Förskjuten Akromioklavikularled

I Verbier finns/fanns en fantastisk inofficiell stig rakt genom granskogen, mjuk och mossig i bästa Malin Lindgren-stil. Brant som fan och smalt mellan granarna, men vansinnigt rolig. Bland det intensivaste jag kört.

Andra gången vi skulle köra denna bestämde jag mig för att även köra över "stora stenen" i stigens början, men feg som jag är tänkte jag rulla över stenen istället för att droppa dess baksida.

Det var ett dåligt beslut, när det redan är brant som fan vill man inte komprimera gaffeln max medan bakhjulet befinner sig uppe på en stor sten. Jag for handlöst över styret ned i stenkistan som kom efter, där smällde jag i hjälmen, CamelBaken och landade hårt på axeln.

Smärtan var intensiv i axeln och jag var lite omtöcknad efter smällen mot hjälmen, så jag tog transportvägar ned till puben.

Dagen efter var vilodag och det passade mig fint, axeln var allt annat än kurant och riktigt stel. Kunde inte lyfta armen över huvudet men simma gick förvånansvärt bra bara någon dag senare.

Det här var i slutet av juli och sedan dess har jag haft avtagande smärta i axeln och kunnat gymma utan problem. Dvs. det har inte varit några problem med rörlighet även under hård belastning (till skillnad från en liknande vurpa 2004 där axelpressar och bänkpress med stång bara var att glömma).

Men smärtan har inte gett sig helt utan stabiliserats på en irriterande nivå, märks främst vid datorarbete eller längre stunder bakom ratten i bilen.

Så idag uppsökte jag läkare som bekräftade min misstanke, jag har en förskjutning i min högra Akromioklavikularled (yttre nyckelbensleden på svenska).

Eftersom jag inte har någon begränsning i rörelseheten trodde han inte jag skulle behöva opereras, fick en spruta kortison och ett "hör av dig igen om du inte är bra om 1-2 månader".

Samt rekommendation om massage så nu ska jag boka in mig på det.

Tydligen är skadan vanlig i MTB, vilket man kan läsa om här samt se i denna korta informationsfilm (efter 2:00):