Peace and love

Ojojoj vilka dagar. Massor med bra musik, massor med glada människor och massor med sol och värme!

Torsdagen började med Sofia Karlsson och fortsatte med norska Maria Mena som var riktigt bra! Ber om ursäkt över rundgången på sången, reglaget var lite glapp. ;)



Mina festivalkamrater var Anki och Ryddan. Rätt ofta var jag på egna äventyr men här gjorde jag dem sällskap på Frida Hyvönen.



Frida är dock inte min smak av musik, något bättre blev det med Sven Zetterberg men jag har lite svårt för honom. Inte minst sedan hans gnäll i TV-dokumentären från Wentus Blues Band.

Efter lite dåligt festivalkäk såg jag Calaisa, fungerade men inte så mycket mer.

Sen var det dags för The Soundtrack of Our Lives, som jag faktiskt inte lyssnat på tidigare, dumt nog för det var en riktigt bra spelning.

Efter detta köade jag in mig på Cozmoz och såg The Coffinshakers. Tänk Johnny Cash med vampyrtema, surfgitarr och operakör. Riktigt bra! Scenframträdande värdigt den tidsepoken, dvs. helt stillastående artister. ;)

Efter den spelningen började det dra ihop sig för Mötley Crüe så vi gick till bilen och åkte hem. Men skulle någon av Ankis polare fråga så var vi där, m'kay? ;)

Fredag sparkade vi igång med att se Sator, rätt underhållande mellansnack.

Sen blev det dags för Fatboy, så länge de spelar sina röjiga låtar är de riktigt bra. De lugna kan de dock ge fan i. ;) Peace and Loves enda ståpäls mot slutet. Bra skit!

Nästa spelning lovade gott om röj med Gogol Bordello men det hela blev alldeles för tjatigt.

Gick istället och såg M83, Cult of Luna, Witchcraft och Deportees. Ingen av dem föll mig riktigt i smaken. Ändring med besked blev det när The Baboonshow rev igång sin föreställning inne på Cozmoz - party!

Sen blev det lite härliga bluestoner från Sky High, bra skit!

I väntan på nästa akt fördrev jag tiden hos Bongo Brains med Stefan Sundström. Bra rent musikaliskt men Stefan passar inte på engelska. Vilket blev extra tydligt när han sjöng en Dan Andersson-cover på svenska och det hela plötsligt blev tio gånger bättre. Tyvärr fick jag gå innan den låten var slut.

Anledningen jag gick var Dengue Fever, som låter rocken från 60-talets Kambodja leva vidare. Något de gör helt rätt i, tycker jag!



Så var det dags för sista dagen och värmen var på topp denna dag, så pass att man inte stod ut speciellt länge i solgasset framför Miss Li. Kul att hon fått näst största scenen i år, tidigare har hon fått husera på den minsta. Fler än jag som upptäckt henne alltså... :)


Enda bandet jag såg på största scenen var Anna Ternheim, solen var inte någon lek här heller så skuggan från Ryddan var tacksam. :) Ankis bästa spelning.




Tog mig till öltältet där Ninja Dolls skulle spela, bra spelningen men kanske det minsta publikuppbådet någonsin? Kände mig helrätt i min babyblå T-shirt. ;)



Åter till "min" scen Athena, sju av 22 band jag ville se spelade här. Denna gång var det Abalone Dots som stod för underhållningen och det gjorde de med bravur!


Efter ytterligare en Strutsglass från Sellnäs tog jag mig in till The Leather Nun re:loaded som inte var tillräckligt bra för att stå ut med värmen inne på Cozmoz.

Lite svalkande öl och Slagsmålsklubben var precis vad som behövdes för att sparka igång dansglädjen igen. Årets mest dansanta spelning!

Nu var i princip mitt Peace and Love 2009 över, fanns inga mer "vill se" kvar på listan men väl några "i brist på bättre". Ett sådant var ett av Ankis "måsten", Jenny Wilson. Det var nog Ankis mest dansanta spelning, hon kunde i vart fall inte stå still!


Men vem kunde det? Riktigt bra faktiskt. Var allt annat än förtjust när jag hörde dem på skiva men live var det riktigt bra! Lite för mycket tempoändringar för att riktigt kunna röja loss men ändå. Kul överraskning!



Sen stannade vi kvar och såg början på Faith No More men åkte hem efter en halvtimma. Jag hade kunnat stanna några låtar till, spelningen var lååångt från deras hit "Easy" och sångaren är onekligen väldigt kompetent!


Tack för i år Peace and Love, ses 2010!