Filosofi om cykelunderhåll

Singelspeed-SM 2004, jag står och tittar på Tobias/Frosts mycket leriga Bullit. Tobias har ganska precis kommit hem från Verbier och ska inte vara med på själva SM.

Jag kan inte låta bli utan pikar honom för hur dåligt han sköter sin cykel, "Vaddå?" säger han och fortsätter "det viktiga är ju drivlina och dämpare, resten spelar ingen roll". Jo, tjena tänkte jag.

Nu snart tre år senare inser jag att det är precis den filosofi jag sakta men säkert anammat. Varför i hela friden ska jag lägga energi och tid på att hålla min ram ren? Så länge de delar som slits mekaniskt hålls smorda och rena spelar ju resten inte någon roll - annat än rent estetiskt.

Min Turner har flera lager lera vid det här laget, först ett lager Åre, sedan ett lager Frankrike. Under vintern ramlade en del bort men det fylldes på igen i Spanien. Smutsen blir en del av cykelns personlighet och jag gillar det! En mountainbike är till för att användas och skitas ned, det roliga med cykling är inte längre att stå med trasan och feja - det är att bli ett med stigen och uppleva flow. Men flow är flyktigt, en dåligt fungerande cykel eller skramlande cykel stör direkt. Så funktion är viktigt. Men smuts och lera stör inte flow, men att stå med putsduk kräver värdefull fritid som kan användas mycket bättre - iklickad i pedalerna.

Låt oss avkomplicera cyklingen, okej?

På bilden syns min nyservade Turner brevid min "landsvägscykel", båda i skick att sticka ut och njuta. Turnern ska idag åka till Kinnekulle och täckas med nya lager lera - weee!