Elektronikberoende?

Hallåj!

Undrar om man kan utveckla beroende av elektronik?

På företag växer man fast sig i att datorerna fungerar, utan datorer utan arbetsuppgifter. Så är det på många ställen, tro mig :)

Men rent privat då? Kan man bli beroende av elektroniska manicker?

Tänk bara vad många apparater man har som ska underlätta livet och underhålla. Kan man klara sig utan dem? Jag tror det :)

Få se. Det borde finnas alternativ till alla manicker man har, eller så är manicken onödig egentligen.

Dator, onödig

TV, video, DVD, stereo, MD-spelare, videokamera, digitalkamera. Onödigt.

Kyl&Frys, det finns konserver och jordkällare. Is finns på vintern som man kan lagra över sommaren. Fungerade det på 1200-talet borde det fungera nu ,)

Spis & ugn, vad hände med den öppna brasan?

Lampor, solen och stearinljus. Mys mys :)

Dammsugare, uhm, använder inte nu heller.

Eltandborste, faktiskt en bra manick, men den hederliga gamla tandborsten lär väl fungera som förut.

Microugn, tja, förvisso hemskt praktisk om man har frys men det går att klara sig utan.

Elgrill, fin fin manick, men va fan? Likaså fritös, kaffebryggare (dricker inte ens kaffe), våffeljärn, brödrost, elvisp, hushållsassistent... Fast hushållsassistenten är mycket bra när man ska göra turkisk peppar shots *tipsa*

Scanner, skrivare... Bah!

Telefon. Jag behöver verkligen inte gå att nå så lätt, man kan lika gärna promenera...

Cykeldator och pulsmätare. Pjosk.

Humma. Var det verkligen alla manicker? Nej! Väckarklocka! Ta bort :) Klockor över huvudtaget...

Fast visst är det skönt med manicker? Slippa slita när man gör våffelsmet till våffeljärnet, råvarorna hållert sig färska i kylen och den färdiglagade maten i frysen. Bara att micra varm.

Under tiden lyssnar man på MP3:or via DVD-spelaren och stereon. Fint serru :)

Om jag skulle ta bort en av de ”viktiga” manickerna, om man får välja på lampor, kyl&frys samt spis. Då skulle jag välja lamporna :) Jag trivs i mörker, fast nog är det gott med sommar & sol allt!

Jag tror jag håller på att ändras, förr tyckte jag lika mycket om vintern som sommaren, men nu föredrar jag sommaren. Förr ville jag inte ha med barn att göra, men nu kan jag busa med dem. Fast jag vill fortfarande inte ha några :P

Förr satt jag hemma på en stol och tyckte att sport var något för andra, nu tävlar jag och motionerar flera ggr. i veckan.

Det här är juh fundamentala ändringar av min egen person, vad händer egentligen?

Tja. Jag trivs fortfarande med mig själv :)

Appropå de börjar jag bli orolig.

Som sagt har jag sett sport som något för andra större delen av mitt liv och har därmed sett ut däreftet, men nu börjar jag få lite muskler och mamma tyckte att jag gått ned för mycket i vikt för flera kilon sen (har fortfarande ett par ringar runt magen som ska bort dock). Jag har alltså bytt skepnad. Inga problem där, men jag börjar tycka om hur jag ser ut. Kan sitta och studera hur musklerna rör sig därinne när man joxar med armen eller benet.

Det oroar mig. Jag vet hur jobbiga personer är som anser att de är snygga, tänk om jag håller på att bli sån?

Nu tycker jag förvisso inte att jag är snygg men?