Efterlängtad dag

Den här dagen har jag sett fram emot, speciellt klockan 16 eller så. :D

Dalakorpen DH, deltävling 4

Dags för fjärde deltävlingen i Dalakorpen i knuffcykling. Denna gång var Harri banarrangör och vi skulle köra i Sörvik. Där finns en stenkista som jag piskade låret hårt i sist vi var där, maj 2008. Fortfarande sitter viss skräck kvar för den faktiskt rätt enkla stenkistan.

Knätofsarna var med och gav mig ytterligare 5 gratispoäng. Bra kille som kommit på de där reglerna. ;)

Ett tag såg det ut som det bara skulle bli jag och Harri, men i sista minuten dök pfc upp så vi blev i vart fall tre åkare. Väldigt bra var också att han hade med sig två funktionärer så nu behövde vi bara köra.

Första träningsåket tog jag mig ned på 1:16.78 men det kändes lååångsamt. Andra åket blev än värre med 1:17.91. Sen dags för tävling, första tävlingsåket 1:10.47 och nu började flytet komma.

Harri hade punkafest men jag vet han är snabbare än mig. pfc skrällde till med 1:01.16 i sitt andra träningsåk så där hade jag inte heller något att hämta. Bäst rent strategiskt var alltså att få en tid mellan 1:09.47 och 1:11.47 vilket skulle ge ytterligare tio bonuspoäng för jämna åk. Därför blev jag nästan besviken när jag kom ned på 1:05.03. Lustigt hur det är. :D

Harri fick till sitt sista åk utan punka och kom ned på 1:01.41. pfc blev redigt nervös av detta då hans bästa tävlingsåk hitintills var 1:09.34. Nu gällde det för honom att komma ned utan avåkningar eller punkor. Det gjorde han också och det med bravur! 0:58.90!

Harri fångade mitt sista tävlingsåk på bild.

Sen bar det av till pizzeria Torino på Östra Storgatan, där hade jag inte ätit på säkert tio år.

Tredjeplaceringen och knätofsarna gav mig ytterligare 22 poäng i cupen så nu är min förstaplats än större!

1. Tobbe   94 poäng
2. pfc     65 poäng
3. Harri   62 poäng
...
5. Ryddan  58 poäng

Synd att jag inte kommer kunna vara med på de två kommande tävlingarna i augusti, hitintills är jag den enda som varit med på alla deltävlingar och det är väl främst därför poängen dragit iväg. :) Även utan den fåniga regeln om knätofsar skulle jag ligga först. :D

Fler bilder och resultat finns i cuptråden på happy.

Tack till mor & far för lånet av bilen!

Plattpaddling

Redan innan forspaddlingen har jag haft en teori att vanlig plattpaddling i havskajak måste vara en kul aktivitet. Efter forspaddlingen har det fröet börjat spira rejält och jag har börjat katalogshoppa efter en lämplig kajak. Eftersom jag aldrig någonsin suttit i annat än forskajak tyckte jag det var bäst med en instruktörsledd prova-på-tur för att känna efter hur det är och få några teknikord på köpet.

Så iväg bar det till Äventur i Söderbärke som arrangerar just sådana prova-på-turer.

Bara öppet till hälften?

Ett antal Prijonkajaker för provpaddling. Anki står och undrar vad hon gett sig in på?

Modellen jag var nyfiken på var Marlin.

Eftersom jag befann mig nästan mer upp-o-ned än rättvänt under forspaddlingen lämnade jag kameran i bilen när vi paddlade ut, synd då jag inte blev blöt men turen var väldigt fin och fotovänlig.

Till en början kändes det väldigt vingligt men lutade man omkull kajaken rejält låg den stadigt och det var ingen reell risk att kantra. Väldigt annorlunda mot forskajaken som låg relativt stadigt till en början men som sedan slog runt utan varning.

Efter bara en kvart eller så var vingligheten över och jag kunde paddla på. Ergonomin var dock inte den bästa i den här modellen, knästöden satt för långt bak och där mina knän hamnade satt skruvar på roderlinorna i vägen. Dessutom kändes sittbrunnen hög, paddeln slog i titt som tätt (kan mycket väl vara dålig teknik) och jag kunde inte luta mig bakåt. Kan därmed stryka Prijon Marlin från intresselistan.

Plattpaddling kan jag däremot inte stryka, det var väldigt fridfullt och vackert. Tror Anki blev en smula biten hon med...

Rekommenderar f.ö. turen. 250,- för tre timmar paddling för rena nybörjare. De har kajaker som är klart stabilare än den modellen jag provade, den Anki paddlade var inte det minsta vickig och hon kände sig trygg hela tiden. Thor-Alf och Karina var dessutom väldigt trevliga och mån om deltagarna.

Som en tråkig parentes kan jag nämna att bilen börjat rycka och har mycket ojämn gång igen, ungefär som strax innan den packade ihop sist. Kanske håller min epoxilagning på att ge upp? Ganska precis 1.000 mil höll det i sådant fall för.

Björbo

På provenad i stora tallars land, med kidnappad hund.

De här tallarna var inte fullt lika stora...

Det är något med hyggen och sådant där gräs som är snyggt.

På Mejdåsen finns ett utkikstorn, det hade jag ingen aning om faktiskt. Byggt 1947 och renoverat 1963.

Man ser Björbo tydligt i vart fall (klicka på bilden för större version).

Långt ned?

Eller högt upp?

Vi parkerade vid Hartjärn, där finns de stora tallarna. Sen gick vi norrut till Kapplakojan. Vi hade inte tänkt gå till utsiktstornet eftersom det står 2,3 på kartan och det kändes för långt, men vid stigkorsningen stod det 0,5 på skylten - vilket troligen stämde. Väl vid tornet fanns inga kartor eller skyltar så för att inte hamna i Handbacken gick vi tillbaka förbi masterna igen. Såg till att ta kort på kartan så vi skulle slippa vända igen.

Att fota kartan kändes som ett bra drag, det var inte så mycket till stig på tillbakavägen. Efter ett tag blev även markeringarna snudd på obefintliga.

Cirka åtta kilometer på 3:20. Ingen tung rygga idag då axeln inte är kurant efter paddlingen förra helgen.

Paddlingsfilm

Nu har jag redigerat ned två timmar filmmaterial till "bara" elva och en halv minut. Här är en rejäl ordspya med lite bilder om man missat den.

Forspaddling Steg 1 2009-07-18 -- 19 from Tobbe Arnesson on Vimeo.

Pendling med förhinder

Bakhjulet började låta "tic-tic-tic", det var ingen av bromsarna som låg på. Stannade och kände längs med bakdäcket utan att hitta något (jag har så långa skärmar att däcket är svårt att se). Tänkte precis sätta mig på och trampa vidare när jag hörde ett svagt pysljud. Fan!



Eftersom jag är i vart fall lite förutseende har jag pump och reservslang i packväskan. En dålig pump är dessutom bättre än ingen pump. Men det gick tungt de två kvarvarande milen till jobbet med lite luft och mycket motvind.

Dessutom var det mycket bättre att jag plockade upp häftstiftet med mitt bakdäck än att en hund gjorde det med sin tass...

Forspaddling

Oj, vilken helg!

Varken jag eller Ryddan har paddlat tidigare. Aldrig ens suttit i en kajak. Men nu skulle det bli ändring då Ryddan fick ett presentkort på forspaddlingskurs när han fyllde 30.


Efter utprovning av utrustning blev det dags att sätta sig i och göra två kontrollerade och lugna "wet exits" innan vi fick grabba paddeln (dvs. slå runt kajaken så man är upp och ned för att sedan ta sig ur och upp till ytan). Undertecknad fick användning för sina nyvunna "wet exit"-kunskaper väldigt snabbt när vi skulle paddla i åttor på lugnt plattvatten. :D

Efter att ha övat kamraträddningar, paddeldaskningar för att motverka kantring och fått lite känsla för kajakerna blev det dags att lära sig gå in och ut ur strömt vatten, traversera, ta sig in i bakvatten osv.. Ännu en "wet exit"...

Innan lunch låg vi lite före schemat så alla gavs möjlighet att öva på eskimåsväng med instruktören stående i vattnet.


Efter lunch lämnade vi Kajaktivs basläger intill Lisselälven och begav oss med bil några minuter uppströms till Skålforsen i Västerdalälven. Där ställdes kajakerna upp på ett picnic-bord, paddlaren tog plats och sen droppade man ned från bordet till en grässlänt och vidare ned i vattnet. Gnarly! :D


Vi tog oss ned för de "lätta" Skålforsarna och paddlade lite transport fram till början av Hagforsen. Där gick vi i land och rekade, lärde oss lite grundläggande om hur man läser vattnet, navigerar etc..

Sen var det dags att ge sig i kast med Hagforsens vänsterkant med några skrämmande (på ett bra sätt) stora vågor. Sen fick vi traversera till andra sidan vilket inte var helt lätt för en annan som inte klarade att paddla rakt på plattvatten än.


Sen bars kajakerna upp till början av forsen igen, vi satte oss i kajakerna på land och gled i vattnet via grässlänten. Nu var det dags att tackla mittfåran av Hagforsen som är klassad som en tvåa på den femgradiga skalan (som blå slalombacke).


Forsen hade under helgen två stora valsar, den första skulle inte vara några problem att paddla rakt igenom med fart men den andra gällde det att pricka rätt ställe för att komma igenom. Dessvärre kunde man inte se den andra valsen förrän man var igenom den första och då var avståndet väldigt kort för korrigeringar.

Med en stor portion tur hittade jag inte bara rätt ställe att ta sig igenom utan lyckades även hålla mig upprätt. Men nu var kroppen rejält sliten och det var med pannben jag paddlade mig fram. Jag höll mig därför intill strandkanten medan de tre plurrade räddades in.

Ånyo bars kajakerna till början av Hagforsen fast den här gången paddlade vi bort till Lisselälven för att ta den ned till Kajaktiv. Slog runt när jag kom in i bakvattnet och fick avsluta dagen med ännu en "wet exit" (först mot slutet av dag två började jag vicka kajaken rätt in i bakvatten). Tyvärr sträckte (?) jag axeln väldigt illa när jag simmade in till land.

Efter bad i den vedeldade tunnan grillade vi på Kajaktivs gasolgrill och sänkte några öl (Westmalle tripel, Double Bastard och en Rochefort 10) och ljög om dagen.

Dag två var kroppen rejält sliten, man använder väldigt annorlunda muskler mot cykling. Jag saknar uthållighet i överkroppen, muskler som vickar höfterna när man sitter vinkelrät samt att småmuskler på knänas baksida börjat protestera. Axeln hade dock blivit något bättre under natten och jag bestämde mig för att följa med och provpaddla.

I civila kläder men med alla paddelkläder packade for vi iväg uppströms till Nås, idag skulle vi vara borta hela dagen. Här värmde vi upp kropparna ordentligt, övade kamraträddningar och lekte "Under hökens vingar" där instruktören visade var skåpet ska stå rejält. Respekt!


Axeln klagade inte nämnvärt på paddlandet så länge jag höll handen under ögonhöjd, väldigt skönt!

Lissforsen, Skansforsen och Ol-Ersforsen användes för att öva att hitta små bakvatten, traverseringar via bakvatten och liknande paddelintensiva lekar. Väldigt skoj men extremt jobbigt för en annan. Fick vila lite efter ännu en "wet exit". ;)



Åter igen låg vi lite före schemat så vi fick tid att öva eskimåsvängar en hel del och nu började de andra kursdeltagarna sätta dem. Själv avstod jag för att skona axeln så mycket som möjligt.

Efter god lunch åkte vi tillbaka uppströms till Käringforsen (klass II). Denna består egentligen av tre forsar med lite plattvatten emellan. Uppvärmning och sedan bar det av nedåt bakvatten för bakvatten tills vi var framme vid första forsen. Tog mig igenom allt det "värsta" bara för att välta intill bakvattnet där vi skulle samlas. Ännu en "wet exit" under bältet, den första i forsande vatten. :D Gick som tur var bra att simma och ta sig in i bakvattnet.



Vi tog oss genom mittensektionen utan incidenter och alla som ville fick bära upp och köra denna igen, själv var jag kluven. Det var rejält skoj men samtidigt var kroppen helt slut. Ryddan ville stanna så det fällde avgörandet även för min del så vi satt och tog det lugnt medan de andra körde igen.


Sen tog vi oss gemensamt ned för sista korta sektionen av Käringforsen med alla på rätt köl, hade jag vetat att den var så kort hade jag kört mittsektionen igen. Bara två "wet exits" under eftermiddagen gav rejält med tid för eskimåövningar (tre deltagare lyckades, en rätt konsekvent medan en fjärde kom riktigt nära att lyckas) innan det var dags att ta oss tillbaka till Kajaktiv för utvärdering och avtackningar.

Uppdatering: Två timmar råmaterial har nu blivit 11½ minut film.


Vår instruktör Bjarne är nog den bästa guide/instruktör jag haft glädjen att träffa, har ändå varit runt i Europa till ett antal guidefirmor för MTB/DH-cykling. Bra skit! Boendet hos Kajaktiv är lite väl simpelt men fyller sin funktion, hade varit bra om de kunde fixa mat etc. så det enda man som kursdeltagare behöver göra är att paddla och ta det lugnt. Men jag är väl lite för bortskämd och slö tänker jag. ;) Tänk på att ICA i Dala-Floda stänger 17 på helger...

Exakt vad man får göra under Steg 1-kursen och upplägget varierar efter deltagarnas förmågor, familjen som gick parallellt med oss behövde sina bägge dagar för att göra vår första dag. De missade alltså i princip hela vår andra dag men de av dem som kunde fick paddla en del i Lisselälven istället.

Vi i vår grupp hann göra allt som kan ingå i Steg 1 men med onormalt mycket eskimåövande som bonus.

Jag var lite orolig att jag och Ryddan skulle sinka gruppen eftersom de andra var erfarna havspaddlare men det gick väldigt bra att hänga med i deras tempo. Om man inom en grupp är på väldigt olika nivå brukar Kajaktiv kunna lösa det genom att flytta folk mellan Steg 1-grupperna då det ofta är två parallella kurser.

Jag är verkligen ingen bra simmare och kan inte hoppa i vattnet från en brygga utan att hålla för näsan, men det kändes aldrig otäckt att välta. Vi höll oss hela tiden på vatten som var så pass djupt att man inte skulle behöva drämma i en massa sten (även om stenkontakt förekom, det ligger liksom i en fors natur att det är sten i den).


Under kursen hade Västerdalälven ett flöde på c.a. 250 m³/s mot normala 77 m³/s. Både vatten och luft låg runt 17°C vilket om något var lite för varmt. Iaf. under lördagen när solen lyste. Det blev en del kamraträddningar bara för att svalka sig. :D Under söndagen kom en del regnskurar men det spelar ingen som helst roll när man ändå blir blöt från forsen mest hela tiden. Visst, ihållande hällregn är väl inte så skoj (mest för att sikten blir dålig), men man behöver inte oroa sig över regn. Bra hobby där vädret mer eller mindre kvittar!

All utrustning man behöver ingår utom tre saker: Skor, badbrallor och näsklämma. Skor rekommenderas då botten ibland är stenig och vass, har man gjort en "wet exit" måste man gå i land och tömma kajaken. Badbrallorna ska sitta under våtdräkten så små simbyxor är bättre än stora surfshorts.

Näsklämma är verkligen en bra grej, de går att köpa i Kajaktivs butik för 120,-. Den modellen har ett snöre som håller fast klämman i hjälmen, ingen risk att tappa bort den alltså. På plattvatten är det skönt att kunna ta av den och låta den dingla i sitt snöre. Sen sätter man dit den innan man ger sig i kast med något svårare eller när huvudet ska under ytan. Dessutom blir alla att prata nasalt som vilken journalfilm som helst. ;)


Tre av mina kurskamrater stannade kvar för att börja Steg 2 direkt efter Steg 1, en annan i Steg 2-gruppen hade gått Steg 1 någon vecka innan. Själv skulle jag inte orkat gå Steg 2 direkt efter Steg 1, men är man van paddlare går det säkert. Det normala är att komma tillbaka året efter för Steg 2, paddlar man emellan så glömmer man inte för mycket.

Steg 2 handlar mer om att rädda sig själv och andra, simma i forsen, kastlinor och liknande. I vissa fall får Steg 2 ge sig i kast med själva Fänforsen (klass III) men det hör tydligen till undantagen. Kajaktiv har fler kurser, dels med extremare forsar (Norge) men även renodlade räddningskurser (KRT).


8.30 började kursen, 10.00 satt vi i vattnet. 16.41 paddlade jag en klass II-fors. Inte illa med tanke på att jag aldrig setat i en kajak förr eller ens hållit i en paddel med två blad. :D

Har nu en massa bra teoretiska kunskaper men det är så klart en del nötande kvar innan det blir "ryggmärgsreflex" att t.ex. daska till vattnet med paddeln när man håller på att kantra. Lyckades räta upp situationen ett par gånger i skarpt läge i vart fall. Lyckades även några korta stunder få till vinkel och lutning mot strömmen så man kunde traversera utan att paddla, väldigt häftig känsla!

Hade inte funderat på vad som skulle ingå i kursen eller hur det skulle vara i förväg, men blev ändå rejält förvånad att den var så pass "extrem". Bra skit! Rekommenderas starkt! Ganska mycket pengar men inte dyrt. Man lär sig väldigt mycket på kort tid och får många timmar skoj för pengarna.

Tack till mor & far som kom och fotade lite runt lunch på lördagen!

Premiärpendling

Ambitionen för året är att cykelpendla mina 24 kilometer till jobbet 52 gånger men först idag tog jag bockhornen i näven och trampade till jobbet. Belöningen var att antingen se tre fiskgjusar eller samma fiskgjuse tre gånger (eller något däremellan). Samt en ekorre och en överkörd kopparödla. Två veckor kvar till semester, undrar om jag orkar cykla alla tio arbetsdagarna?

Dalakorpen DH, deltävling 3

Dags för tredje deltävlingen i Dalakorpen DH, denna gång bjöd Alfsomfan upp till lerdans i Borlänge. Han hade hittat en riktigt lång stig utför Tjärnaberget, 1.254 meter lång och 123 höjdmeter. Harri visade var skåpet ska stå med en tid på 2:59.44. Själv fick jag en bästa tid på 3:31.03 vilket var hela 19 hundradelar snabbare än Ryddans 3:31.22 och räckte för en tredjeplats!

e. dök inte upp till denna deltävling vilket gjorde att jag gick om honom i cupen och ligger nu etta! 72 poäng varav 35 kommer från bonuspoäng och 37 från resultat. :D

Några egobilder Harri tog:

Anki följde med och filmade, här är lite av det som fastnade i kameran:

MTB: Dalakorpen - deltävling 3 from Tobbe Arnesson on Vimeo.

Provenad

Igår var vi till Cykel & Fjäll i Falun och shoppade loss på vandringskängor till oss båda och en rygga till mig. Planen är att vandra i fjällen under semestern. För att testa prylarna drog vi till Gyllbergens fäbodar och började knata mot Dragsjön.



Vädret är som det är så det blev en del stopp för att antingen ta av eller på regnjackan...



Matchande vandringskängor, nästa steg matchande träningsoveraller? Min sko är mörkare för att lädret blev vått tidigare än Ankis. Båda är Meindl MFS®-Vakuum. Ja, sen har ju Anki barnstorlek också. ;) Ankis Jeans åkte rätt snart av och mina regnbyxor på.

Gyllbergen är ett våtmarksområde normalt sett, de senaste veckorna med översvämningsregn har inte direkt torkat upp markerna...

Ganska välskyltat är det i vart fall. Även om just det här stigpartiet ser cykelbart ut avråder jag...

Det här kändes som ganska mycket vatten, men det visade sig vara ingenting...

Vi kom fram till Dragsjön i vart fall. Här har jag varit en gång förut men då på skidor, lustigt vilken skillnad det är på terräng men ändå inte.

Te och kanelbulle var välförtjänt.

Anki fick se sina första livs levande hjortron.

På vägen tillbaka fick kängorna bekänna färg som gummistövlar. Kunde inte märka att det läckte in alls, men väl hemma var det lite vatten i skon.

Även om det heter Gyllbergen är det sällan man får någon form av utsikt.

Vi fick till och med lite solsken! Det varade nästan fem minuter, yay! :)

Sista partiet från vindskyddet öster om Dammsjön och ned till Gyllfäbodarna (karta) var i princip stenhäll hela vägen ned. Något avbrott för spänger, rotmatta och något blöthål till trots - den här sträckan skulle vara grym på Gloryn. På med Wet Screams bara... :-O

Väl tillbaka vid Gyllfäbodarna får man se upp för spångest. ;)

Klockan hann bli sent och ingen av oss var sugen på att ställa sig vid spisen vid hemkomst...

Lite mer än åtta kilometer knatade vi på 3½ timme. Jag hade femton kilo på ryggen som inte kändes alls, mer vikt nästa gång. Prylarna verkar funka fint!