Söderhamnstristess

Eftersom dricksvattnet här i Söderhamn smakar varmt och inte alls gott oavsett hur kallt det är brukar jag dricka Loka istället. Men drickakylen är tom nu under semestern så jag köpte ett par 1½-litersflaskor på stan' istället. Det var något fullt i frysfacket i jobbkylen däremot.

Så nu pågår projekt avisning medan jag tråkinstallerar några datorer, fick börja med att slänga två öppnade tetror möglig juice, en burk gammal sylt, ett paket gammalt smör, några bullbitar som mest såg ut som skorpor och en låda innehållande något som jag inte för mitt liv kunde identifiera - ni slipper bild på det. Kvar blev en tub mjukost, den har inte passerat bäst före datumet ännu...

Läser du det här Anki vännen? ;)

Besviken besökare...

23:e juli hade denna blogg sannolikt en något besviken besökare. *fniss*

Själv är jag ingen besviken besökare, vare sig i Schweiz, i Simpsonsfilmen eller i boken Freakonomics. Men mer om det senare.

Verbier, dag 8

Nu var det dags att packa ihop cyklarna igen, kändes bra att flyga hem istället för att åka i den där blå bussen. Även om jag hellre åkt med dem första veckan.

Det tog inte lång tid innan biltristessen kom på väg från Verbier till Genevé, något mattel fick erfara.

Summeringsvis hade vi en riktig otursresa, cykel som kom bort, stugor som inte fanns, armar som gick av, nacke som bröts och kroppar som manglades. Dessutom pajjade den blå bussen bara några timmar från Åre på tillbakavägen, hjullagret skar. Jag blev rädd och tyckte det var för brant, speciellt med mina 5" stigcykel. Så här över ett år senare när jag ser bilderna vill jag dock tillbaka, men med en större cykel.

Verbier, dag 7

Dagen efter kunde jag cykla igen men jag var stel och kraschrädd, så jag avbröt och tog lite liftar till toppen utan cykel istället.

Växer en del blommor även på dessa höjder.

Satte mig och njöt av min medhavda lunchsmörgås innan promenaden ned i dalen igen.

Arga berg.

Axelsmärta till trots kom cykelsuget tillbaka, men imorgon åker vi hem.

Det är kul med alper, så gott som alla toppar har en servering.

Hm, jag ska nog tillbaka till Verbier och cykla mer.

På kvällen blev det gemensam avskedsgrillning med den andra stugan, den som vi egentligen skulle bott i.

Jag är rätt nöjd med att den skärmflygaren flög in i månen faktiskt. :)

Tobias/Frost är nöjd med mat och vin. Det tillsammans med cykling och berg är basala behov att tillfredsställa.

Verbier, dag 6

Ny dag och inplanerad vilodag, jag använde den till att knalla ned på centrum och köpa fransk Voltarensalva med högre koncentration än den receptfria i Sverige. På kvällen var det rätt fint från balkongen.

Vår olycksångest gick rätt bra att bota med rödvin och öl som tur var, jomper var dessutom tillbaka med förhållandevis positiva besked om Malinas respektive erik hs hälsa.

Verbier, dag 5

Det blev ett återbesök till den där Malin Lindgren-stigen. I dess början fanns ett drop jag försökte rulla, det gick åt helvete och axeln fick smaka stenkista. Visade sig senare vara en förskjutning i yttre nyckelbensleden. Ont som fan gjorde det i varje fall och jag tog servicevägar tillbaka till vår stuga.

Sedan blev det Curry night på någon restaurang i Verbier.

Blodig fight i fotbollsspelet.

Stämningen är ändock ganska dämpad med de allvarliga olyckorna i färskt minne, hur är det med våra fallna hjältar?

Egil och jag vänder tankarna till annat och spelar jätte-jenga.

Verbier centrum by night.

Verbier, dag 4

Ny dag och ny väntan på toppen, inte så varmt idag. mattel och PatrikB är tillbaka i gänget, gårdagen hade de spenderat hos erik h på sjukhuset i grannstaden.

Britten Charlie och hans fru var egentligen på resa med ett gäng andra britter men åkte hellre med oss, det var för mycket svettos i deras grupp.

PatrikB carvar med Pelle Hå i släptåg.

Tobias/Frost på en liten halkig stigsnutt i storskogen.

jomper och TBone likaså.

Tobias/Frost rullar ut sista knixen innan insamling.

Tydligen hör det till att posta bilder på murmeldjur när man varit i Verpan, så jag kan väl inte vara sämre?

Det är fint med alper.

Ända tills olyckor händer och det gör de på den här resan. I brist på guider är en av konstruktörerna på Orange vår guide. Han tar ned oss på en anlagd DH-stig men glömmer nämna att här finns hopp man inte kan rulla. Flera av oss får panikrycka och hoppa diket som följer. Malina är inte lika lyckosam och sätter framhjulet rakt i diket bakom hoppet, flyger över styret och bryter nacken!

Som tur är skadas inga nerver och ett antal nackkragar senare är hon idag (2008-09-15) nästan helt återställd. Usch.

Nu är cykelglädjen verkligen vingbruten, men vi får annat att tänka på när vi puttar upp för en långtur på bergets baksida.

Efter rejält med puttande, släpande och slitande kommer vi upp.

Här berättas legenden om hur Tobes cykel tumlat över berget och slagits till spillror. Kanske inte den berättelsen vi behövde just nu.

En grupp stela och rädda svenskar ger sig av i den väldigt vackra dalen. Minsta tekniska hinder kliver alla av och promenerar förbi. Men här rullar Pelle Hå fram.

Adrenalinet och de fantastiska stigarna trycker sakta undan mörka tankar och flytet kommer oss tillbaka. mattel kör på.

Liten Tobias/Frost bland stora stenar.

Vyerna är fantastiska, nästan som de här stigarna.

Men Tobias/Frost, kan man verkligen ha framhjulet i den där vinkeln där?

Tydligen gick det bra, för där flyter han vidare.

Efter kommer Phil bland stenskravlet.

När vi kommer ned har PatrikB synat marken, men det är bara skrapsår som omväxling.

Stigen tar oss vidare ned bland fantastiska småbyar, här Phil.

Sen får vi trampa asfalt uppför och genom samhällen ett tag innan nästa stig tar över.

PatrikB kommer i rasande tempo runt hörnet.

Charlie kör lite lugnare.

Tobias/Frost en bit längre ned.

Verbiertrakten är ganska häftigt, stora berg och en jätteplatt dal!

Tre cyklister i switch-backsen medan resten redan är nere vid åkern.

Pelle Hå går över ån.