RingUp-loppet, 75km MTB

RingUp-loppet. 010805 Örebro; Ånnaboda 75km

Fredag kväll
=-=-=-=-=-

Roade mig med att göra iordning cykeln, byta bromsklossar och justera in växlarna. Visade sig att den ena bromsklossen var totalt nedsliten så att metallen kommit fram i den *harkel*

Kom i säng ganska sent.

Lördag
-=-=-=

Packade bilen, monterade takräcke och cykel och körde till Grängesberg för att hämta upp Harris cykel. Vi blev bjudna på Tortillas av Harris föräldrar och det tackar man aldrig nej till. Blev en timme senare än vi planerat men vi kom iväg iaf. :)


Syrran var som vanligt inte hemma, men det löste sig så smidigt så.

Efter att ha packat ur grejjerna körde vi till Ånnaboda för att reka vägen. Syrran hävdade att det var älgar bredvid vägen men vid närmare inspektion visade det sig att det var oxar, troligen bison *skratt*

På vägen hem stannade vi vid Willys för att handla mat, de hade helslut på kundkorgar och alla kundvagnar var fastkedjade med myntlås. Det fick bli en barn-kundvagn ty jag hade inga mynt i fickan. Den var tyvärr lite väl låg så jag bar den i handtaget som en korg istället. Syrran idiotförklarade mig än engång. Speciellt när jag sprang med den med böjda ben :)

Väl hemma hos syrran surrade vi ett slag men så fick vi en idé om att rita en ”likmarkering” på gatan utanför syrrans hus med några asfaltskritor som Mattias, syrrans son, har.

Eftersom den första gubben inte blev så bra ritade vi en ny och sen spårade det ur totalt. Ett par timmar senare hade vi gjort slut på en massa krita och klottrat gatan full med allt från dödskallar till julpynt. Ska nog skaffa sånna kritor sen :)


Avslutade dagen med ett par rejäla fat pasta och ett inspelat avsnitt av Jackass från MTV.

Söndag
-=-=-=

Ännu en natt i dubbelsäng med Harri utan missöden avklarad och frukost äten. På väg till starten i Ånnaboda. Klockan har dragit iväg lite mer än beräknat och Harri blir nervös för att vi inte ser några andra bilar med cyklar efter vägen. Var starten verkligen 11:00 när alla andra långlopp har starten 10:00?

Efter att ha hämtat nummerlappar är vi dock lugnade och inväntar starten.

Banan denna gång ligger som en åtta med start/mål i mitten så vi ska passera målområdet ett par gånger innan målgång. Den första slingan lär ha en jobbig uppförsbacke (Skortsenshöjden) och den andra slingan lär vara kuperad.

Så när starten har gått och det rullar på efter banan försöker man hålla igen och spara krafterna till slutet. Någon mördarbacke ser jag inte skymten av under första delen av banan så antingen har de överdrivit eller dragit om banan. Eller så är det mitt minne som inte fungerar som det bör :)

Efter att ha passerat mål börjar så själva mountain i mountainbike få sin jobbiga innebörd. Upp, upp och återigen upp går banan. Ibland får man släppa på utför och då går det ruskigt fort, konstaterade ett par gånger att man tullat lite på säkerhetsmarginalerna men allt löper väl. Vurpade inte ens.

Stigarna är tekniska och fulla med hala rötter och stenar. Det regnade friskt under natten men det vädret har blåst bort, lyckligtvis. På slutet var t.o.m. banan riktigt torr.

Som vanligt känner man sig som kung inne i stöket och böket och blir ifrånåkt på grusvägarna, men som jag sa till Harri: ”Jag blir hellre ifrånåkt på grusväg än att träna mer grusväg!”

Banan känns, trots alla stigningar, rätt så lättrampad. Koncenterarde mig på andningen för att hålla mjölksyran borta och pulsen låg, vilket fungerade riktigt bra. ”Andas inte fortare, utan djupare”.

Genom nästan hela banan hade jag Alice Cooper -- Posion i huvudet och kunde inte låta bli att sjunga lite på den emellanåt :)

Som väntat var det inte mycket dialog med andra medtävlande utmed banan, det verkar vara något som bara existerar i Dalarna och då främst på Finnmarksturen.


Saker jag minns, bortsett från alla långa motlut:

- Ett fint hopp i slutet av en skaplig nedförsbacke. Fick rätt mycket luft under hjulen i det hoppet. Undrar om det är vanligt att folk åker och hoppar med flit när de kör långlopp? Det ger i vart fall en skaplig kick av adrenalin så att man orkar upp för ännu en backe. Hoppade t.o.m. i uppförsbacke vid ett tillfälle :)

- Ett svagt motlut med ett krön som effektivt dolde en grop som lätt hade kunnat få mig att flyga över styret. Tur att det inte var i slutet av banan när man var som tröttast...

- Kramp på baksidan av låren med mindre än rvå kilometer till mål. Jobbigt.

- Harri slog mig på mållinjen denna gång, jag orkade inte ifatt honom. Får skylla på krampen i låren som en äkta sportfåne. Sportfånar har alltid något att skylla på. Fast vi kom i mål på samma sekund och resultatlistorna visar mig före *lipar åt Harri*

- De överkokta makaronerna som serverades efter målgång. Bara att svälja, totalt onödigt att tugga. Lite kryddor hade inte heller skadat...

- Banmarkeringen som på sina håll var sparsam. Man undrade om man verkligen var på rätt väg.

- Vid en Y-korsning där vi skulle svänga vänster kom det fyra-fem tävlande från höger som svängde in på samma stig som vi valde. Undrade om man skulle köra runt någon slinga. Så här i efterhand tror jag att de kört fel väg och vänt. Trots att det var på en av banans riktigt bra markerade ställen. Strax efter korsningen mötte vi även två tävlanden!! Vet inte om de bara var förvirrade eller hade gett upp!?

- Två-tre utförslöpor med stig som slutade med grymma tekniska partier, blev faktiskt lite orolig där. Man borde egentligen inte köra så fort på okänd stig, men det är ack så roligt! :)

Placeringen då? I min klass blev det en 63:e plats av 98 som kom i mål. Fast om rätt ska vara rätt kom Harri före, 64:e plats således. Totalt kom jag på 254:e plats av 302 som kom i mål. På tiden 4:26:55. Bästa tid fick Dan Kullgren á 2:46:42. Erik Jungåker fick alltså spö för en gångs skull, med hela en sekund :)

Spöade sju åkare från herrarnas tävlingsklass och fick spö av en dam i motionsklassen.

De sa strax före start att det var närmare 500 anmälda, vart tog alla vägen? Var det så många som bröt?


Jag ska aldrig mer hävda att Örebro län är ett platt län. De har samlat _alla_ backar vid Ånnaboda. Säkert Örebrobönderna som har schaktat ihop Ånnaboda för att få fina åkrar :P Ja! Jag vet vad istiden gjorde med vårt avlånga land, lugn och fin!

För att betygsätta RingUp-loppet:

Banan: 4 leriga däck, kunde ha varit fem om det inte vore för den bitvis sporadiska banmarkeringen
Publiken: 2 leriga däck. Vart höll alla fans hus och de som var där; varför var ni så tysta? Med några lätträknade undantag - givetvis.
Medtävlandena 3 leriga däck, lite tysta men de gick att snacka igång.
Arrangemanget: 4 leriga däck, synd på pastan och banmarkeringen men annars kanon (fast jag hade gärna vunnit något av de utlottade priserna, nya telefoner från Ericsson).

På söndag är det dags igen, Långa Lugnet i Falun. 80km. Det ser ut att bli regn hela veckan så det blir nog inte lika kul som det kan vara. Hoppas innerligt att Finnmarksturen bjuder på tort underlag med sina 112 kilometer...

Idag, måndag, har jag lite ont i vänsterknät. Mindre bra, hoppas det går över. Jag har även begåvats med träningsvärk, det är inte vanligt för att ha cyklat lite :)