Önskar alla måndagar var så här

Vaknar upp till ännu en dag med lovande väder, idag är det klättring direkt från Bubion till stigarna som gäller. Men för att Martin lider så fruktansvärt under klättringarna erbjuds han skjuts och jag gör honom sällskap. Det vore väl taskigt att låta honom åka bil själv väl? ;)



Men vi får bara skjuts halvvägs, men det bör vara mer än nog försprång för att vi ska hinna till toppen innan XC-svettona vi lämnade i dammet bakom oss. Under klättringen allt högre upp blir det kallare och pölarnas ishinnor gnistrar i förmiddagssolen.

Martin på väg upp. I bakgrunden ser vi några av Sierra Nevadas snötäckta toppar.

Efter att vi alla samlats på toppen av dagens första klättring är det dags för stigen "Cresta run" som går genom en del stenpartier men dess bästa bit är en urgröpt stig med härliga berms. Här kunde man ligga på lite mer än vad som egentligen kändes komfortabelt...

Ren genom ett stenparti.

Julie kör berms som på räls, efter kommer Jonas.

Stigen fortsätter i rasande tempo genom en by, där vi stannar för dagens fika.

Efter fikapausen, på samma torg som igår, är det dags för ännu en mastodontklättring. Det tar sin lilla tid innan vi alla är samlade på toppen, jag tar sällskap med Martin igen men han pressar sig till det yttersta och är inte så mycket till sällskap. Fast jag trivs mycket bra ändå, han frågar bl.a. vilken del av England jag är ifrån eftersom han inte riktigt kan placera dialekten. Det får man väl ändå ta som en komplimang? Han erbjuder även hans hemnyckel om jag kommer över till Skottland så jag kan komma och gå som jag vill medan han jobbar. Martin AKA Gimli är en riktigt juste snubbe!

Väl på toppen av klättringen är det lunch och sedan på med skydden igen innan stigen "Finns fiend" attackeras. Det visar sig vara en berg-o-dal-bana av roligaste sort, svepande stig i full 3D med en hel del lungsprängande klättringar. Mycket underhållande!

Dagens guide Robin flowar.

Martin puttar upp en av alla lungsprängande klättringar, notera stigen i bakgrunden! Fantastiskt!

Robin navigerar bland storstenarna.

Snart är vi vid veckans svåraste switch back, jag får se Jonas ramla och falla handlöst 2-3 meter ned på stenarna under och efter det vågade jag inte köra switch backen. Jag började men kunde inte se mig själv cykla igenom så jag gick ned. Robin och Julie var de enda två som tog sig ned sittande på cyklarna.

Jonas fick lite ont i axeln, men väl tillbaka på cykeln är det snabbt bortglömt!

Här ser vi Nicki på ett av högfartsställena, strax är det stenkiste-DH i flera minuter med oerhört adrenalinpåslag. Fantastiskt underhållande!



I slutet av stigen kommer ännu en drop-session där alla som ville fick köra sig trötta på droppet. Jag avstod då jag vet att min ram misstycker att dropa till plat från sådan höjd. Julie njuter dock i fulla drag vilket framgår tydligt i ansiktsuttrycket!

Istället för huckande lät jag cykeln posera framför en kaktus, rätt coolt det med tycker jag!

Efter ännu en bergsbypassage var det dags för stigen "Moody Frenchman" som innehåller bl.a. en brant roll-off där Nicki visar hur viktigt det är att få bak arslet över hjulet. Otroligt nog klarade hon sig utan att vurpa, men det blev en låång nose wheelie!



Utöver denna session-spot fanns en stor sten att ta sig över med ett stock-dropp på väg ned igen. Jag skippade droppet men kunde inte låta bli att rulla över stenen åtminstone, lite utmanande men för en van Hellascyklist är det inga större svårigheter.



Förutom videkissar och mandelblom fick vi njuta av härliga örtdofter efter stigarna, en blandning av rosmarin och oregano. Men det fanns fler växter som du kanske känner igen?



Väl tillbaka vid huset igen visar det sig att de andra inte förstått att man måste lägga husnyckeln på dess "super secret hiding spot" innan man slår igen dörren. Vi var utlåsta! Men vi hade fått ny ved i varje fall! :) Efter en väntan som kändes mycket lång huttrande, hungrig och sugen på en dusch som man var, kom dock en granne med reservnyckeln!



Vad skulle vi med veden till kan man undra, jo, spanjorers största problem tycks vara att hålla husen kalla under sommarhalvåren så de bygger dem vita och i sten. Dessvärre betyder det att de är svinkalla om vintrarna. För att avhjälpa det har de satt in en kamin som värmer vatten till några små element. Kort sagt, det var kallt inomhus. Men mysigt med en brasa som vi var noga med att hålla igång dygnet runt!


På kvällen tog vi oss till den rökiga puben och drack öl. Till var öl får man in en tallrik med tapas, oliver, skinka (nähä?) och en del andra goda delikatesser. Vi käkade även hamburgertallrik på puben och notan stannade på typ 100,- per skalle inklusive de sex öl var vi druckit. Full både i hjärnan och magen på en hundring, försök fixa det i Sverige!