryser*. Ah! Jag älskar min Anki :) Hur kan man känna sig nykär efter så lång tid? Varför tänker jag? *bankar på skallen* NJUT!

Jag har än en gång upptäckt att granskog tenderar att ge min kropp blåmärken och rivsår.

Detta för att man inte kan cykla, eller försöker cykla där man egentligen inte borde.

Men för att veta vart gränsen för ens kapacitet går måste man väl överskrida gränsen emellanåt misstänker jag.

Inga allvarliga blesyrer i vilket fall. Ramlade när jag inte fick loss högerfoten från pedalen, stod alltså still. Slog knänt i några stenar. Dumt.

Varför ska jag alltid ramla när jag står still och aldrig när cykeln är i rörelse? Iofs. slår man sig mindre men det är juh pinsamt!

Sen lyckades jag få en gammal torr grangren att fastna mot axeln och den repade mig rätt fint när den gled undan. Kanske inte är så smart att cykla i bar överkropp? *ler*

Var till Jätturn igår. Det är ett naturreservat utanför Ludvika på vägen mot Borlänge. Där finns en liten sjö med ena ”stranden” som en klippa och i denna klippa finns en grotta i vattennivån. Man kan låna en eka på platsen och ro in i grottan.

Tydligen lär kungens namnteckning finnas ristad inne i grottan, men det såg vi inte. Letade iofs. inte heller :)

Det skulle vara rätt fränt att bada där tror jag. Om det är djupt bredvid klippväggen och inga hinder under vattenytan borde man kunna dyka från klippan :) Eller simma in i grottan..

Gjorde mina patenterade varma mackor igår *jummy* Recept finns under ”prylar”.