lördag 10 oktober 2009

Bergslagsleden 6 & 7

Sommarens inaktivitet i cykelsadeln fick idag en alltför tydlig illustration. Projekt Bergslagsleden fick sin naturliga fortsättning via etapp sex och sju. Foton med svart ram av 42Hz och de andra av ginnfilt.

I utkanten av Hammarby mötte tvenne delegationer upp för samfärd på etapperna tu till Mogetorp. Trots försenad avfärd lyckades Ludvikamaffian bestående av 42Hz och undertecknad ställa av en bil vid målet i Mogetorp och bli klara för avfärd någon minut innan utsatt tid.

Strax hade Örebrogänget bestående av ginnfilt, Lisa S och Cyklopat samt deras hemvändande chaufför Nils anlänt och cyklingen kunde ta vid. Direkt var det nio höjdkurvor som skulle betas av, den första halvan med lös sand och den sista med stora stenar. Knuffa och bära var två metoder som förekom.


Från träden droppade smältvatten från nattens frost när det uråldriga kicksilvret kröp en kort bit över på den röda halvan. +3°C och dimma som dröjde sig kvar i skogen. Att försöka mörka andfåddheten var omöjlig, dels genom det myckna intaget av vitlöksspäckad guacamole till frukost, men främst för att andedräkterna stod som plym ur munnarna.


Turligt nog är mina luftrör bara astmatiska när det är kallt och fuktigt i luften, det tog en stund att komma igång denna vackra höstlördag.

Efter att ha studerat utsikten över Nora -och funderat över svar på Cyklopats fråga om det månne kunde finnas någon limerick om en flicka från den byn- fick vi med stort välbehag njuta av bergets baksida. Om det nu var framsidan vi nyligen släpat oss uppför?


Snart visade lednätet upp sin välbekanta nuna. Två svarta streck likt en krigare med fjäder i håret låg de där och glänste i solen; de för dagen omöjligt halkiga spängerna. Att det inte bara var cykelkonditionen utan även spångmanövrerandet som totalt säckat ihop denna säsong var snart ett faktum.


Naturen och stigen visade dock upp sig från en fantastisk sida, så kunde vi göra annat än att le brett och njuta oss fram?


Till skillnad från konditionen släppte snart ringrosten från spångtekniken och tur var det! Slutet på etapp sex bjöd på ett överflöd av härliga spångutmaningar.


Fortfarande var spängerna omöjligt hala. De som fortfarande var täckta av is från natten bjöd på något bättre fäste. Generellt var enda skillnaden mellan att bromsa och bara rulla att bakhjulet gled i sidled när man bromsade, att sänka farten var inte att tänka på.

Detta faktum var upphov till mitt livs mest bisarra spångupplevelse. En lätt utförslutande spång i svag vänstersväng där farten gradvis ökade allt mer ledde till tvåhjulsställ genom en "kurva" i säkerligen tio meter. Ju längre färden pågick upprätt desto större hån mot fysikens samtliga lagar var det, garvet blev allt mer hysteriskt tills det oundvikliga skedde och några rejäla älgkliv i riset intill gav den där härliga sträckningen mellan benen. Färdiggarvat för den här spången...

Efter denna lilla ardenalinknuff ignorerades de allt mer stumnande låren och etapp sex var över. Innan etapp sju tog vid intogs en seriösare fikapaus där tyvärr Tabascon saknades, men makrill och Ciabatta är gott ändå.

Vila och energitillförsel brukar pigga upp ben som lagt sig i ide, inte så denna gång och även lätta motlut fick attackeras knuffande. Om än så vackert lövbeströdda de var.


Situationen blev snabbt ohållbar, de lättåkta stigarna till trots blev etapp sju allt mer av en dödsmarsch. Örebrogänget hade ingen bil som väntade vid etappmålet utan över två mil transportcykling hem till sitt. För att inte sinka dem alltför mycket sa vi farväl och hoppas slippa se varandra igen, den dagen.

Efter att ha knuffat varenda lilla motlut på etapp sju var vi dock tillbaka vid bilen i Mogetorp igen efter bara sex timmar i sadeln. För att cykla 30 relativt lättåkta km!?


För att sammanfatta etapp sex och sju: Relativt lättcyklat, en del tekniska passager. En del släpa. En del höjdmeter. Massor av spänger, några långa och många korta. Fantastisk miljö. Toppklass! Hit tänker jag återvända, men med bättre ork i benen...

Många fler bilder samt en film finns i turens tråd på happy!

Uppdatering 2009-10-13: Här är min egna film från äventyret:

MTB: Bergslagsleden 6 & 7 2009-10-10 from Tobbe Arnesson on Vimeo.

6 kommentarer:

Johan Mölleborn sa...

Det låter som en härlig runda. Får se om jag får tid nästa sommar.
Du verkar vara i bra form nu Tobbe. :)
/J

Tobbe Arnesson sa...

Du är välkommen upp så piskar vi etapp ett och två, de är också riktigt bra men betydligt närmare Ludvika.

Min form nu är fantastisk!

Johan Andersson sa...

Låter som en bra tur på en Reign X nästa år.

Markus Lindholm sa...

Jag gillar inte spänger, jag trillar bara av :-)

//Harri sa...

Bra spångestträning! Speciellt då de var såphala, vanliga spänger komer inte kännas som en sport längre. :)

Anonym sa...

häftigt! precis varit och vandrat där och det slog mig aldrig att det gick att cykla:) hade dock 25kg på ryggen istället..