Fantastisk kräkcykling!
Torsdag bjöd på bättre morgonväder, men inte direkt bra. Det såg ut att kunna bli lite precis hur som helst. Så jag klädde på mig därefter.
Ännu en bilfärd med Mike, den här gången hade vi dock släpvagnen kopplad till bilen så det var inga galna omkörningar av långtradare längs med serpentinvägarna i varje fall, men likväl ett kollektivt illamående.
Efter en lång och hård stunds cykelsläpande uppför en brant stig var illamåendet utbytt mot ett annat, men synen av denna stig gjöt nytt hopp i oss alla!
Vädret verkade dessutom skärpa till sig. Det där vita en bit ned i bilden är Spaniens högst belägna by. Det var där vi blev avsläppta och som synes har vi nu tagit oss en skaplig bit därifrån, både i fråga om distans och höjd.
Höjden började dessutom påverka kondisen, det märks att man inte orkar speciellt mycket. Det var många utmanande klättringar på cykeln för att ta sig hit men de flesta fick jag ge upp då lungorna höll på att sprängas. Här ser vi dock något så ovanligt som en Martin som cyklar uppför och njuter av det!
Allt slit visade sig vara en låg kostnad för den fantastiska stig om väntade, "Flowtastic". Precis som det låter, det blev inte många bilder från denna stig, jag var upptagen med annat! :D
Efter "Flowtastic" kom några tekniska partier som vi stannade och körde om tills alla var nöjda, att vänta på de andra var en fröjd för ögat!
Här rullar jag ned för ett av knixen, en rätt enkel stenbrant som satte svåra griller i huvudet på en del av gästerna.
Efter "Flowtastic" blev det dags för fika och sedan mer klättring, denna gång till stigen "German box", en gammal rommarstig med mycket skoj. Tyvärr hade en nylig storm vräkt omkull en massa träd över den så det blev lite ryckig framfart.
Efter "German box" var det dags för ännu en klättring och under den hittades nästa poseringskaktus.
Jag var stark på klättringarna idag, vilodagen igår hade hjälpt kroppen. Dessutom började man nog vänja sig vid höjden. Firman borde varna på hemsidan att man riskerar att komma i form på semestern tycker jag. T.o.m. Martin njöt av klättringarna.
Efter denna klättring var det dags för den medhavda lunchen igen och sedan väntade stigen "Lemmings". En hysterisk stig med svåra switch backs där konsekvenserna kunde bli ödesdigra, en smula exponerat om man så säger. Jag parkerade mig med kameran på en utskjutande klippa och lät de andra köra i förväg. Några av dem hade synpunkter på att jag satt där jag satt men jag tvivlar på att klippan skulle rasa. Jag tänkte då inte göra det i varje fall! :)
Här ser vi några av de som rullade nedför stigen, jag räknade till 13 switch backs men jag tror det var fler. Två av dem misslyckades jag på trots att jag försökte flera gånger.
Här kör jag om en av de svåra, den här gången gick det bra. Man vill inte styra ut över kanten här. Notera det gamla huset och bron i bakgrunden.
Att ta sig ned i en ravin så här betyder en sak, man måste ta sig ut igen. Det blev en ganska lång promenad. Surt att betala för utförsåkningen i efterskott men det var en mycket utmanande stig så det var helt klart värt mödan!
Efter vår hike-a-bike ut ur ravinen var det dags att återse en gammal kompis, "48 stiches". Inte fullt lika bra andra gången men fortfarande oerhört bra! Här ser vi guiden Robin.
Och den nya tjejen, jag har dessvärre glömt hennes namn. Det var Helen. Se där, det kom tillbaka! :)
Sen var det tillbaka till "El Rays Pizza" men den här gången fick det bli tapas istället, det går fortare.
Vi det här laget hade vi gett upp att hitta någon juste restaurang så Julie, Ren och Nicki lagade mat åt oss. Det var stört omöjligt att få någon syssla att hjälpa till med. Ren skulle prompt sköta om mig när jag var så snäll och tog alla bilder. Ett hårt slag för en svensk gentleman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar