Här är en av cyklarna som hämtades hem från Häggs, en Univega Solo XXIX 29er. Har satt dit en annan frambroms, bredare styre och en tillfällig styrstam (har slarvat bort min Thomson).
Förmiddagen gick åt att skruva ihop alla nya prylar, men på eftermiddagen kunde vi ge oss ut på en tur, Harri och jag.
Första intrycket från cykeln var "Tyst". Att gå från dubbdäck till helstel SS utan kedjespännare var en markant skillnad. Annat jag slogs av var hur låg fart man kan ha över stök utan att behöva tokbryta, tjunior rullar onekligen bättre över skravel. Cykeln känns lite lång, inte så busig som den SS jag cyklat runt på sedan i höstas (som å andra sidan är för liten). Däcken verkar väldigt bra, de fick känna på våthalka på såväl sten som gammalt trä - jag imponerades.
Vi kommer nog få mycket skoj tillsammans, jag och Fjong. Fjong? Ja, den är ju helstel...
Jag har spanat i 17 dagar efter nummer 003, har sett tre stycken men inte kunnat fota någon av dem. Men nu satt den!
Var på väg till Häggs i Myresjö utanför Vetlanda, dvs. till mittersta Småland. 742 km blev det t.o.r., hela resan tog 14½ timmar varav 9 i bilen och 5½ hos Häggs.
Med mig hem fick jag 2 cyklar, sort och modell låter jag förbli hemligt en stund till jag mekat ihop dem och kanske hunnit filma lite. Men jag kan avslöja att det blev 0 framväxlar...
Idag for vi 11 glada kollegor från jobbet till Dala Hyrkart i Norr Amsberg utanför Borlänge för att göra upp i folkrace!
Det skulle bli väldigt intressant, jag har aldrig tävlingskört i personbil, aldrig sladdat runt med bil och aldrig kört bakhjulsdrivet. Många oskulder skulle tas denna soliga eftermiddag.
Tävlingsupplägget var följande:
2 träningsvarv med bakhjulsdriven Volvo 240 3 varv mot klockan i sagda Volvo, "en och en"
2 träningsvarv med framhjulsdriven SAAB 3 varv mot klockan i SAABen, "en och en"
Tiden för de två klockade kvalificeringsheaten summerades sedan och vi delades in i A-, B- samt C-finaler. A-finalen kördes sedan först för att i görligaste mån se till att de hade hela bilar...
I finalerna gäller folkraceregler, dvs. det är fritt fram att putta på sina motståndare i sidled (men absolut inte bakifrån eller med bilens hörn).
Mina fem varv med Volvon gick rätt bra, fick en tid på 1:52 medan övriga sportade tider mellan 1:45 och 2:03. Nästkommande fem varv gick inte alls bra, "råkade" snurra i en av kurvorna och fick dagens sämsta tid, bara en hundradel efter den tidigare 2:03-tiden. Yay!
Så när tiderna summerades hamnade jag i C-final med Jesper och Mathias.
När finalstarten gick blev jag efter direkt samt körde av banan, jättebra början. Men döm om min förvåning när det visar sig att Jesper står helstill? Vad nu? Kör om honom och hoppas han inte fått haveri på bilen eller något (det visade sig sedan att han snurrat och väntade in oss bakom för att inte bli ivägen, han visste inte att jag var lååångt bakom redan).
Så Mathias hade ett långt försprång medan jag och Jesper kämpade vidare. Jag höll honom på avstånd till sista metrarna innan mållinjen, jag lyckades köra av banan på precis samma sätt igen och Jesper knep andraplatsen bokstavligen framför näsan på mig. :D
Hade tänkt fira detta faktum på något vis, men jobbet kom emellan. Mailservern i Söderhamn fick tuppjuck och svarade alla som mailade dit att adressaten inte fanns, SPAM-filtreringen hade spårat ur. Grangärde med omnejd fick stora problem med telefonin och så började brandväggen i Söderhamn starta om av sig själv ungefär var halvtimme.
En ny brandvägg letades snabbt fram hos en leverantör i Ludvika och jag satte mig i bilen och for till Söderhamn hastigt och lustigt. Drog igång den nya brandväggen och tänkte glatt läsa in konfigurationsfilen från den gamla, men tji! Modellen har uppgraderats till version "B" och då funkar inte gamla konfigfilen. Gaaah!
Testade nytt nätagg på gamla brandväggen men då dog interna LAN-interfacet helt istället, skruvade av huven och som misstänkt var kondensatorerna blåsta i den.
Letade upp ett moderkort från en skrotad IBM stationär med 10V 1200 µF-kondingar iställer för de 10V 1000 µF som var sönder, lödde loss dem och efter många timmars svärande satt de på plats. Med stor skepsis sattes strömagget i brandväggen igen och yay - det fungerar!
Snyggt är det ju inte men funkis! :) Kommer kanske en film från den nervösa uppstarten senare...
Imorgon börjar det roliga jobbet att fixa in alla inställningar för hand som nu är skärmdumpade från gamla brandväggen.
Imorse masade jag mig iväg till gymmet, har inte varit där sedan slutet av november. Skönt att vara tillbaka! Hade inte tappat något nämnvärt i bröst och axlar, men vänster triceps verkar ha gått i ide.
Några samlade klipp från gårdagens och dagens cykeltur med Harri. Finns även för nedladdning á 27 MB. Igår for vi som skrivet runt Krabo i 2½h medan det idag blev c.a. 2h runt Golan.
Dålig kondis, kall luft, branta backar och för hög SS-utväxling leder snabbt till lungsveda. Men själen blir glad! Se fler av Harris foton i denna happytråd. Jag filmade lite men har inte hunnit redigera ännu.
Sushi hos Hajima & Maria och sedan fika på Café Engel, men idag hade Engel stängt för renovering. WTF? Så det fick bli akutshopping på Hemköp och sedan Hanna & Johans Formel 1-kittade King Cab till Harri i Marnäs:
I lördags tvättade jag bilen, det märks inte nu när jag varit till Söderhamn och vänt:
För övrigt har jag bildat mig en teori att solen smälter snö, när jag såg den här bron över ett dike:
Idag fick vi ett bryskt uppvaknande när vi satt och slumrade framför våra datorskärmar på jobbet, ett propellerplan flög förbi på låg höjd och med gott muller. Visade sig vara en Zlin 526 (konstflygningskärra) som kom och hälsade på, fick bara med ett kort klipp:
Här är en mindre lyckad flygning med bl.a. en Zlin 526.
Eftersom det var tokvidrigt väder idag (blå himmel & sol - va fan!?) så greppade jag och Harri styrena och började putta upp till Hillklinten.
Vid Håksberg hade de huggit bort alla träd kring bassängen så jag passade på att cykla lite på kanten, drygt 2½ meter hög...
Harri blev (av detta?) akut skitnödig och begav sig med hast hemåt, så jag blev allena att ta mig upp till Hillklinten. Där filmade jag en massa och sen rullade jag ned på baksidan mot Gussjöstugan. Eller rullade och rullade, det var ~2 dm snö så det blev till att promenera.
Vid Gussjöstugan antog jag att stigarna till Sörvik också skulle vara snöklädda och grusvägen oerhört tungtrampad, så jag tog asfalten ned och hem. 4½h tur, det hann märkas att jag inte har någon kondis längre...
Se filmen direkt från Vimeo eller ladda ned den á 28 MB här.
Nu har jag hittat felet med datorn, det var en dålig IDE-kabel - inte helt lätt att diagnosticera. Så nu kunde filmfabriken slå upp portarna igen. Här är en kortfilm från när jag kastar frisbee med föräldrarnas hund Ville.
Vilken ska vinna min gunst? Alla fyra har Marzocchi 888 RCV i fronten, har fått bra betyg på MTBR och priset skiljer "bara" 6.000,- från den översta till den nedersta.
Faktum är att bilderna ligger i min önskeordning, nu återstår det att se vad Häggs kan leverera...
Beställde en Iron Horse Sunday Expert av honom innan jul men någonstans mellan Häggs och Iron Horse försvann beställningen så alla såldes slut utan att någon kom till de småländska skogarna, trist men sådant som händer.
Det var nummer två det, bara 997 kvar! I övrigt är jag irriterad, håller på att installera om datorn hemma och rätt vad det är vägrar XP starta. Vare sig normalt eller i felsäkert läge. Har redan installerat om rubbet en gång, jag blir galen när min egna dator strular...
I mitt jobb ringer det en massa säljare, jag har som sport att avsluta samtal snabbt men ändå artigt.
Slog precis nytt rekord;
- [firmanamn] det är Tobbe. - Hej jag heter ? och ringer från Verisign. - Hej.* - Jag undrar vem är det som är dataansvarig på ditt företag? - Du talar med honom. - Vad bra, har du hört talas om Verisign? - Jodå, ni säljer cerifikat - som vi inte vill ha. - Eh *nervöst skratt*, jaha. Ja men då får jag tacka för samtalet, hej då. - Hej då!
Totalt 20 sekunder enligt mätaren i min telefon (som precis slog över till 25 när hon lagt på, vilket var det gamla rekordet). Kommer bli svårslaget då jag måste ned på 15 sekunder härnäst. Jag behöver en telefon som inte räknar tid i femsekundersintervaller...
* Tidigare lät jag bli att säga något efter att de presenterat sig. Min tanke är att först har jag presenterat mig och sedan den som ringer. Den som ringer mig bör därför vara den som tar upp sitt ärende efter de formaliteterna. Fast när jag blir tyst med headset så stängs mikrofonen av, det låter alltså som ingen är i andra änden. De samtalen blir nästan alltid så här:
- [firmanamn] det är Tobbe. - Hej, jag heter X och ringer från Y. - *tystnad* - Eh, hallå? - Jo, hallå! - Jo jag ringer för att lura på er produkten Z...
Regn, grått, trist. Det har pissat hela dagen och SMHI lovar skit även resten av veckan. Döm om min förvåning när molnen sprack upp och solen tittade fram ungefär när jag slutade jobbet.
Sådana plötsliga väderförbättringar kan man inte kasta bort, så jag pumpade däcken på Sutran och gav mig ut på tremilarunda till Prästhyttan, där inmundigades överbliven sockerkaka och kanelbulle till en läskeblask.
Ville se om cykelbanan tinat fram ännu, men icke. Även med dubbdäck var det riktigt halkigt på den spåriga, våta och hårda isen.
Det var ett hästjobb att redigera molnklippet, ville sänka farten smidigt till 100% igen (från 5300% eller så). Det blev 43 småklipp á fem frames stycket med 10% lägre värde på farten allt eftersom, tydligen kan Premiere CS3 åstadkomma detta med bara några knapptryckningar... Kanske dags att pirathamna efter en uppgradering, leker ju en del med farten i mina små alster...
I september förra året gav min gamla trotjänare upp och for till de sälla jaktmarkerna. North American Flyers, som importerat ramen, kontaktades omgående och Dane hörde av sig till Turner med det tråkiga -men långt ifrån oväntade- beskedet.
Fast förvissad att Turner är en firma som sköter sina åtaganden på garantifronten skruvade jag ihop min gamla HT så länge. Men lågan för att cykla dog ut, det gjorde även responsen från Turner.
Jag var på Dane ett par gånger och han lovade först kontakta Turner igen och stämma av läget men senare lät han helt enkelt bli att svara på mina mail.
Besviken på den dåliga kundservicen från den tidigare så gode Dane kontaktade jag Turner själv via mail men fick inget svar. Lät det gå en vecka sen testade jag via deras webformulär, svaret kom på mindre än 24h, de hade inte sett vare sig Danes eller mitt mail.
Tydligen är Turners SPAM-filter helt vansinnigt hårt ställt för jag kunde inte svara på mailen från Turner annat än via deras webformulär. Men när kontakten väl var upprättad dröjde det inte länge innan en ny framtriangel damp ned i brevinkastet.
Men eftersom min cykellåga var slocknad har jag inte brytt mig så mycket i det, men nu har det börja ta fyr i den avsvalnade glöden igen.
Det kommer bli rätt unikt med röd framtriangel och blå bakdel (fick välja vilken färg på framtriangeln jag ville, så länge jag valde röd eller svart och svart är trist).
Trodde inte det skulle lira med det blå och det röda, men de verkar ju kunna matcha rätt bra ändå. Så jag skiter i att blankpolera bakdelen (fast jag ska nog tvätta den i vart fall).
Ny mer påkostad head badge i vart fall, fick dessutom med en uppsättning nya bussningar med framtriangeln.
Pricken skall snart återuppstå, borde skicka dämparen på service först dock. Hade jag tänkt till hade jag ju gjort det direkt när ramen gick av i höstas...
Idag är det internationella kvinnodagen, för att fira det faktumet lagade vi god middag och köpte ett par flaskor glädje.
En Marqués de Monistrol Rosé Reserva (nr 7415) rosa bubbel som inte riktigt passade mig och en Masi Passo Doble Malbec Corvina (nr 6156) som var riktigt god och lättdrucken.
Till förrätt blev det oliver, ölkorvsbitar och tre sorts ost, huvudrätten helstekt pepparbiff, rotsaker i ugn och rödvinssås samt som avslutning några bitar Toblerone.
I DVDn rullade filmen Nine Lives, hittade tyvärr bara en spanskdubbad trailer på YouTube:
Filmen är en glimt in i nio kvinnors liv, filmade som nio separata korthistorier. Var korthistoria är filmad i en enda tagning så den glimt man får är i "realtid". Ett slags närgånget tjyvlyssnande, vart kvinnorna kommer ifrån och vart de ska sedan kan man bara gissa sig till.
Oerhört vackert, fantastiskt plågsamt och ganska frustrerande.
Somliga historier berör någon av de andra kvinnornas liv, andra är helt frikopplade.
Det här är ingen "feelgood"-film, inget man glömmer. Jag kommer nog bära med mig de här glimtarna en bra tid framöver.
Den 14 minuter (?) långa scenen med Robin Wright Penn är fantastiskt välspelad, jag är djupt imponerad. Även de andra skådisarna bjuder på riktigt bra kameratid.
Vaknade vid halv tre och kunde inte sova mer, kvart i fem tröttnade jag och gick upp. Rotade fram lite träningskläder och snörde på mig dojorna. Joggade ett varv runt Högberget som blev rätt precis 4 km, passerade även uppför Magnetbacken för lite intervallträning (mådde rätt illa på toppen).
Skönt faktiskt, även om jag hellre sussat sött natten igenom...
I Verbier finns/fanns en fantastisk inofficiell stig rakt genom granskogen, mjuk och mossig i bästa Malin Lindgren-stil. Brant som fan och smalt mellan granarna, men vansinnigt rolig. Bland det intensivaste jag kört.
Andra gången vi skulle köra denna bestämde jag mig för att även köra över "stora stenen" i stigens början, men feg som jag är tänkte jag rulla över stenen istället för att droppa dess baksida.
Det var ett dåligt beslut, när det redan är brant som fan vill man inte komprimera gaffeln max medan bakhjulet befinner sig uppe på en stor sten. Jag for handlöst över styret ned i stenkistan som kom efter, där smällde jag i hjälmen, CamelBaken och landade hårt på axeln.
Smärtan var intensiv i axeln och jag var lite omtöcknad efter smällen mot hjälmen, så jag tog transportvägar ned till puben.
Dagen efter var vilodag och det passade mig fint, axeln var allt annat än kurant och riktigt stel. Kunde inte lyfta armen över huvudet men simma gick förvånansvärt bra bara någon dag senare.
Det här var i slutet av juli och sedan dess har jag haft avtagande smärta i axeln och kunnat gymma utan problem. Dvs. det har inte varit några problem med rörlighet även under hård belastning (till skillnad från en liknande vurpa 2004 där axelpressar och bänkpress med stång bara var att glömma).
Men smärtan har inte gett sig helt utan stabiliserats på en irriterande nivå, märks främst vid datorarbete eller längre stunder bakom ratten i bilen.
Så idag uppsökte jag läkare som bekräftade min misstanke, jag har en förskjutning i min högra Akromioklavikularled (yttre nyckelbensleden på svenska).
Eftersom jag inte har någon begränsning i rörelseheten trodde han inte jag skulle behöva opereras, fick en spruta kortison och ett "hör av dig igen om du inte är bra om 1-2 månader".
Samt rekommendation om massage så nu ska jag boka in mig på det.
Tydligen är skadan vanlig i MTB, vilket man kan läsa om här samt se i denna korta informationsfilm (efter 2:00):
27:e januari skulle jag ta ut pengar på en bankomat på Medborgarplatsen, det gick så där...
Förra lördagen tog jag med mig Jesper som moraliskt stöd och for till Arlanda för att hämta upp Anki som kom hem från Tanzania, läs de restrerande dagboksinläggen och se hennes bilder här.
Fast vi inte setts på en månad och att hon gjort sitt bästa att kamouflera sig som polkagrisflicka kände jag igen henne, även om inte hon såg mig...
På söndagen tog vi en promenad och hittade en massa gula krokusar (?) samt bl.a. de här snödropparna. Våren har nått Stockholm, tycks det.
Stockholm har även nåtts av en veritabel världsnyhet, läsk i B U R K ! Jag behöver väl inte säga att jag fyllde bilen?
Natten till måndag var magen orolig och ganska snart stod det med all oönskad övertydlighet klart att Anki tagit med sig sin magsjuka hem som souvenir till mig. Efter att ha tömt magen ett antal gånger genom kroppens samtliga öppningar bröt feber ut och jag blev liggande...
Febern gav sig ganska snart och jag fick behålla föda igen, men kroppen var rejält skakig med ledvärk och yrsel. På torsdagen var skallen pigg och jag rastlös, så jag tog en (för lång) promenad i Årsta.
Glad som en lärka hittade jag bil nummer 001!
För massor av år sedan hörde jag talas om hobbyn "Platespotting" som går ut på att "se" alla nummerplåtar i nummerordning (bokstäverna är oviktiga). Flera år senare såg jag 001 och sedan dess har jag kikat efter 002 utan framgång. Men nu när jag stod där framför en ny 001 kunde jag ju inte låta bli att knäppa ett kort.
På väg tillbaka såg jag även 009, 004 och 003 men ingen 002. Bara för att smeta in det i ansiktet på mig åkte bussen förbi, med nummer 001.
I söndags var vi ute på en ny promenad och såg än fler vårtecken.
På väg hem från Stockholm kom jag, otroligt nog, ikapp en bil med nummer 002. Men bilden blev allt annat än bra.
Jag har -efter bästa stalkerförmåga- tagit reda på att bilen bor här i Ludvika så jag ska försöka ta en bättre bild på den vid tillfälle.
Sen var det 003, undrar om den finns kvar på Sköntorpsvägen?
Förresten är vår en Stockholmsförteelse än så länge, här är ännu snö och kallt. Kanske även skridskois? Ska ta med gäddkäppen till jobbet och käppera lite imorgon...
Här är en av cyklarna som hämtades hem från Häggs, en Univega Solo XXIX 29er. Har satt dit en annan frambroms, bredare styre och en tillfällig styrstam (har slarvat bort min Thomson).
