Ankis föräldrar och bror på besök denna helg. Vi tog en tur till utsiktstornet i Björbo (via drömhuset i Sunnansjö), turistade lite i Dala-Floda och åt på Malu i Borlänge på hemväg.
Dalarnas Ölnördevent med stort 'Ö' gick av stapeln igår och idag. Söderbärke MikroÖlFestival. Närmare 130 öl att provsmaka, de flesta svenska. De flesta bra, några riktigt bra. Väldigt få "en stor stark".
Lördagens surpriseöl var ekfatslagrade Bloed, Zweet & Tranen (blod, svett och tårar) från holländska De Molen. 80 flaskor i världen, 42 av dem fanns på SMÖF. Ölet var riktigt bra, mörkt men mer brunt än svart. Ganska sött, rökigt och syrligt.
Idag var vi och kikade på ett drömhus i Sunnansjö. 230 kvm boarea och 105 kvm biarea - i huvudhuset. Sen finns det en lite lada, ett "våghus", ett "slagghus" och en större kvarn som extra utrymmen. Utöver ett litet garage och ett förråd förstås...
14:e februari var jag till Romme Alpin och åkte slalom med syrran och hennes familj. Det var kallt som fan, syrran fick ont av pjäxorna och hennes son gjorde illa benet i en vurpa och fick åka snöskoter. Nästa gång ska jag boka utrustning i förväg, att vänta en timme på uthyrningen var rätt värdelöst faktiskt. Men det var en rätt fin dag i övrigt, även om tilltaget inte riktigt föll i god jord hemmavid, tydligen var det något om hjärtan som skulle firas...
Här är i vart fall en kort film från dagen i backen.
Slalom: Romme 2009-02-14 from Tobbe Arnesson on Vimeo.
Femte filmen i Ludvika Filmstudios höstprogram var filmen I taket lyser stjärnorna, baserad på Johanna Thydells Augustprisbelönade (2003) ungdomsroman. Det börjar med ett gäng hjärtliga spontangarv men snart vågar debutregissören Lisa Siwe ta oss djupare i ledsamhet än alla Hollywoodproduktioner sammantaget. Inte ett öga vart torrt i hela biosalongen och några grät högljutt. En verklig snyftare alltså, minns inte när jag grät av film sist.
Skaffa ett gäng pappersnäsdukar och gör en djupdykning, det är vackert! Dessutom var det riktigt kul på vägen dit!
I slutet av maj for tre ludvikabor till Götelaborg för tre dagars fantastisk cykling, det råkade bli samtidigt som ett gäng nollåttor också var där.
MTB: 0240 goes 031 2009-05-22--24 from Tobbe Arnesson on Vimeo.
Rena julafton idag, två paket att hämta ut! Det ena var jackan från Nissan-tävlingen. Blev en smula orolig när det står Nissan tryckt över halva kartongen.
Jag har länge funderat på att bygga en hållare till långfärdsskridskorna för bryning/slipning. Det finns förvisso ett antal på marknaden men de har sett så plottriga och ranka ut...
Hade spanat på en aluminiumprofil i "skrothörnan" i fars garage en längre tid. Passade på när de var i Egypten och satte sågen i den...
Som dedikerade bloggdiggare vet blev det något av en följetong när GDI motorn i min kära Mitsubishi Carisma bestämde sig för att ge upp.
Det tog några meksessioner innan problemet var funnet och åtgärdat.
2008-08-12 Bilhelvete
2008-08-23 Biltrubbel
2008-09-17 Bilmekande
2008-11-19 Mer bilmek
2009-01-11 It's alive!
Sen rullade bilen rätt precis 1.000 mil innan det var dags igen. Visade sig att vanlig epoxy inte tål värme särskilt bra...
Andra gången jag fixade problemet passade jag på att videodokumentera processen, så nu har jag gjort en guide för hur man lagar bilen. :)
Bara för att locka hit lite googleanvändare kommer nu lite sökord: tomgångsfel 4g93 ojämn tomgång ryckig gång
Registrerade mig på Funbeat, en webbaserad träningsdagbok. Få som jag har någon nytta av den eller inte, ska utvärdera ett tag.
Nu är filmen från Bergslagsleden etapp 6 & 7 OnLine:
MTB: Bergslagsleden 6 & 7 2009-10-10 from Tobbe Arnesson on Vimeo.
I somras började Nissan fråga (bland annat via en reklambanner på happy): Where are you?
I mitten av september klickade jag på reklambannern och upptäckte att det hela handlade om en tävling. Tipsa om bra cykelställen i Sverige och vinn priser. Enligt de minst sagt luddiga reglerna skulle de fem mest rekommenderade tipsen vinna "varsin Colombia-jacka i storlek large". Utöver detta skulle Nissan utse en vinnare per land som vann "en mountainbike från Kona".
Samma tristess som fick mig att klicka på reklamen fick mig att lägga in åtta turtips runt om i landet med bilder eller filmer. Det visade sig att det bara fanns ett tips sedan tidigare (i Göteborg). Så nu hade jag skapat åtta av nio tips, borde alltså vinna minst fyra jackor om ingen mer hittade dit!
Vid septembers utgång var tävlingstiden ute, ingen mer hade hittat dit (eller i vart fall brytt sig om att delta i tävlingen). Förra veckan ringde en dam från Nissan och meddelade glatt att jag vunnit en jacka och dessutom cykeln. Jag blev så glad att jag inte ens brydde mig om att fråga var de andra tre jackorna var. ;)
Med stor nyfikenhet skyndade jag idag till Posten och hämtade paketet, Kona gör inte bara en variant av mountainbike. Vilken skulle det vara? Hoppades på något Anki kunde cykla stig på.
Sommarens inaktivitet i cykelsadeln fick idag en alltför tydlig illustration. Projekt Bergslagsleden fick sin naturliga fortsättning via etapp sex och sju. Foton med svart ram av 42Hz och de andra av ginnfilt.
I utkanten av Hammarby mötte tvenne delegationer upp för samfärd på etapperna tu till Mogetorp. Trots försenad avfärd lyckades Ludvikamaffian bestående av 42Hz och undertecknad ställa av en bil vid målet i Mogetorp och bli klara för avfärd någon minut innan utsatt tid.
Strax hade Örebrogänget bestående av ginnfilt, Lisa S och Cyklopat samt deras hemvändande chaufför Nils anlänt och cyklingen kunde ta vid. Direkt var det nio höjdkurvor som skulle betas av, den första halvan med lös sand och den sista med stora stenar. Knuffa och bära var två metoder som förekom.
Från träden droppade smältvatten från nattens frost när det uråldriga kicksilvret kröp en kort bit över på den röda halvan. +3°C och dimma som dröjde sig kvar i skogen. Att försöka mörka andfåddheten var omöjlig, dels genom det myckna intaget av vitlöksspäckad guacamole till frukost, men främst för att andedräkterna stod som plym ur munnarna.
Turligt nog är mina luftrör bara astmatiska när det är kallt och fuktigt i luften, det tog en stund att komma igång denna vackra höstlördag.
Efter att ha studerat utsikten över Nora -och funderat över svar på Cyklopats fråga om det månne kunde finnas någon limerick om en flicka från den byn- fick vi med stort välbehag njuta av bergets baksida. Om det nu var framsidan vi nyligen släpat oss uppför?
Snart visade lednätet upp sin välbekanta nuna. Två svarta streck likt en krigare med fjäder i håret låg de där och glänste i solen; de för dagen omöjligt halkiga spängerna. Att det inte bara var cykelkonditionen utan även spångmanövrerandet som totalt säckat ihop denna säsong var snart ett faktum.
Naturen och stigen visade dock upp sig från en fantastisk sida, så kunde vi göra annat än att le brett och njuta oss fram?
Till skillnad från konditionen släppte snart ringrosten från spångtekniken och tur var det! Slutet på etapp sex bjöd på ett överflöd av härliga spångutmaningar.
Fortfarande var spängerna omöjligt hala. De som fortfarande var täckta av is från natten bjöd på något bättre fäste. Generellt var enda skillnaden mellan att bromsa och bara rulla att bakhjulet gled i sidled när man bromsade, att sänka farten var inte att tänka på.
Detta faktum var upphov till mitt livs mest bisarra spångupplevelse. En lätt utförslutande spång i svag vänstersväng där farten gradvis ökade allt mer ledde till tvåhjulsställ genom en "kurva" i säkerligen tio meter. Ju längre färden pågick upprätt desto större hån mot fysikens samtliga lagar var det, garvet blev allt mer hysteriskt tills det oundvikliga skedde och några rejäla älgkliv i riset intill gav den där härliga sträckningen mellan benen. Färdiggarvat för den här spången...
Efter denna lilla ardenalinknuff ignorerades de allt mer stumnande låren och etapp sex var över. Innan etapp sju tog vid intogs en seriösare fikapaus där tyvärr Tabascon saknades, men makrill och Ciabatta är gott ändå.
Vila och energitillförsel brukar pigga upp ben som lagt sig i ide, inte så denna gång och även lätta motlut fick attackeras knuffande. Om än så vackert lövbeströdda de var.
Situationen blev snabbt ohållbar, de lättåkta stigarna till trots blev etapp sju allt mer av en dödsmarsch. Örebrogänget hade ingen bil som väntade vid etappmålet utan över två mil transportcykling hem till sitt. För att inte sinka dem alltför mycket sa vi farväl och hoppas slippa se varandra igen, den dagen.
Efter att ha knuffat varenda lilla motlut på etapp sju var vi dock tillbaka vid bilen i Mogetorp igen efter bara sex timmar i sadeln. För att cykla 30 relativt lättåkta km!?
För att sammanfatta etapp sex och sju: Relativt lättcyklat, en del tekniska passager. En del släpa. En del höjdmeter. Massor av spänger, några långa och många korta. Fantastisk miljö. Toppklass! Hit tänker jag återvända, men med bättre ork i benen...
Många fler bilder samt en film finns i turens tråd på happy!
Uppdatering 2009-10-13: Här är min egna film från äventyret:
MTB: Bergslagsleden 6 & 7 2009-10-10 from Tobbe Arnesson on Vimeo.
