Slutet är nära.

Hallåjsan!

Imorgon är starten på en ny epok. Då övergår mitt och Ankis förhållande från sambo till särbo. Anki ska plugga i Östersund nämligen. Jag blir kvar i Ludvika.

Imorgon ska vi åka till Ö-sund, jag och Anki. Sen åker jag ensam hem på söndag.

Det är lätt att bli ledsen och deprimerad, men jag gör mitt bästa för att se de positiva sakerna i det hela;

Anki får komma iväg och göra det hon vill, slippa Hemtjänsten. Det är ingen plats att stanna på, jag menar efter ett år klagar hon redan på ryggen ibland.

Vi får chansen att utvecklas, båda två. Anki genom skolan och jag har mina egna små idéer, läsa böcker jag har kvar från Högskoletiden och sånt.

Samtidigt kan det vara nyttigt att lära sig vara ifrån varandra.

För min del ska det bli skönt att få lite utrymme här hemma, jag är sådan att jag behöver vara för mig själv en timme om dagen, men det är svårt i en trång lägenhet.

Vidare tar ett sambo förhållande en massa tid, så nu kanske man kan göra allt det där som man inte hinner annars, vara lite mer seriös med träningen och froda sina hobbies...

Men det är klart, helst vill jag ha min älskade Anki inom kramavstånd :’-(

Finnmarksturen, 112km MTB - 010826

Jahupp, så var det då avklarat. Långloppscupen anno 2001 är slut. Sista loppet var Finnmarksturen i Ludvika med sina korta 115 kilometrar.

Som brukligt åts det massor av pasta torsdag-lördag bara för att bygga upp ett redigt fårråd av kolhydrater och vatten i kroppen, annars orkar man knappaligen runt banan samma dag .)

På lördagen masade jag mig ned till Hillängens IP i Ludvika och hämtade min nummerlapp, kikade lite på vad som salufördes och grämde mig över min ekonomiska status för månaden.


Senare på kvällen gick jag ned med Harri och kikade på invigningen, Håkan Rosén höll i trådarna och kläckte som vanligt ur sig fyndighet på fyndighet för att man skulle komma i form till kvällens stora begivenhet; Svenne Rubins.

Svenne Rubins är ett av de bästa svenska banden i min mening och ett av få band jag sett live flera gånger. Som vanligt bjöd gruppen på mycken underhållning och så, men en aning pinsamt var publikens knappa kunskaper i texterna och den totala stummhet som uppenbarade sig när de försökte få till lite allsång. Än mer pinsam var nog den ensamma mannen framme vid scen, bullrig och onykter. När han lämnade platsen noterade vi en PET-flaska i hanses hand innehållande en klar vätska, troligen sockerdricka .) Han var i vart fall ett fan till Svenne Rubins så han var inte otrevlig på något vis.


Kom i säng i förhållandevis god tid, men när jag vaknade strax före 05.00 och tvangs uppsöka hemlighuset och Anki fortfarande inte kommit hem från festandet blev jag en aning orolig och ringde och frågade vars hon var. Tydligen hade hon lyckats somna på efterfesten. Klart bättre än sist hon var på efterfest och tillbad den stora vita porslinsguden IFÖ med tillhörande offer när hon kom hem :P

I vart fall skyller jag på henne att jag inte fick sova min skönhetssömn :)

Vädret kändes aningen instabilt så jag kunde inte besluta mig för om jag skulle ha skärmar eller inte, men tidsbristen på söndagmorgonen valde det hela åt mig. Inga skärmar...

10.00 aproximalt rullade startfältet iväg på den långa banan i maklig takt. De första backarna var som vanligt igenkloggade av cyklister som gick så det var bara att kliva av sitt grenspel och knalla upp.

Vid sligdammen ovanför Håksberg stod första gruppen och musicerade, Finnmarksturen är mer än den största, längsta och djävligaste mountainbiketävlingen som är öppen för glada motionärer, det är dessutom lite av en folkfest och publiken ger sig ut i stor mängd efter banan. Folk sätter sig och spelar utefter banan och de flesta hejjar på. Få är stumma åskådare.

Fiolmusiken är troligen den mest motiverande av all musik efter banan, när man hör den får man bråttom från platsen och trampar på lite extra :P

Efter någon mil var Harri några cyklar framför och snart försvann han framåt i klungan. Jag förmodade att han bestämt sig för att ta loppet i sin takt istället för min och hämnas för de fyra sekunderna jag slog honom med senast. Mycket riktigt såg jag inte till honom mer under hela loppet.

Folkfesten bredvid banan är smittsam så deltagarna är ovanligt lättsamma och man kan prata en hel del med de man har runt i kring sig.

Ute i skogen är det dock som vanligt, man får ligga och bromsa för att inte köra in i de framför som inte törs, kan eller vill åka fortare. Skulle tro att man skulle få en mycket bättre tid om man körde ett långlopp själv...

Första matkontrollen i Sunnansjö bjöd på salsamusik och sportdryck, saltgurka och choklad. Det fanns förvisso mer att smaka av, men det var vad jag valde att förfriska mig med. Normalt brukar jag vänta med saltgurkan men med de senaste loppens kramp färskt i minnet lät jag mig väl smaka av den gröna delikatessen.

Bort och iväg, ganska händelselöst lopp. Bortsett från el publicum som fanns efter hela banan. Näcken satt på sin vanliga sten och spelade, några meter senare stod skogsrået bakom en trädstam. Dammet från stigen låg som dimma i skogen på sina platser och på andra var det som vanligt djup lervälling. Rötter och stenar kändes ovanligt hala, troligen för att de slipats av tiotusentals cykeldäck genom åren.

Upp till Skattlösberg kom vi och därifrån är det vilosam nedförsbacke en bit, tills klättringen upp till Ljungåsen börjar. På väg till Ljungåsen dog mina lårmuskler så jag tappade flera placeringar på det, men jag knappade in flera av dem på utförlöporna och ännu några stycken inne i skogen.

Jag försökte hänga på omkörande cyklister så att jag fick cykla i lä hela tiden och på så sätt spara på resurserna.

Ljungåsen till Grängesberg bjöd på en ny bandragning då den traditionella banan tagit för stor skada genom åren, så lite nytt blev det i vart fall :)

I Grängesberg bjöds det på varmkorv och sen bar det av till crossbanan, den var faktiskt roligare än jag väntat mig, trodde det skulle vara lösare material och mer uppförsbackar.

Iväg till Kåsen kom vi, jag hade räknat ut att om jag skulle klara mitt mål med en tid på mindre än sju timmar så hade jag lite bråttom, således tog jag bara en gurkbit i farten och satte iväg mot den långa vandringen uppför Galgbacken. Det är inget man cyklar uppför som motionär med tio mil i benen nämligen. Men upp kom jag och vidare ned mot Ludvika. Här någonstans satt en man med kikare och kollade vilket nummer man hade, sen satt frugan och läste i startlistan och när man passerade fick man höra ”Hejja Tobias”. Kul :) Jag tror samma sak hände i Falun och Långa Lugnet, fast utan kikare... Eller så var det någon som faktiskt kände mig som hejjade!?

Vid Golan svänger stigen in i skogen för ett tekniskt parti som förra året rendrerade en omkullkörning för min del, men den här gången var den lättare. Mest för att jag inte var lika slut men också för att jag blivit bättre på att cykla.

Strax innan campingen i Ludvika satt det en kille på en stol och sa vilken placering man hade, 1223 sa han till mig. Jag blev glad över det, jag hade räknat ut att jag skulle hamna på 1633:e plats, baserat på övriga tävlingars resultat.

Ned till campingen körde jag om några till cyklister och sen var det dags för sista promenaden uppför Krabobacken. Då var vi inne i skogen och jag kunde plocka några placeringar till. Killen bakom mig fick punktering med c.a. tre kilometer till mål, måste ha känts tungt.

Tre motlut kvar.
Två och slutligen ett.

Sen vare jag inne på målområdet, ingen Harri att rycka ifrån så jag tog det i maklig takt.

Klarade jag då sjutimmarsgränsen? Jajjamensan! Körde på 6:54:49 så det var flera minuters marginal, men om jag stannat i Kåsen hade det nog blivit knappt om tid.

Som jag misstänkte är Finnmarksturen den roligaste av tävlingarna vi kört.

Placeringarna då?

1:a Dan Kullgren 4:03:28
2:a Fredrik Modin 4:06:24, från Ludvika
...
7:a Erik Jungåker 4:10:00, vunnit FMT tre år i rad.
...
839:a Harri Manni 6:10:10 - fasen också!
...
1207:a Tobias Arnesson 6:54:49
...
1317:a Barrysoff här på lunar 7:09:09 - *evil grin*
...
1694:a sista person i mål 9:20:25

Totalt 1823 startande.

Jag lyckades alltså med årets två mål:
1) Köra fem av sex långloppscupsdeltävlingar och därmed få medalj i långloppscupen
2) Köra Finnmarksturen på under sju timmar, körde den på 8:20 förra året - en förbättring med nära 17%

På vissa ställen utefterbanan kändes det som att framhjulet var med i ett veritabelt flipperspel mellan stenarna, men jag lyckades hålla mig upprät genom hela loppet. Ett par slow-motion vurpor såg jag dock. Tänkt att en cykelvurpa altid går så långsamt, intressant.

Någonstans under loppet hade jag besträmt mig för att det får vara nog med tävlande nu, men jag ser redan fram emot nästa års Finnmarkstur :) Få se om det blir långloppscupen också, beror på ekonomin ser ut - men FMT’02 är ett måste. Undras om man ska kapa tiden med 15% då och köra den på under sex timmar?

Vi syns väl där?

Tack till alla som var ute och hejjade på!

Långa Lugnet, 86 km MTB 010812

Ännu en cykeltävling avklarad, det börjar gå rutin i det här :)

Torsdag till lördag vila och kolhydratsladdning. Trycka i sig maten, man är aldrig hungrig.


På lördagen tog jag cykeln på biltaket och åkte upp till mor&far för att hälsa på syrran och hennes *funderar på en bra term* ...prospektstadiet är nog redan avklarat... *fundera* Tja, för allas bästa får ni fråga syrran hur hon definierar relationen. Kallar honom syrrans playboy så länge .)

Jag hade bara talat med honom i telefon förstår ni, så det var roligt att se hur han såg ut. Med hopp om att han läser detta kanske jag ska orda lite om hanses klädsel för dagen med byxor uppvikta till tre-kvarts längd. Man kan undra om det berodde på att han nyss åkt forsränning och trodde att dalälven skulle svämma över eller om killarna ser ut så i Halmstad. Kanske hade Robert fel i ”Glenn Killing i Manegen”, måhända ligger fjollträsk något längre söderut än Tokholm? Typ Halmstad?

Nej då, jag förstår faktiskt att det är s.k. modernt, men lilla Nyhammar är nog inte riktigt moget för moderniteten i fråga än *skratt* Mången modefluga hinner blomma upp och dö ut innan Nyhammar får nys om att den ens existerat, om ryktet någonsin kommer dit :)


Nåja. Anledningen till att cykeln förärades denna bilresa var att jag ämnade göra två flugor på smällen, träffa syrran med respektive samt fixa iordning cykeln inför Långa Lugnet anno 2001.

Det kändes lite knepigt att äta pasta och cheddarost när resten åt potäter och stek dock :)

Under servicen upptäckte jag att framdäcket har en fin bristning på gång på däcksidan, det oroar mig rätt mycket men jag har inte råd att köpa ett nytt framdäck för tillfället.

Söndag morgon startade redan vid sju på morgonen med frukost och packning. Harri hade missat bäst-före-datumet på anmälningstiden så han tvangs efteranmäla sig, en aktivitet som var tvunget avklarad till 10.00 då starten gick 11.00. Fast Harri var orolig att inte hinna så vi skulle vara på plats redan vid 09.15 hade han funderat ut. Således avfärd från Ludvika 08.15.

Väl i Falun var processen kort så vi satte oss i bilen för att fördriva tiden. Det börjar bli något av en klassiker med unge herr Arnessons galenskaper på tävlingar och här är Långa Lugnets:

Bilen bredvid vår på parkeringen spelade någon slags modern musik, minns inte vad, men det kan ha varit åt HipHop-hållet. Baktill stod en kille och klädde om inför loppet, max 20 år, med familj. Jag kunde inte låta bli att slå på P2 och Operatimmen och spela så där lagom högt och digga i takt med musiken. Grannkillens min var betalbar :)


09.30 lyssnade vi på lokalradion för att höra den fina väderprognosen: ”Regn följt av skurar”. Det regnade redan innan vi kom fram till Falun och det verkade inte upphöra. Alltså regnställ och skärmar på.


10.00 lät inte prognosen ett dugg bättre så det var bara att ge sig ut och byta om.

10.55 släppte jag ut lite luft ur däcken för att få bättre fäste på regnvåta stenar och rötter.

11.00 gick startskottet och startområdet var brett och fint, dessvärre var snart vägen inte alls bred och det uppstod ett visst kaos när det breda startfältet skulle makas ihop på den smala vägen. Folk verkar inte kunna cykla utan tvangs sätta ned foten hela tiden istället för att bara ta det lugnt. En del panikartade stopp uppstod alltså.


Efter en mil i det minst sagt blöta vädret kände jag hur luftrören drog ihop sig och jag bryskt blev påmind hur min ansträgnings/kalluftsastma ter sig. Inte alls lustigt. Jag fruktade att det inte skulle bli bättre utan bara värre så att jag skulle tvingas bryta när vi passerade starten efter två mil.

Dock hade jag totalt glömt bort det hela en stund senare så det var för väl :)

Uppe vid hoppbackarna vid Lugnet, strax innan varvning vid starten började den första lite knixiga stigen. Som vanligt undrade man varför folk klev av och började gå när cyklingen blev rolig :)

En bit in på stigen såg jag en man som inte borde ha cyklat, han hade rivit upp cykelbyxorna så halva skinkan syntes. Kan iofs. ha varit någon annans fel men ändå :) Jag undrar om han bröt?

Stigarna i Långa Lugnet var perfekta, tekniska eller snabba. Men nästan hela tiden breda nog för omkörningar, vilket är kritiskt för mig. Jag kör alltid mycket fortare än de andra på stigarna, fast de kör om mig på grusväg :) Spela roll? Det skingrar i vart fall männen från XC-åkarna :P

På det hela taget tvangs vi kliva av cykeln och gå väldigt sällan, fast jag valde att gå uppför flera backar av typen grusväg för att skona min rygg och sträcka ut lårmusklerna för att få bort mjölksyra och kramp. Hade det inte varit för regnet hade man nog kunnat cykla hela tiden, men leran gjorde det lite slirigt på stenar och så, trots att jag släppt ur lite luft.

På ett ställe såg jag en man som låg på rygg med ett blödande ben. Ovanligt mycket olyckor, troligen på grund av underlaget.

Grusvägarna var säkert i samma procenthalt som de alltid är, men det var väldigt långa partier med grusväg mellan stigarna som kändes rent ut tråkiga, fast de har jag förträngt redan. Jag minns bara att jag tyckte de var tråkiga :)

Jag hade mjölksyra i säkerligen fem kilometer utan att det släppte vid ett tillfälle. Dumma lervälling :P

Det hela var egentligen tämligen händelselöst, vurpade inte ens. Börjar bli dålig stil tycker jag :P

Jag spöade Harri med flera sekunder den här gången - hehe.


Så, eftersom folk verkar bry sig och fråga vilken plats man kom på som andra fråga (den första är vanligen om det gick bra) så kommer här resultaten:

1:a Erik Jungåker (vilken överraskning) med tiden 3:08:05
...
306:a Tobbe Arnesson med tiden 5:45:41
307:a Harri Manni med tiden 5:45:46

Junåker körde inte ens dubbelt så fort, vicken sopa! *skratt*

Barrysoff här på lunar spöade mig den här gången *grr* Han körde på 5:42:35

-+-+-+-

På söndag är det stora avgörandet i Långloppscupen då det är Finnmarksturen, hoppas verkligen det inte blir regn igen, regn i sju mil alá Rättvik är smärtgränsen - vill definitivt inte cykla 11,5 mil i regn och lervälling om jag får välja...

Lev & må!

Nostalgi

Tänk vad fort tiden går egentligen.

Igår tänkte jag om min cykelpolare dra ut en sväng, men jag insåg att vi varit åt alla väderstreck runt Ludvika så jag tänkte; Vi tar bilen till Nyhammar och cyklar därifrån.

Jag växte upp i Nyhammar och har inte cyklat där på ungefär tre år.

Helt makalöst vad naturen har ändrat karaktär. Där det tidigare var stig är nu våtmark eller helt igenväxt. Där det fanns skog är nu kalhyggen. Där det fanns stigar är nästan alla spår av dem borta.

Det får mig att undra; Om människan plötsligt försvann från jordens yta, hur länge skulle då hennes spår finnas kvar?

Givetvis skulle det finnas en hel del lämningar av t.ex. hus och byggnader, men med tiden skulle även de försvinna under jord.

Intressant tanke...

Beskjuten med 3”-spik.

Idag var jag med om något mindre trevligt.

Satt helt fredligt och försökte lösa lite problem med en trilskande dator på verkstadsgolvet när killarna som spikar packlårar med spikpistol missar låren och skjuter iväg spiken mot mig istället. Hör hur det skramlar till någon meter bredvid mig och upptäcker en 3”-spik på golvet.

Undras om man ska ha kevlarrustning när man är där nere och jobbar?

Tydligen kan det gå vilt till emellanåt när de är i farten... Fy faen om man får en sån där i ögat *ryser*

Idag ska vi ta bilen några mil och cykla där istället, Ludvika börjar kännas lite väl rekognicerat...

Igår firade vi Anki på hennes tjugoårsdag, det blev rätt lyckat tycker jag :)



Carpe Diem.

RingUp-loppet, 75km MTB

RingUp-loppet. 010805 Örebro; Ånnaboda 75km

Fredag kväll
=-=-=-=-=-

Roade mig med att göra iordning cykeln, byta bromsklossar och justera in växlarna. Visade sig att den ena bromsklossen var totalt nedsliten så att metallen kommit fram i den *harkel*

Kom i säng ganska sent.

Lördag
-=-=-=

Packade bilen, monterade takräcke och cykel och körde till Grängesberg för att hämta upp Harris cykel. Vi blev bjudna på Tortillas av Harris föräldrar och det tackar man aldrig nej till. Blev en timme senare än vi planerat men vi kom iväg iaf. :)


Syrran var som vanligt inte hemma, men det löste sig så smidigt så.

Efter att ha packat ur grejjerna körde vi till Ånnaboda för att reka vägen. Syrran hävdade att det var älgar bredvid vägen men vid närmare inspektion visade det sig att det var oxar, troligen bison *skratt*

På vägen hem stannade vi vid Willys för att handla mat, de hade helslut på kundkorgar och alla kundvagnar var fastkedjade med myntlås. Det fick bli en barn-kundvagn ty jag hade inga mynt i fickan. Den var tyvärr lite väl låg så jag bar den i handtaget som en korg istället. Syrran idiotförklarade mig än engång. Speciellt när jag sprang med den med böjda ben :)

Väl hemma hos syrran surrade vi ett slag men så fick vi en idé om att rita en ”likmarkering” på gatan utanför syrrans hus med några asfaltskritor som Mattias, syrrans son, har.

Eftersom den första gubben inte blev så bra ritade vi en ny och sen spårade det ur totalt. Ett par timmar senare hade vi gjort slut på en massa krita och klottrat gatan full med allt från dödskallar till julpynt. Ska nog skaffa sånna kritor sen :)


Avslutade dagen med ett par rejäla fat pasta och ett inspelat avsnitt av Jackass från MTV.

Söndag
-=-=-=

Ännu en natt i dubbelsäng med Harri utan missöden avklarad och frukost äten. På väg till starten i Ånnaboda. Klockan har dragit iväg lite mer än beräknat och Harri blir nervös för att vi inte ser några andra bilar med cyklar efter vägen. Var starten verkligen 11:00 när alla andra långlopp har starten 10:00?

Efter att ha hämtat nummerlappar är vi dock lugnade och inväntar starten.

Banan denna gång ligger som en åtta med start/mål i mitten så vi ska passera målområdet ett par gånger innan målgång. Den första slingan lär ha en jobbig uppförsbacke (Skortsenshöjden) och den andra slingan lär vara kuperad.

Så när starten har gått och det rullar på efter banan försöker man hålla igen och spara krafterna till slutet. Någon mördarbacke ser jag inte skymten av under första delen av banan så antingen har de överdrivit eller dragit om banan. Eller så är det mitt minne som inte fungerar som det bör :)

Efter att ha passerat mål börjar så själva mountain i mountainbike få sin jobbiga innebörd. Upp, upp och återigen upp går banan. Ibland får man släppa på utför och då går det ruskigt fort, konstaterade ett par gånger att man tullat lite på säkerhetsmarginalerna men allt löper väl. Vurpade inte ens.

Stigarna är tekniska och fulla med hala rötter och stenar. Det regnade friskt under natten men det vädret har blåst bort, lyckligtvis. På slutet var t.o.m. banan riktigt torr.

Som vanligt känner man sig som kung inne i stöket och böket och blir ifrånåkt på grusvägarna, men som jag sa till Harri: ”Jag blir hellre ifrånåkt på grusväg än att träna mer grusväg!”

Banan känns, trots alla stigningar, rätt så lättrampad. Koncenterarde mig på andningen för att hålla mjölksyran borta och pulsen låg, vilket fungerade riktigt bra. ”Andas inte fortare, utan djupare”.

Genom nästan hela banan hade jag Alice Cooper -- Posion i huvudet och kunde inte låta bli att sjunga lite på den emellanåt :)

Som väntat var det inte mycket dialog med andra medtävlande utmed banan, det verkar vara något som bara existerar i Dalarna och då främst på Finnmarksturen.


Saker jag minns, bortsett från alla långa motlut:

- Ett fint hopp i slutet av en skaplig nedförsbacke. Fick rätt mycket luft under hjulen i det hoppet. Undrar om det är vanligt att folk åker och hoppar med flit när de kör långlopp? Det ger i vart fall en skaplig kick av adrenalin så att man orkar upp för ännu en backe. Hoppade t.o.m. i uppförsbacke vid ett tillfälle :)

- Ett svagt motlut med ett krön som effektivt dolde en grop som lätt hade kunnat få mig att flyga över styret. Tur att det inte var i slutet av banan när man var som tröttast...

- Kramp på baksidan av låren med mindre än rvå kilometer till mål. Jobbigt.

- Harri slog mig på mållinjen denna gång, jag orkade inte ifatt honom. Får skylla på krampen i låren som en äkta sportfåne. Sportfånar har alltid något att skylla på. Fast vi kom i mål på samma sekund och resultatlistorna visar mig före *lipar åt Harri*

- De överkokta makaronerna som serverades efter målgång. Bara att svälja, totalt onödigt att tugga. Lite kryddor hade inte heller skadat...

- Banmarkeringen som på sina håll var sparsam. Man undrade om man verkligen var på rätt väg.

- Vid en Y-korsning där vi skulle svänga vänster kom det fyra-fem tävlande från höger som svängde in på samma stig som vi valde. Undrade om man skulle köra runt någon slinga. Så här i efterhand tror jag att de kört fel väg och vänt. Trots att det var på en av banans riktigt bra markerade ställen. Strax efter korsningen mötte vi även två tävlanden!! Vet inte om de bara var förvirrade eller hade gett upp!?

- Två-tre utförslöpor med stig som slutade med grymma tekniska partier, blev faktiskt lite orolig där. Man borde egentligen inte köra så fort på okänd stig, men det är ack så roligt! :)

Placeringen då? I min klass blev det en 63:e plats av 98 som kom i mål. Fast om rätt ska vara rätt kom Harri före, 64:e plats således. Totalt kom jag på 254:e plats av 302 som kom i mål. På tiden 4:26:55. Bästa tid fick Dan Kullgren á 2:46:42. Erik Jungåker fick alltså spö för en gångs skull, med hela en sekund :)

Spöade sju åkare från herrarnas tävlingsklass och fick spö av en dam i motionsklassen.

De sa strax före start att det var närmare 500 anmälda, vart tog alla vägen? Var det så många som bröt?


Jag ska aldrig mer hävda att Örebro län är ett platt län. De har samlat _alla_ backar vid Ånnaboda. Säkert Örebrobönderna som har schaktat ihop Ånnaboda för att få fina åkrar :P Ja! Jag vet vad istiden gjorde med vårt avlånga land, lugn och fin!

För att betygsätta RingUp-loppet:

Banan: 4 leriga däck, kunde ha varit fem om det inte vore för den bitvis sporadiska banmarkeringen
Publiken: 2 leriga däck. Vart höll alla fans hus och de som var där; varför var ni så tysta? Med några lätträknade undantag - givetvis.
Medtävlandena 3 leriga däck, lite tysta men de gick att snacka igång.
Arrangemanget: 4 leriga däck, synd på pastan och banmarkeringen men annars kanon (fast jag hade gärna vunnit något av de utlottade priserna, nya telefoner från Ericsson).

På söndag är det dags igen, Långa Lugnet i Falun. 80km. Det ser ut att bli regn hela veckan så det blir nog inte lika kul som det kan vara. Hoppas innerligt att Finnmarksturen bjuder på tort underlag med sina 112 kilometer...

Idag, måndag, har jag lite ont i vänsterknät. Mindre bra, hoppas det går över. Jag har även begåvats med träningsvärk, det är inte vanligt för att ha cyklat lite :)

Intelligens

Hallåj!

Än en gång har jag börjat faschinera mig för intelligens och vem jag är.

Intelligens brukar man dela upp i sex olika kategorier om jag minns rätt:

1) Logik, förmåga att lösa tankenötter etc.
2) Emotionell intelligens, känslor etc.
3) Språklig intelligens, att lära olika språk t.ex.
4) Musikalisk intelligens, taktkänsla, gehör och liknande
5) Motorik, hur pass bra man är att röra kroppen, t.ex. trummisar och dansare
6) ??? Glömt bort, fasen!

I vart fall.

När man pratar om intelligens brukar man osökt snubbla in på IQ, vilket är ett mått på det logiska tänkandet. Jag hittade ett IQ-test OnLine här: http://www.iqtest.com

Jag har börjat fundera på om man skulle försöka gå med i Mensa ( http://www.mensa.se ) men jag har inte riktigt förstått varför. Mest för att få en chans att träffa personer som man kan ha meningsfulla och intressanta dialoger med, med all respekt för dig kära läsare, Internet ger inte så stimulerande kontakter.

Även EIQ är en mätbar intelligens, det är ett mått på hur man hanterar olika situationer, om man känner sig själv osv. osv..

Även ett sådant test finns på nätet: http://www.psychtests.com/t...

Vissa delar i resultatet var oväntade:

”Your Emotional IQ is excellent - much higher than average. That means that, in general, you express your feelings directly and with good timing. You are optimistic and positive, and adapt well to changed circumstances. You deal effectively with stress, interact, and communicate adequately. You are comfortable with yourself (including your sensuality and playfulness); you know and appreciate your talents and strong points as well as your weaknesses. You are able to motivate yourself, find the energy and the strength necessary to complete what you want or need done. You are one of the resilient people who bounce back after major drawbacks, survive hardship without bitterness, and still manage to give to others.

You seem to have mastered quite a bit of the theoretical knowledge necessary for full development of your emotional intellect. There is still room for improvement, though. The good news is that you can do something about it, even if you are a mature grown-up. And you can start right away!”

Kul, nu har jag lärt mig lite mer om mig själv igen :)