Lillfingerstatus
23:e april vurpade jag i Spanien och hade enligt läkare av en sena i lillfingret.
Om man hoppar fram till 5:04 i filmen nedan finns vurpan med.
Test: Gary Fisher Roscoe I from happymtb.org on Vimeo.
En vecka senare kunde jag inte räta upp lillfingret så jag besökte doktorn. Fick en skena att sova med och tid för återbesök, eventuellt skulle det bli remiss till handkirurg men det var inte troligt.
Men innan tiden för återbesök hade fingret börjat räta upp sig så jag avbokade återbesöket. Idag ser fingret ut så här.
Det vill säga, jag får det minst lika långt bak som de andra fingrarna, men problemleden överflexar inte som de andra fingrarna. När jag knyter handen böjs lillfingertoppen in mot ringfingret något mer än högerhanden. Kan även känna lite tendenser till kramp och stickningar, som om fingret var på väg att somna. Men det blir gradvis allt mer sällan, dessutom börjar fingret kännas starkt igen.
Drar jag fingerkrok med det andra lillfingret är det på håret att vänsterhanden förlorar. Men ska fingrarna rätas upp är vänstern fortfarande betydligt svagare än höger, men klart starkare än för ett par veckor sedan.
Sjukt att en sena kan laga sig själv!
8 kommentarer:
Gott att höra att du läker väl!
Satan. Där tog det tvärstopp. Får olustiga flashbacks från min bicepsseneavslitning.
Gott att fingret är på G.
Skönt att det blir bättre.
mvh.
Det är snarare friskt att den lagar sig själv =)
Elvira har en barnskiva med en sång om svårigheterna med att lära sig cykla. När Hanna frågade Elvira vad sången handlade om tänkte hon en lång stund, sen sa hon"Tobbe"
Du har gjort starkt intryck på henne med din vurpa. =)
Haha, ja det är tydligt det. :)
kul och bra att det löste sig med fingret. :)
tjusig OTB dessutom, bara för att kameran var där eller?
//mattel
mattel: Synd att Harri stängde av kameran när jag vurpade, han fick ju med början av smällen i vart fall.
Det går att tolka din kommentar på två sätt:
1) Vurpade jag för att fånga något fränt på bild? Nä.
2) Vurpade jag för att kameran var i vägen? Nä.
Jag vurpade för att jag inte kunde få ned farten (dåliga bromsar, men jag visste om det så jag skyller inte på det), det höll på att gå åt helvete så när jag nästan stod still klickade jag ur pedalen och la därmed all vikt på styret. Då tog det stopp och över for jag.
Rätt hade naturligtvis varit att flytta bak arslet så mycket det gick och hänga kvar till cykeln stannat under mer kontrollerade former... Men det är inte alltid så lätt att göra som man vet att man ska göra. :)
Krya på dig Tobbe.
Trasiga lillfingrar är ett otyg.
/N
Skicka en kommentar