torsdag 5 februari 2009

Tunnelseende #2

8:e januari cyklade jag och kollade på en gammal tunnel in i berget, som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg.

Det lilla jag såg då såg väldigt lovande ut för ett galet skridskoprojekt, men innan man gav sig på det ville jag se hur långt in isen var bärig. Enligt uppgift är tunneln 650 meter lång. Så dagen efter tog jag med en god vän och ett gäng kraftiga lampor. Självklart fick en bättre kamera följa med än kompakten, hade hoppats på ett återbesök inom kort men det verkar dröja till våren. Så här är bilderna i efterskott.

Här är den häftiga iskristallkronan igen, det var så långt jag vågade mig in utan lampa sist.



Ytterligare längre in var väggarna riktigt häftiga, klar is och blodröda alger.



Nu har jag så klart glömt hur långt in vi kom, kanske 75 meter eller så. Sen var det slut på betongfodret och i skarven nästan rann det vatten från taket. Detta hade urholkat isen totalt, omöjligt att fortsätta utan vadarstövlar.



Men rätt häftiga isstalagmiter!



Där försvinner tunneln i sin gäckande förlängning, kanske en halv kilometer kvar att upptäcka...



Jag funderade på att återvända med vadarstövlar redan efter någon dag (vattnet är runt halvmetern djupt), men kom på att det förmodligen är pyssligt att ta sig fram med is som inte bär. Ett återbesök får alltså vänta till isen har smält.

Här är en kort film av den lilla tunnelsnutt vi fick tillträde till av isgudarna:


4 kommentarer:

//Harri sa...

HATTIFNATTER!!!!

Tobbe Arnesson sa...

Haha, jag fick bildgoogla det där. Jag kan inte min Tove. Men du har rätt! :D

Jesper Löfgren sa...

Oooh, mystisk dimma som låg i tunneln... Måste vara gruvspöken...

Tobbe Arnesson sa...

Dimman är sannolikt våra andedräkter.