Tour de Obscurité

Eller borde det heta Tour de Optimiste? Hade beslutsångest vad jag skulle ta mig till: Velodrom? Utecykling? LEGO-rummet? TV-soffan? Fastnade på jobbet så velodromen var inte längre aktuell, bestämde mig för att ta en cykeltur ute istället.

Kom iväg lagom till solen försvann bakom trädtopparna. Bara de större vägarna var isfria och det finns då egentligen bara en logisk runda, runt Väsman. Trodde det var en timme till solen försvann på riktigt och närde en optimistisk teori om att det skulle vara ljust en timme utöver det. Tog motsolsvarvet så det skulle bli mindre skugga på hemväg.

Kollade cykelbanan i Björnhyttan men den såg inte det minsta rolig ut att cykla på, så jag vände åter till bilvägen. Av de skymtar jag hade av banan senare var nog det här enda fläcken med asfalt.

Framme vid Ludvika lagom när solen gick ned i horisonten. Övervägde att stanna till hos Emil och Malin men ville fortsätta hemåt innan det blev mörkt.

Hann inte långt ut ur Ludvika innan det faktiskt var mörkt, ljust en timme till - visst. Tur jag har lamporna monterade på Sutran, fast det hade inte skadat med riktiga lampan fram så jag hade kunnat se sprickorna i asfalten. Var lite otäckt att susa fram i 40 utan att riktigt veta, men det gick bra. :)

Toppen av Norrviksbacken, tog mig tio minuter att komma upp. Benen dog visst strax efter Ludvika, rätt åt de djävlarna! Bilden föreställer körbanan...

Det är lite mer kuperat att följa bilvägen istället för cykelbanan (som går på den nedlagda järnvägen). Synd det inte går att få det på sträcka istället för tid, riktigt så brant är inte baksidan av Norrviksbacken...

Motsols som sagt. Dynamisk karta om någon är rasande intresserad. ;)

44 km på strax över två timmar, härligt att komma ut men det tog ett tag innan tårna tinade upp igen. Var -5°C när jag väl var hemma.