Februari

Så var februari till ända, ur ett viktperspektiv. Det ramlade på bra där ett tag, men nu är det lite kämpigare igen. Portionerna har gradvis vuxit till sig, dumt som jag upptäckt att man inte dör även om man går hungrig en stund varje dag (i mitt "förra" liv kunde det gå dagar utan att jag blev hungrig).

Jag mår toppen av att inte äta så mycket som jag brukar, mycket piggare och gladare! Det märks att lite svält triggar igång fina kemikalier i kroppen. Sover inte heller lika många timmar som jag brukar, vilket var ett oväntat fenomen.

Tre månader kvar nu, kämpa Tobbe!

Foto

Flyttat.

Bullerberget

Ännu en dag med strålande sol, försökte styra upp en gemensam tur med Ryddan och Harri. Harri behövde sovmorgon men det lät som han skulle komma senare, så vi höll oss bynära i väntan på hans avresebesked. Fast han hoppade ändå av till sist, för jobbigt att montera dubbdäcken. Utan hade det inte gått bra idag, det var bitvIS tillräckligt spännande med dem på.

Ryddan på isen mellan Bullernäset och Lövön. Ingen regelrätt iscykling, bara en liten kik.

På Bullerberget var det riktigt bra före, allt från barmark och is till packad snö som bar. Av våra 25 km var det bara någon tiotals meter som blev knuffande. Bullerberget är ganska bra, vi lärde oss lite om vilka stigar som ska tas i vilken riktning för framtida utfärder.

Tre timmar snurrande i och kring Sunnansjö. Dynamisk karta.

Tack för sällskapet Ryddan!

Knufftur

Studerade kartan och gav mig ut för att finna ett asfaltfritt alternativ till Saxenleden, det gick ganska bra. På väg tillbaka fick jag för mig att knuffa upp för en skogsbilväg och se om det kunde ta mig till Kyrkleden.

Fin utsikt!

Skogsbilvägen var oplogad, men skoterspåren bar att gå i. Dock för mjukt och brant för att cykla.

Efter 200 höjdmeter knuffande hade skotern vänt, skulle jag också tvingas vända?

Snön bredvid skoterspåret var en smula mjuk och något för djup för att cykla. Eller gå i sommarskor, för den delen.

För ett par snöfall sedan hade någon pulsat ut i naturen, i ungefär rätt riktning. Så jag slängde upp cykeln på ryggen och följde efter. 100 meter in var skaren hård nog att hjälpligt bära cykeln så jag slapp ha den på ryggen.

Ytterligare en bit in blev jag plötsligt både blöt och väldigt kall om fötterna. Hoppsan!

Oroväckande långt in hittade jag till sist kyrkstigen; halleluja!

Skoterspåren till trots var stigen för mjuk för att cykla. Nu hade jag tröttnat på knuffandet men kyrkstigen var närmsta vägen hem, bara att knuffa vidare...

Till sist var jag framme vid vägen till telemasten och där hade någon terrängkört med bil, så snön var packad nog att i vart fall cykla ned. Spännande i ett djupt hjulspår med is i botten, två vurpor men mjuka fall i snön.

Nästan nere var snön borta, isen för hård för dubbarna så det fortsatte ändå vara spännande.

Hade tänkt vara ute en timme eller två, men kom hem efter tre. Ganska kuperad tur! Karta finns här om någon mot förmodan är intresserad.

Idag funkade GPS Trackern i mobilen igen, igår tyckte den att jag cyklade här:

Att gå från jobbet

Inte på det livsomställande sättet, utan det bokstavliga. Hade haft firmabilen och det var strålande vårväder, hellre ta en promenad än tigga skjuts av någon kollega. Inte för att det är något fel på kollegorna, men vem vill sitta i en stålbur när man kan ta djupa andetag av det här?

Kall vind betydde mössa på, men för varmt för vinterjackan så den fick hänga som en mantel. Det gäller att promenera klimatsmart.

När solen gick ned blev det halkigt, men det har hunnit töa massor under dagen.

Det tog mig en timma och en kvart att gå mina sju kilometer hem, en skön promenad men för långt för att göra det varje dag.

Nu väntar ett par dagars töande till och så ska det bli kallt natten till söndag, dags att slipa skridskorna!

Sorbet

Väderprognoserna lovade moln och sol. På förmiddagen såg det ut att kunna spricka upp, även om det snöade lite lätt.

Gårdagens regn hade dock förvandlat all snö till sorbet, trodde det hade frusit på över natten men icke. Svårcyklat!

Men tjusigt!

Gav mig på Saxenbergsleden, det var länge sedan sist. Poserar lite. Skoterspåren i bakgrunden var väldigt svårcyklade, bestämde mig ändå för att inte vända.

I skogen fanns inte så mycket snö, så här gick det riktigt bra att cykla!

Fast på hyggen och i gläntor fick det blir cykelknuffning.

Snön tilltog allt mer, men en blek sol kunde fortfarande skymtas bakom molnen.

I Saxdalen hade de förbättrat skyltningen, så nu kom jag mig till ledens början. Där fanns visst en väderstation. Fuktigt, lågt lufttryck och +2°C - inte undra på att snön var svårforcerad.

Irrade runt i Saxdalen och letade efter något roligt sätt att komma upp på dammen, men det fick till sist bli den vanliga vägen. Benen dog på väg upp. Försökte hitta Kyrkstigen på andra sidan dammen men gick bet, hamnade nere på blå-gulröd och till sist Saxenbergsleden igen. Nu kände jag igen mig och fortsatte hemåt, benen rejält tomma. Det fick bli en hel del knuffa.

Kortade ned turen något och det brann rejält i benen sista kilometrarna hem. Sista timmen var inte så rolig, men skoj och skönt att komma ut i skogen igen. Är det vår snart?

Elda fett

Det var som sagt dags att ta tag i vikten, började året på 107,0 kg vilket betydde en ökning på 8,4 kg sedan juli. Har dragit ned rejält på framförallt socker och onödigt mycket ätande, men även rört lite på kroppen och det har gett resultat: -1,5 kg under januari.

Den gula streckade linjen är BMI 30, dvs. gränsen för fetma.

Förvisso relativt små steg men jag hade ingen brådska. Från och med idag är det dock annat ljud i skällan då det på jobbet finns en "biggest looser"-utmaning, där 28 kollegor tävlar om vem som kan tappa mest vikt till 29:e maj (procentuellt). Nu väntar alltså lite drygt fyra månader av disciplinerat arbete!

Förövrigt verkar det inte finns något sätt att skärmdumpa i Android, utan att antingen roota telefonen eller köra något suspekt script via datorn efter varje omstart. Det fick bli digitalkameran istället.