Hemresan

Del 5/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan


Av någon underlig anledning åkte vi hem efter bara tre dagars cykling, det kändes väldigt hårt men var alltjämt ett faktum. Utom för Peter som skulle stanna ytterligare någon dag för observation och dessutom har förlagts med flygförbud det närmsta halvåret, han får försöka lifta med någon Haggisbåt tillbaka till Sverige (på riktigt: SOS International fixar hem honom via båt och tåg).

Det går nästan att få in fyra personers packning i en Renault Mega-nä. Ska aldrig köpa en sådan bil, bara en sådan sak som att ratten sitter på fel sida...

På väg till flygplatsen fyllde vi upp tanken igen, nästan sju liter soppa hade vi gjort av med. Stora avstånd i det här landet...

Flygplatstristess: Rätt tufft kontrolltorn i Edinburgh!

Vår flight hem.

Får inte hjälmen plats i det enda handbagaget man får bära ombord får man kalla det för hatt.

Kollar Google Maps fast på riktigt...

Det här området i sydvästra Norge såg riktigt bra ut för cykling, måste kollas upp!

Ryanair har snålat in på navigeringssystem och istället klippt pilar i skogarna efter rutten?

Kinnekulle! Såg ingen från happy!?

Nu ska jag bara tvätta cykelkläderna, sen flyger jag nog tillbaka igen. Uj vad bra det är!


Del 5/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan

Inofficiella Glentress

Del 4/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan

Vår decimerade grupp gav sig ut på sista dagens cykling, Peter fortfarande kvar på sjukhuset även om läkarna tyckte det hela såg ut att gå rätt väg!

Den här gången var det min tur att köra bilen till Glentress medan de andra trampade asfalt dit, något de verkade gilla extra mycket eftersom de aldrig svängde av mot Cordrona i Traquair utan fortsatte rätt fram mot Kirkhouse... Det gav mig dock lite extra tid att bekanta mig med Jonas kompis Sanny "The Brilliant Kid" som bilat dit från Glasgow för att guida bland de inofficiella stigarna i Glentress.

Även med guide tvangs vi trampa uppåt...

Vid toppen av Spooky Woods letade Sanny upp lera åt oss, något som ditintills varit sällsynt.

Sedan väntade en tight stig med en del knepiga dropp och snorhala NS-byggen (på låg höjd, tack och lov). Jag halkade av den första NS-bron och därmed försvann all min förmåga att balansera, fick gå förbi allt av trä. Ibland funkar det bara inte...

En stund efter lunch kände jag mig perfekt mätt på stigcykling och hade bara tänkt mysflowa lite som punkt på resan, något fler i gruppen tyckte lät fin-fint. Sanny lurade dock iväg alla på den svarta rutten genom att inte alls skoja som jag trodde, man får se upp med den killen! :D

Trots de extra klättringarna det här vägvalet innebar var jag glad att jag gjorde det, än mer fantastisk stig men av mer naturlig karaktär. Dvs. med rötter och stenar även om de var både färre och mindre än man är van.

Harri klättrar upp den sista biten, nu börjar molnen tappa några enstaka droppar vatten på oss.

Uppe på en av topparna.

Respect!

Efter "Brittney Spears" klättrade vi upp till den riktiga toppen, sen började det bli ont om tid så alla genade över till Spooky Woods och flowade ned en sista gång.

Ett litet smakprov på Glentress bästa stig; Pie Run:





När cyklarna till sist var återlämnade hamnade alla utom Sanny i koma över en försvarlig mängd med små chipspåsar.

Per visar tecken på att ha svettats en del under dagen...

I bilen på väg tillbaka till Innerleithen gick det till sist hål på de där mörka molnen som hängt över oss sedan lunch - och vilket hål sedan!

Sammanfattningsvis hade vi fantastisk tur med vädret, alla hade med regnkläder och ingen använde dem (under cykling). Ingen hade med solskydd, alla hade behövt det - speciellt jag som är "ginger"...

Del 4/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan

Innerleithen

Del 3/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan



Dagen började segt. Alla slitna från gårdagen och Nicklas for iväg med lite prylar till Peter. Läkarna fick lov att dränera lungsäcken på honom eftersom lungan läckte ut luft dit, något som tydligen gör riktigt ont. :( Annars var han mest glad att få sitt snus, speciellt som läkarna inte ville släppa iväg honom ännu.

När Nicklas var tillbaka trampade vi iväg upp på den röda XC-rutten i Innerleithen, även här var klättringarna kul men det blev en hel del push bike när lår och lungor sa ifrån (att skylla på att stanna för att fota utsikten kändes som mycket mindre av en lögn än vanligt).

Även här var klättringarna ibland avbrutna av små nedförsbitar, någon som blir sugen att hoppa på och flowa iväg?

Efter åtta kilometer av så gott som konstant uppför var det skönt att sträcka ut sig i ljungen på toppen av Minch Moor och tugga i sig medhavd lunchsmörgås.

Efter ett långt slappande i den svalkande vinden väntade tolv kilometer av än mer fantastiskt flow ned igen, här ett litet smakprov.





Utsikten lät inte skämmas för sig på väg ned heller!

Nu är vi snart nere igen, till vänster parkeringen där stigarna börjar och till höger den lilla staden där vi bor.

Efter den sista biten ned, som troligen var den bästa stigen på hela resan, åt vi glass och slappade i solen.

Jag hittade en liten fripassagerare, kräk!

Det var skönt i solen och i kylen stod ölen kall. Skulle vi cykla mer eller gå direkt på ölen? Ingen visste råd men efter en lång stund av slappt velande var vi på väg upp för ännu ett varv på samma stig, men utan toppen Minch Moor.

Den här gången körde vi en kort inofficiell stig av klassisk alpkaraktär (som Tjärnis stig i Åre, fast bättre) ned till det fantastiska stigområdet. Det blev helt klart resans höjdpunkt för min del.

Efter dusch skyndade vi oss ut på stan' för att hitta mat innan köken stängde, hittade denna butik som jag var tvungen att fota åt Jesper:

Mat blev det på ett rätt kasst ställe där inte ens saltet smakade någonting, men skönt att slippa laga och diska...

Idag cyklade vi 36 km på fyra timmar, vinklade ned sadeln och körde med bästa cykelbyxorna så nu funkade baken mycket bättre!


Del 3/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan

Glentress

Del 2/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan


I Glentress knallade vi in i cykelbutiken The Hub och hämtade de bokade cyklarna, min kompis för resan var en LaPierre Zesty 314. Sen satt vi snart på cyklarna och var på väg uppför.

Glentress är en av sju "Stanes" där det byggts stigar enkom för MTB och av klättringen att döma skulle den här resan bli kanon! Bankade kurvor, små frivilliga knix och någon liten nedförsbacke som omväxling. De har lagt mycket jobb på klättringen, det var uppenbart att utförskörningarna skulle bli något utöver det vanliga!

En bit upp stannade vi på en rastplats och njöt av utsikten.

Per klättrar.

En kort liten tjuvkik på filmen som kanske kommer inom ett år, direkt från kameran:

Stigarna nedför visade sig vara helt sanslöst bra, bankade kurvor, pumpbara hoppkullar och allt slätt tillrättalagt utan brakebumps, rötter, lera eller aviga stenar. Bara att flowa fram och njuta av farten, bergochdalbanecykling! Helt sanslöst bra flow faktiskt. Inte gjorde vyerna ont heller.

Ont fick däremot Peter som efter lunch kraschade, faktiskt ganska precis där han står mitt i översta bilden fast någon timma senare. Efter en vådlig flygtur över styret blev det en stumsmäll i backen och han klagade över ont i axeln och bröstet. Han fortsatte trampa uppför men tyckte det gjorde för ont att andas djupt så han vände ned till cafét igen.

Resten fortsatte lite modstulet klättrandet mot toppen av det röda stignätet; Spooky Woods.



Eftersom jag mest filmade under resan saknas bilder på någon av de fantastiska nedfarterna vi fick njuta från Spooky Woods och tillbaka till cafét. Men lika frånvarande som bilderna är, lika fantastiska var nedfarterna. Flow de-luxe!

Nästa dag skulle vi cykla i Innerleithen där vi bor, så några av oss trampade asfalt tillbaka hem via Cardrona och Traquair. Här är en vy över River Tweed i Cardrona, ett välkänt fiskevatten.



Nicklas körde med fallne Peter till sjukvården som till sist konstaterade att han punkterat lungan och blev inlagd på observation. Färdigcyklat redan efter en halvdag, för vad som egentligen var en liten skitvurpa som lika gärna kunna hänt på parkeringen. Maxmimal otur. :(


Totalt blev det under dagen över sju timmars cykling och strax över fyra mil, rejält öm i baken och trötta ben.

Del 2/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan

Resan till Glentress

Del 1/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan


Hade inte passet tillgängligt när jag checkade in OnLine och skrev ut mina boardingkort (RyanAir ska ha €40 för att göra det på flygplatsen, per boardingkort så €80 totalt). Därför chansade jag att passnummer var samma sak som personnummer - det är det inte.

Försökte ringa kundtjänst och ändra men det var toklång kö, får fixa på flygplatsen tänkte jag. Sen glömde jag passet hemma så vi fick vända, lyckligtvis kom jag på det efter bara sju kilometer.

Väl vid flygplatsen var vi väldigt sena (mental note to self: Det tar fyra timmar till Skavsta om man tar det lugnt och har paus) så det fanns ingen tid att försöka ändra passnummer, men de sket turligt nog fullständigt i detta. Men nog hade det varit väldigt snopet att blivit nekad att gå ombord planet för en sådan sak...

Efter att ha hämtat hyrbilen på flygplatsen i Edinburgh och Jonas hittat både förardörr och bilbälte (de sitter på fel sida) hamnade vi snart i Innerleithen där vi skulle bo. Klockan var sent och denna hämtmatsrestaurang var det enda som var öppet.

Morgonen efter stack jag ut huvudet genom takfönstret och fick se hur stan och dess omgivningar såg ut. Inte alls tokigt!

Let's get ready to ride!

Del 1/5
1. Resan till Glentress
2. Glentress
3. Innerleithen
4. Inofficiella Glentress
5. Hemresan

Glentress

Ikväll flyger jag och sex andra cykeltokar till Glentress i södra Skottland där tre dagars stigcykling med fantastiskt flow är utlovat. Väderprognosen ser rätt juste ut!


Tidigare låg det regn även på torsdag, verkar som regnet skjutits en dag fram i tiden.

Det här kommer bli G R U M T ! :D

Fintrimning

I morse knallade klipparen alltjämt runt så snällt och fint, berömde mig själv för att jag lyckats göra en installation som tycktes funka bra från start. Det skulle jag inte gjort, för det dröjde inte länge förrän jag hörde ett pipande ljud utifrån.

Var kan roboten vara?

Jag gränsade inte av detta snåriga rosbuskbestånd, tyckte klipparen gott kunde få hålla det decimerat och renklippt. Nu hade den letat sig in i mitten och kanat upp på lite gammal växtlighet.

Det var inte så tätt att ta sig in som det ser ut.

När klipparen klättrar upp för mycket på något tror den att den blivit lyft, varpå larmet går.

Tretton minuter senare stod jag gränslad över cykeln och försökte sluta titta på klipparen och trampa till jobbet istället, då lyckades den trycka in sin egna nödstopp under detta krokiga fruktträd. En verklig (o)lyckträff!

36 timmar gick den innan första stopp, sen bara 13 minuter till nästa... Får sätta ett krockskydd under trädet så den inte kommer in där och klippa ur rosbeståndet lite.

Det är verkligen hypnotiskt att stå och titta efter klipparen, svårt att slita sig och komma iväg till jobbet. När jag väl trampat iväg var det svårt att få lårmusklerna att jobba, de första tiotalet tramptag var ren viljestyrka. Mina lår har grum träningsvärk efter söndagens markjobb...

Automower 1/2

Igår spottade jag i knävecken och kavlade upp fingrarna, nio timmar kröp jag runt på alla fyra bland nässlor och nyponrosor och la ned kabel till en av de två robotklipparna. Yikes! Det tog på knän, korsrygg och axlar...

På några ställen grävde jag ned kabeln, som denna lilla diagonal av grusplanen.

Resten spikade jag fast ovanpå gräsmattan med plastspik. Trodde det skulle vara ett elände då vi har massor av sten i marken, men bara två av över 300 spikar gick av! Gräset kommer med tiden växa över kabeln så den inte syns, men i början är det rätt bra att ha den på mattan så man lättare kan efterjustera.

Mitt i krypandet kom ett riktigt stort kryp och gjorde mig sällskap, kroppen var 3-4 cm lång. Aldrig sett något liknande förr! Efter lite Googlande bestämmer jag att det är en av 21 olika klubbhornsteklar (Cimicidae), närmare bestämt en Mörkkantad klubbhornstekel (Cimbex femoratus på latin och Birch Sawfly på engelska) . De vuxna äter sav och i närheten finns en stor björkstubbe som blöder friskt (larverna äter tydligen björklöv och kan vara en riktig plåga i USA).

Den försökte hitta något grässtrå som kunde bära upp dess massiva kropp, men alla strån böjdes och insekten ramlade ned på backen...

...tills den med lite hjälp hittade något stadigare att klättra på.

Här är en liten skakig film, mycket inzoomat och upptagen med att se till att den inte kröp in under shortsen så det blev rätt skakigt.

Nu återgår vi till gräsklipparinstallationen, som gav rätt smutsiga händer. Varför kommer jag aldrig ihåg att klippa naglarna innan jag skitar ned mig?

Mor & far kom för att hämta växthuset så det dukades fram glass, varpå vi upptäckte att frysen slutat fungera. Det var flytande glass, men glad ändå!

Som tur var har vi en gammal frys i källaren, så den startades upp och all mat flyttades dit. Hade inte tid att felsöka närmare igår men efter att ha stått urkopplat över natten verkade det inte bättre på morgonen. :(

Åter till klipparen, igen. Jag började kabeldragandet strax efter 11 och 20:17 satt äntligen all kabel och anslutningarna på plats. Det dröjde inte länge innan roboten började vandra runt av sig självt! Rätt häftigt faktiskt!

Den är just nu helt grundinställd och det ska till några guideslingor för att den lättare ska hitta till en del avkrokar, men den har snällt jobbat på över natten och knallade glatt runt på morgonen.

Här är en liten kort filmsnutt:

Nu återstår "bara" att installera den andra klipparen också - mina knän, lår och rygg längtar redan! Trösten är att vi inte kommer behöva bry oss om gräsklippning efter det, förutom tre besvärliga småplättar intill bilarna som klipps på ett par minuter och eventuellt något varv med kantgräsklippare. Då törs man även gödsla bort mossan...