Säsongen 10/11:as första pannlampstur, väldigt sen premiär. Trampade runt byn i jakt på skoterspår (1-3 på kartan), hittade ett stenhårt som blev mjukare efter en korsning. Det ledde mig ned på sjön där jag vände och tog den andra grenen i korsningen (4).
Den andra grenen bar bättre, men bar ändå ned på sjön. Efter ett tag blev det stöp och mjuka spår, oroade mig för isens bärighet och tog mig närmsta vägen i land (5).
Trampade lite små bilvägar till jag hittade en jag inte cyklat förut (7), den slutade men en ridstig tog vid. Stigen var hård men varje hov var som en spark i arslet.
Plötsligt kom något mörkt rakt emot mig väldigt fort och blev på något konstigt vis snabbt mycket större. Blev helt skräckslagen och stirrig men kom fort på att det var en lågt hängande gren som skuggade lampan. Brast ut i asgarv åt mig själv. :)
Kom ut på en hjälpligt plogad skogsväg och fortsatte uppåt. Månen kikade fram mellan träden så jag släckte lampan och körde "Yedi" (8-9). Rätt snabbt vande sig ögonen så det gick bra att se även i skuggan. Det är rätt härligt att vara själv i en "mörk" skog.
Vägen tog slut så jag tände lampan och vände utför, utforskade sedan fler skogsvägar (10-12). Efter att ha tvingats vända ytterligare två gånger bar det iväg rejält åt vad som kändes väst (13), hade mina aningar vart jag var på väg men det kändes ändå bra med lite riktmärken som bekräftade det hela (jag kände igen byn Norhyttan först men den funkade inte som motiv). 15
Benen var nu rejält kokta av all klättring och snön så jag tog kända vägar hem (hoppades att de inte slutat ploga efter kraftstationen - 17). I brist på mat käkade jag blängsylta.
Fem gånger var jag upp på typ 260 möh även om jag inte alltid var så långt ned mellan gångerna. Två timmar var jag ute, kändes fin-fint! Det går inte fort i snön direkt...
Hade hoppats på mer hårda skoterspår i skogarna, får utforska åt sydväst nästa gång.