måndag 19 februari 2007

Första cykeldagen

Vaknar efter en natts ganska dålig sömn, mina två rumskamrater kom hem sent från sin sista utekväll och åkte dessutom tidigt. Men nu har jag trebäddsrummet helt för mig själv, efter att ha dragit mig en stund kliver jag ut på balkongen och konstaterar att vädret skärpt till sig rejält:



Efter att alla nya gäster skruvat ihop sina cyklar och alla är ombytta lastar vi den fyrhjulsdrivna bilen och tuffar upp rätt högt på berget. Inte hela vägen upp ska det visa sig, vi fick allt klättra en hel del själva också.



Lite högre upp i bergskedjan Sierra Nevada ligger snön kvar och det blir lite kylslaget att cykla i shorts, även om benskydden hjälper till att hålla värmen.



Väl färdigklättrade börjar första stigcyklingen, vi ska köra stigen "Silk panties" vilken visar sig vara riktigt kul. Men skallen är fortfarande inte riktigt inställd på cykling, med lätt surrealistisk känsla växer sig dock flinet allt bredare över ansiktet.




De spanska bergen är fulla av sten som hotar att slå hål på din slang, men det stora problemet är tydligen dessa taggbuskar. De kan se mjuka ut men de är förvånansvärt styva. När dessa ris vissnar blir de dessutom sylvassa och tar sig lätt genom tunna däck. Tur jag har mina tunga DH-sulor på. Förresten, det där som ser ut som damm på fälgen är precis det! Excellent!



De brittiska tjejerna visar sig kunna manövrera en cykel, min oro var helt obefängd. Det är skönt när ens fördomar spricker. På bilden ser vi Julie från Skottland, hon är ett f.d. XC-svetto som sadlat om till AM och funderar på att börja tävla i DH. Jag fick anstränga mig för att hänga på henne utför stigarna. Jonas, den gamle svensken, är ännu snabbare och ligger hack i häl med guiden Mike utför stigarna. Jämte mig finns hans tjej Nicki och strax bakom kommer Ren. Sist kommer Martin, den stackaren har rätt mycket att släpa på. Både vad gäller cykel och mage, men med hans kämparglöd och skotska brytning kallar jag honom snart Gimli. Det är bara skägget och yxan som fattas.



Efter att ha tagit oss ned för "Silk panties" och en mycket smal slingrande stig utan namn med med rivande buskar hamnar vi på ett torg i en by där det snabbt beställs kaffe och Cola. Mike, Julie, Jonas, Nicki, Ren och Martin.



Efter den vilopausen är det dags att hänga skydden på cykeln och höja sadeln igen, det är klättringsdags till nästa stigparti. Väl på toppen av klättringen är det lunchdags, vi äter de mackor vi haft med oss i ryggsäckarna sedan i morse. Mike står och väntar på oss eftersläntrare från klättringen.



Efter lunch är det dags att ta sig an stigen "Don Juan", en riktigt kul stig med bl.a. ett tekniskt klättringsparti.



Jonas leker stålmannen på den tekniska klättringen. Det tog honom två försök att komma upp, själv behövde jag tre.



Julie är mycket nära att fixa klättringen, det hade behövts ett ynka litet tramptag och hon hade varit över. Trots mååånga nya försök kommer hon dock aldrig upp, men med tanke på att det är första turen på en helt ny cykel får hon anse sig nöjd. Dessutom är kämparglöden hos henne och Ren mycket beundransvärd, utmärkt inställning!



"Don Juan" slingrar sig vidare på ett fantastiskt vis, stigarna börjar göra skäl för guidefirmans namn "Switch-backs". En switch back är en stig som vänder tillbaka på sig själv med nästan 180°. Ett mycket vanligt sätt för stigar att bete sig ned för berg. För att komma runt dem med cykel krävs en lite speciell teknik. På bilden ser vi Martin, Ren och Nicki.



Efter "Don Juan" är vi tillbaka i någon av alla de byar som finns i bergen och Mike visar oss en fin dropp-spot som vi stannar och kör flera gånger. Mike coachar de som säger sig inte våga köra, som Ren på bilden.



Här ser vi en av få bilder på mig precis vid landningen av droppet.



Efter det är det dags för en tillrättalagd switch back om än ganska tvär. Mike coachar de som har problem med dem och ser till att alla kan köra den utan problem, det är snart dags för betydligt svårare switch backs. Hur tekniken är? Jo, ytterpedalen framåt, kör så högt som möjligt och gena sedan tvärt genom kurvan. Där är det oftast brantast men har man bara rumpan långt bak är det inga problem, avsluta sedan med att styra så brett som möjligt. Wide-cut-wide. Ren på bilden fick bakläxa för att hon svängde för tidigt, alltså inte gick tillräckligt brett innan själva kurvan.



Efter den lektionen var det dags för vad som skulle bli min favoritstig, "48 stiches". Jag frågade aldrig vart namnet kom ifrån, men med tanke på dess mycket steniga karaktär och branta stup är det inte så svårt att klura ut kanske?

Ren jagar de andra.




Jonas & Mike



Snart blir det lite svårare switch backs, Martin på väg in och Mike coachande samt beredd utifall något går snett.



På sina ställen är det som sagt stup vid sidan av stigen, lägg märke till min sko i förgrunden.



Jonas över ett stenparti.



Snart var vi nere vid den källa som kallades "The Sparkling Spring". Den var rätt speciell då vattnet smakade som Ramlösa ungefär, mineralvatten direkt från berget. Tufft! Ren tar sig en slurk.



Jonas cyklar förbi en odling med mandelträd som står i full blom. Rätt fränt med träd som blommar för fullt men inte har ett enda grönt löv på sig.



Det finns växter som är mer bekanta för oss svenskar, vad sägs om denna?



Efter en avslutande klättring befinner vi oss vid "El Ray Pizza" där det beställs in ett antal kannor öl och två pizzor som mellanmål. Britterna är lyriska över vilken fantastisk pizza det är, bästa i världen. Jag tyckte den var ganska medioker enligt mina preferenser men höll det för mig själv sympatiskt som jag är. :) Efter öl och pizza blir vi hämtade med den fyrhjulsdrivna bilen och skjutsade tillbaka till Bubion. Martins min när han fick veta att vi slapp cykla tillbaka var värd hela resan!



Första dagen har nått sitt slut, på kvällen gick vi återigen på restaurang och försökte hitta något juste krubb men det är halvsvårt med bra mat i Spanien tydligen. Cyklingen är i vilket fall som helst världsklass! Utan tvekan de bästa stigar jag någonsin har kört och detta var bara första dagen! Bara det att se en stig damma i februari är värt mycket...

Inga kommentarer: