onsdag 1 augusti 2007

Gäckande C


Eftersom min axel är lite kaputt efter Verbier tyckte jag det inte var någon idé att ta med träningskläderna till Söderhamn den här gången. Så jag tog med gitarren istället, den behöver jag också träna på. Satt med gitarren i knät framför Simpsons (bra avsnitt jag inte sett tidigare) och Family Guy och övade på byten mellan C, G och D. När Sexan fortsatte med den dåliga filmen Driven satt jag alltjämt och övade, fast utan att plonka så mycket på strängarna (lite samvete för hotellgrannarna har jag i vart fall).

Men varför ska det vara så djävla svårt att få till C? Alltid är det något finger som lutar över och dämpar en sträng. G & D börjar däremot arta sig!

4 kommentarer:

Mickegillarcyklar sa...

Mina prinskorvsfingrar duger inte alls till att spela gitarr. Total avsaknad av takt/tonöra hjälper antagligen inte heller.
Jag beundrar dig som har tålamod att hålla på med sånt där pill.

Jesper Löfgren sa...

Lägg inte fingrarna på strängarna! Böj på fingertoppen och tryck ner med den, finns ju ingen anledning att smaska dit hela handen... Man måste ha s.k. fingertopskänsla... Äh, får ta en lektion med dig sen...

Tobbe Arnesson sa...

Jag överväger att köra fingrarna i en pennvässare istället. :D

Elin sa...

Uh, C är klurigt att få till. Fick för mig att jag skulle lära mig spela gura för några år sedan - och det slutade ungefär vid C...

Eller rättare sagt, jag hörde hur fel det lät och med ett sånt vasst musiköra och en så klen talang för att spela rätt, var det hela dömt att misslyckas. Numer spelar jag bara mp3. :)