Husdjur?

Tjoho!

Sen i lördags är jag kattvakt åt katten Lisen. Hon bodde hos mig och Anki tidigare, men när Anki flyttade erbjöd sig svärmor alldeles spontant att ta hand om henne, inte mig emot. Men nu är svärmor bortrest några dagar så jag är förste kattvakt.

Jag tog hem henne till lägenheten (katten, inte svärmor) i lördags och nu har jag funderat på det här med husdjur.

Varför?
--------
Varför har man husdjur? Det är en fråga om sällskap, husdjur är sällskapsdjur och de fyller tomheten i många människors liv. Det är skönt att ha någon hemma, någonting som livar upp och förgyller vardagen. Ungefär som blommor.

Vad?
-----
Vad har man som husdjur? De två mest förekommande husdjuren torde vara katt och hund, men även akvariefiskar är vanliga. Sen har vi alla tropiska djur som ödlor och ormar, gnagare är också vanligt, råttor, hamstrar, chinchillor med mera. Oj, glömde nästan fåglar. Undulater och sånt. Finns såklart mer ovanliga djur som minigrisar och annat småpyssel...

Vad kan vi då säga om de olika djuren? Hundar är trofasta, lojala och ger mycket tillbaka i form av galna upptåg, bus och mys. De kräver rätt mycket av ägaren som promenader, lekstunder, utmaningar, mat och allmän hälsa. Hundar kan vara riktigt givande att ha.

Katter är rätt livegna och håller för sig själva, de kommer emellanåt och vill kela. Så vill de ha mat och skötsel. Inomhuskatter och även de flesta utomhuskatter kräver en "låda" där de kan uträtta sina behov. Det stinker något alldeles fruktansvärt om kattskit men även urinen har en frän stank. Det blev något bättre när jag fick Anki att frångå konserverna och skaffa riktigt torrfoder istället. Dessutom mår katten bättre av det. Men nu har svärmor skämt bort henne med tonfisk och grejjer så nu äter hon nästan inte torrfoder längre (utom när jag bestämmer). En katt är som sagt livegen och det varierar rätt mycket hur mycket utbyte man kan få av dem, men generellt är de rätt trevliga små krabater.
Fiskar är inga sällskapsdjur, de är mer en hobby och en fröjd för ögat. Man kan inte gärna ta upp en guppy och gosa med den. Fiskar kräver relativt mycket omvårdnad med mat och rengöring av akvariet. Speciellt med tanke på hur lite utbyte man får av dem.
Fåglar kan man släppa loss ur buren och låta dem flyga runt inne, då blir de något trevligare. Men det är inte så vanligt att man kelar med en fågel kanske?

Ormar och övriga djur vet jag inte så mycket om, några av dem kan man gosa med och andra är nog mest som akvariefiskar.

Husdjur är på något vis en vanlig förteelse och oftast är det barn som får familjer att skaffa djur kan jag tänka mig.

Själv tycker jag att det enda djur som är värt den tid och energi det kräver är en hund, men sådana ska man bara ha i hus med egen tomt där de kan röra lite på sig. Vidare ska man kunna se om djuret lite oftare än många tror. Det är rent av elakt att lämna en hund ensam hemma under en hel arbetsdag. Men äter man lunch hemma är det inga större problem.

Jag skulle tro att de allra flesta husdjur lever ett rätt ruttet liv med ägare som inte sköter om dem eller i trånga utrymmen (fåglar, ormar, fiskar etc., hundar i lägenheter, innekatter etc.). Ett djur måste få den uppmärksamhet och det utrymme de behöver.

Sen är de ett litet bekymmer om man ska åka på semester etc., att få någon att vara hundvakt är långt ifrån lika lätt som att få någon att vattna blommorna t.ex..

Jag ska inte ha några husdjur förrän jag bor i hus och har tid för dem och då ska det vara en hund. Det är ett som är säkert.

Men det är bara lilla jag det...

Antiförsovningens mästare

Hallåj!

Igår var jag på julbord med jobbet, eller firmafest om man så vill. Det var trevligt, även om ölskåpet var klart mer välfyllt än matkantinerna, men är det firmafest så är det. Se bilder här: http://www.arnesson.nu/foto/011210/


Jag ska försöka förklara min rubrik i rätt ordning; I lördags behagade jag mig ut på kalas, som nämnt i föregående dagbok. Det ymnade ut i horisontalläge runt 03.00.

När jag vaknade åkte jag till min kära syster och julhandlade i Örebro, efter hemkomst satte jag mig vid datorn och gjorde iordning bilderna från inflyttningsfesten och la ut dem på nätet. Kom i säng runt midnatt.


Eftersom jag insåg att jag inte skulle sova så mycket som man borde satte jag klockan på ringning till 05:40 istället för 05:00, men jag vaknade någon minut efter 05 och kikade till på klockan. Då såg jag att jag glömt sätta på själva larmfunktionen och bara ställt tiden.

Fattar inte hur jag kunde undvika att försova mig, jag kom till och med upp tidigare än tänkt eftersom jag inte såg det som någon bra idé att somna om igen.

Igår var det då firmafest och klockan var 01 innan jag kom i säng, jag vaknade imorse klockan 06 av klockradion, men bestämde mig för att börja senare idag och ställde om klockan en timme och somnade om. Efter ett tag vaknade jag igen sporadiskt. Klockan visade 07:32 och jag trodde att jag försovit mig. Men det visade sig att det var själva klockan jag ställt fram en timme, inte alarmet, det stod fortfarande på 06 och skulle inte ha ringt på 10½ timme än.

Än en gång lyckades jag undvika att försova mig trots att klockradion inte kunnat väcka mig och trots att jag sovit alldeles för lite.

Makalöst!

Men det är väl förväl när det är åt det hållet :)

Nu ska jag åka hem och ikväll ska jag i säng tidigt!

/Tobbe

Inflyttningsfest

Tjoho!

I lördags var jag på inflyttningsfest hos en vän. Som vanligt i det gänget konsumerades en ansenlig mängd alkohol och som vanligt drev vi varandra längre och längre i "kom igen nu då, du törs inte" landet. Tyvärr tror jag att jag vann. Men det glömmer vi, eller hur Sofia? *ler*



Än en gång är jag positivt överraskad av Grand, Ludvikas snudd på enda uteställe för folk under 30. Musiken var klart godkänd större delen av kvällen, inte likt Grand som mest spelar HipHop på fredagar och remixade 80-talshits på lördagar. Men i lördags var det mer åt trancehållet. Underbart.


Mer saker som jag kan kalla "än en gång" är fars oförmåga att anpassa sig till 2000-talet. Han såg väldigt sträng ut och lät hemskt förmanande när han fick veta att det var en tjej som bjudit mig på fest. Alltså, inte faktumet att det var en tjej utan att det var en annan tjej än den jag är tillsammans med.

Att en kille kan vara enbart kompis med en tjej och inte ha något intresse att hamna i säng med henne är tydligen ingen möjlighet. Nu hamnade vi förvisso i sängen ändå *skratt*

Se bilder från festen här: http://www.arnesson.nu/foto/011208/

Sportarbettan här på lunar tyckte att jag hade vissa likheter med Ricky Martin på sista bilden. Jag valde att ta det som en komplimang trots att jag inte anser det som snällt att jämföra mig med den smörsångaren .)


Söndagen ägnades till stor del hos syster-yster i Örebro och julhandel, nu är alla klappar handlade, tror jag :) Tack för maten ysteros!

Jag tog med systersonen Mattias till Mariebergs komercentra där han fick köpa två presenter till syrran. Det måste vara ett hett raggningsknep, att ta med en liten unge till affären. I vart fall om man är kille .) Det blir en helt annan dialog på något vis.

*tipsa*


Ikväll är det julbord nummer två för året, den här gången med kollegorna från Västerås. Jag ska inte frossa i samma mängd den här gången men jag ska försöka fokusera mig på proteinet :)

Ha det!

Frossat i lik.

Tjena-mors!

Igår var det julbord till lunch, vi mutade ABB så att vi kanske får vara konsluter här ett tag till. Vi åt på Vanbo Herrgård.

Jag har räknat ut att jag åt av inte mindre än elva olika djur. När man ser det så är det lite halvmakabert. Men ack vad gott! Efter tre tallrikar med mest kött ansåg jag att jag fått nog och tog en tallrik med lite efterrätt istället.

Igår struntade jag totalt i mängden kalorier, men jag försökte se till att så mycket som möjligt av det jag åt var protein. Det gick ganska bra.

-+-+-+-+-+-+-+-+-

Härom sistens var det en insändare i Ludvika Tidning som skrev något om att julen var dödens högtid och att vi frossade på lik. Det stämmer bra.

Jag kunde inte låta bli att skratta åt den fullständiga ignorans denna person som skrev insändaren besatt.

Hur kan man tro att vi efter att ha ätit kött i så många tusen år helt plötsligt kan livnära oss på enbart växter igen? Evolutionen fungerar inte riktigt så snabbt är jag rädd.

Men visst, det måste finnas människor som har bättre anlag än andra att utvinna protein ur grönsaker och med tiden skulle dessa individer -enligt evolutionens principer- bli i majoritet och människan skulle överleva ändå. Eller så gick vi under helt vilket troligen vore det bästa ur djurens synpunkt.

Fast om man kollar på _varför_ gräsätarna anses vara de lägst stående individerna kan man se att med mer proteinrik föda (e.g. kött) så får arten mer tid till utveckling och generell överlevnad. Evolutionen strävar efter det så jag tror inte människan kommer att återgå till gräsätare någonsin, om vi inte aktivt väljer att gå den vägen.

Visst är det fördjävligt att köttindustrin misshandlar djuren till den grad innan de blir vår mat, men att vägra äta kött kommer inte att fungera som botemedel på det. Vi ska inte fokusera oss på att inte äta kött, utan på att få köttindustrin att se till djurens bästa. För att göra det måste vi som konsumenter agera och välja produkter som framställts på ett så djurvänligt sätt som möjligt. Det kommer att kosta oss konsumenter mer att få dessa produkter, men det kan det vara värt.

Pengar styr hur köttindustrin gör, tjänar de mer pengar på att misshandla djuren så kommer de att göra det. Men om efterfrågan på misshandlade djur krymper i förhållande till bra omhändertagna diton så kommer marknadskrafterna att reformera köttindustrin till något bättre.

Att ett gäng militanta idioter springer runt och spränger scanbilar öppnar förvisso våra ögon för debatten, men de kan inte debattera som folk och blir istället utskrattade. Terrorism är fel väg.

Människan behöver i dagsläget kött för att må bra och det är inget vi kan ändra på de närmaste tusen åren, så jag tycker vi ska inrikta oss på att få köttindustrin att välja bättre metoder.

Jag har blivit helt galen.

Eller. blivit och blivit?

Imorse vaknade jag strax före fem och var pissnödig, efter uträttat behov la jag mig i sängen igen. En timme senare skulle klockan ringa. Jag kände mig förhållandevis pigg så jag fick någon knäpp och gick upp istället.

Jag skulle ha satt upp min ljusslinga på balkongen redan i söndags, men det hade inte blivit av så jag gjorde det efter frukosten.

Efter det konstaterade jag att gårdsplanen utanför hyreshuset behövde skottas (vi har äntligen fått snö - tjoho!) så vad gör jag? Japp, ut och skotta! En timme senare var det klart. Blötsnö är tungt :)
Sen plockade jag fram resten av julsakerna, gjorde mig iordning och åkte till jobbet i lagom tid.

Jag tror jag ska göra det här till en ny vana. Efter jobbet får man ändå inget gjort hemma så man kan väl lika gärna pyssla lite innan? Istället för att bara slänga i sig frukost och åka till jobbet...

Får väl se hur trött jag blir först :)
-+-+-+-+-+-+-+-+-

Wohoo! Nu har vi biljetter till Sagan om ringen! Jag & Anki ska åka till syrran i Örebro och där ska vi alla tre gå och se den :) Jag tror det är en film man ska se på en bättre biograf än den vi har i stan' .)

-+-+-+-+-+-+-+-+-

Idag ska vi äta julbord till lunch, gratis är gott!
-+-+-+-+-+-+-+-+-


Igår, när jag tog min snudd på dagliga promenad försökte jag göra en gigantisk snöboll av kramsnön. Tyvärr sprack den när jag kommit en bit på väg *sucka* Men det var skoj att leka lite i snön :) Jag hade med kameran så jag fick till några rätt ok vinterbilder i vart fall, men det hade varit bättre med dagsljus alternativt stativ. Fast hur ofta kan det inte vara bättre? Usch, så ska man inte tänka :)
Nå väl. Må väl :)

Kalorifnatt

Jaha, så har det då hänt. Jag har läst och lärt mig "för mycket" om näring, träning och liknande.

Av ren nyfikenhet kollade jag igår hur mycket kalorier jag förbrukar på en dag i snitt, sen kollade jag hur mycket jag borde äta för att bli av med fläsket (mindre så klart). Sen kikade jag noggrant på vilken fördelning dessa kalorier ska ha. Alltså, hur många gram protein, kolhydrater repsektive fett ska jag äta.

När jag ändå kommit så långt i mitt pillande gjorde jag en snabb tabell över vad och hur mycket jag äter och kom fram till att jag äter för mycket fett och för lite protein.

Nu när jag vet det kommer jag att anpassa min kost efter det. Fan. Jag som hade lovat mig själv att inte bli så galen att jag börjar räkna kalorierna jag slevar i mig. *bankar skallen mot väggen*

Nåja.

Förändringen blir initialt inte så stor *lovar* Jag ska bara byta mellanmjölken mot lättmjölk istället :) Men i alla fall? Slår vad om att jag kommer att skriva upp hur mycket jag tar av var ingrediens i mitt nästa storkok och gör en uträkning på näringsinnehållet per portion.

Ack.

Ibland tycker tom jag att jag går för långt *skratt*
Jag får trösta mig med att det kommer att bli enklare att nå den fysik jag vill på det här sättet :) Alltid något...

Mercedesägare tänker inte.

Hallåj!

Så har jag då varit till Östersund tur & retur. Tog bilen i torsdags efter jobbet och efter sex timmars mörkerkörning var jag framme.


Det var så skönt och skoj att träffa min älskling igen! *puss på älskling* Och tack för allt!

På söndagen körde jag hem redan på förmiddagen och c.a. sex timmar senare var jag hos mina kära föräldrar i Nyhammar och tvättade bilen.


Under denna 100 mil långa resa gjorde jag några upptäckter:

1) När vägverket sätter upp skyltar som det står "Stor renfara till Rätan" på och sedan sätter ut ytterligare "Varning för ren"-skyltar efter vägen ska man ha kameran tillgänglig. Vilket jag hade. Så nu har jag några suddiga kort på renar :) Det var inte läge att stanna där de stod så jag knäppte några kort i förbifarten. Jag vände och tog några extra :)


2) Från Ludvika till Orsa saltar de vägen. Under den sträckan är det vindrutespolare "på" som gäller. Men efter Orsa till Östersund saltar de inte vägen. Då är det äkta vinterväg. Man kan se ut genom rutan och man vet att det är halt och folk kör därefter (de flesta). Tänk vad fantastiskt det vore om de kunde ge f-n i att salta alla vägar! Uj. Men det skulle aldrig godkännas för jag misstänker att det är Stockholmarna som inte kan köra på vinterväg som bestämmer vart det ska saltas: Från Stockholm till Sälen dit de åker och åker skidor och gnäller på skoterägare som stör deras semester. Sen att vi lantortsbor får stå ut med motorbåtar i skärgården är en helt annan sak. Oj. Spårade visst ur :)

3) Äger man en Mercedes gäller inte någon lag. Jag menar inte bara Sveriges lag som begränsar hastigheten på våra vägar utan även fysikens lagar. Det verkar på något vis som att eftersom bilen är Tysk är den byggd att köras på Autobahn. Därmed gäller inte hastighetsbegränsningar för det bilmärket. Vidare har kunden betalat flera gånger mer för sin bil än resten av bilägarna och därmed har de en bil som inte följer fysikens lagar vad det gäller friktion och därmed kan de susa fram i Autobahnhastighet trots att vägen är alldeles vit med en fin isskorpa inunder. Fantastiskt. Min nästa bil ska bli en Mercedes - not! Av alla galna omkörningar jag fick vara med om så stod Mercedes för över hälften. Onaturligt. Själv körde jag om två fordon på 100 mil och jag körde inte i snigelfart utan med skallen. Jag misstänker starkt att det är Stockholmare som köper en Mercedes för att kompensera och dölja andra brister, omdömme i trafiken till exempel.
4) När man passerar en bil som ligger på taket i diket förstår folk bakom att det kanske är halt det där "vinterväglag" de läst om, då kommer de ihåg att hålla avstånd till framförvarande bil. En stund i vart fall.


5) När man åker Inlandsvägen är det mestadels 90-sträckor, men ibland blir det 70 och gud förbjude även 50 på sina platser. Genom små pitoreska byar som av någon anlednig ligger mitt på vägen. Eller är det vägen som går rakt igenom dem? I vart fall finns begränsningen 50 av någon anledning, säkerhet för de som bor där och små barn etc.. Därför tycker jag att man ska hålla dessa. Men när man gör det kan man räkna med att folk smyger upp sina bilar i arslet på en själv och gör en desperat omkörning vid första tillfälle. Märk väl att jag inte skrev "första bästa" utan bara första. Detta till trots att de verkade fullkomligt nöjda med att åka i min tidigare hastighet på 90-sträckan i några mil innan och inte körde om trots att det var lååånga rakor med bra sikt, inga möten och förhållandevis bra väg.


***

Man kan bara hoppas att evolutionen tar hand om dårarna i trafiken och att de inte tar med sig några vettiga bilister i sin dödsfärd...

Låg friktion och adrenalin!

Hallåj!

I morse när jag tog cykeln till sporthallen började det bra, andra kurvan fick jag släpp på framhjulet. Lyckligtvis klarade jag skivan.

När jag sen svängde in på skolgårde vid Kyrkskolan bar det iväg igen med däcken, den här gången båda. Ner med foten och den haschade naturligtvis också. Så där stod jag kämpande med alla tre stödpunkter på glid. Klarade mig från att ramla än en gång, av någon outgrundlig anledning hade jag sladdat runt nästan 180 grader :)

Med adrenalinet pumpande fortsatte jag till sporthallen. Fan vad handen skakade när jag skulle låsa cykeln :) Skönt!

Det var andra gången Kyrkskolan bjöd på en dos adrenalin när jag cyklar till sporthallen, förra gången var det tre små killar som höll på med någon skojlek, den ena började springa baklänges rakt in i mig helt utan förvarning. Det var också intressant, men inte lika som idag :)

***

Annat som har hänt värt att nämna är bl.a. i tisdags när jag lurade Anki att vi skulle gå till Hemköp på stan och handla lever när jag istrället tog henne till Selmas och bjöd på fin middag :) Det var trevligt, men vi fick vänta lite väl länge på maten tycker jag, så vi skippade efterrätten och gick hem istället.

Men jag ska fortfarande bjuda Anki på lever, hon har inte ätit det på kanske tio år och hävdar att det inte är gott. Hon har gått med på att smaka om jag lagar det :)) Värt att nämna är att hon inte tyckte om pulvermos innan hon provat det jag lagat heller...

***

Idag ska jag lämna bilen till gummiverkstan' och få nya vinterdäck. Få och få, de kostar minsan multum *sucka* Nåja, vad gör man inte för att åka och hälsa på sin älskling? Jag ska åka dit på torsdag eller fredag, vet inte exakt vilken dag än.

***

Appropå älskling så har prylbögen i mig gått och blivit kär, igen. Den här gången i en ny cykel. Det är dags att ge den jag nu har en rejäl genomgång och byta alla slitagedelar, en nätt operation som kan kosta upp till 5.000:-. Grejen är den att ramen är något för liten för mig så jag får ont i knäna när jag cyklar mycket och hårt på den. Jag har ingen lust att lägga den sortens pengar på en för liten cykel så nu har jag börjat leta efter en ny *sucka*

Här kan i vart fall skönheten beskådas:
http://www.fisherbikes.com/bikes02/bike_detail.asp?series=sugarplus&bike=Sugar3_plus_Disc

Usch, det blir dyrt att hålla på med den här sporten...

***

On a similar note slängde jag på vinterdäcken på cykeln igår (inte den jag var ute och sladdade med idag) så nu är jag redo att tackla vinterloppet jag anmält mig till. Snö(g)loppet. Den sjätte januari bär det av på en 42km lång bana. Jag var med i år och det ska bli kul att köra den igen. Den här gången ska jag ta bilen till starten och ha ombyte med mig, det var inte kul att vara blöt och frysa i väntan på sista man i mål och prisutdelning!

Ha det gott!

Laserdome, spinning och brännade het chili

Hallåjsan!

I fredags var jag och spelade laserdome för första gången. I Västerås med jobbet.


Vi hade hyrt hela laserdomestället och även alla spelautomaterna. Chefen stod och växlade hundring efter hundring och la alla mynt i en låda så det var bara att plocka och lira :) Tror jag spelade slut på ett par hundra på ett enda spel :))


I vart fall, laserdome. Jag hade tänkt mig att det skulle vara ungefär som paintball fast utan smärtan och därmed inte lika verkligt och således inte lika kul.

Principen är ungefär densamma, men ändå inte. Man är inne i ett mörkt rum med en massa väggar som formar en labyrint. Därför är man mycket närmare de man ska skjuta på än i paintball. Inte alls lika spännande och inlevelsen är mycket lägre. Men det var ändå småskoj.


Jag hade en träffsäkerhet på 18% *skratt* Tur den är högre i paintball annars blev man fattig .) Jag blev träffad långt fler gånger än jag träffade någon. Nåja.

Igår (söndag) gjorde jag en rejäl laddning chili (närmare fem liter) och hackade upp ett par habanero och la i grytan. Habanero är, för er som har missat det, en av de starkaste chilifrukter som finns, ungefär 100 ggr starkare än jalapeño. Efter att chilin var klar åkte jag på spinning.

Mitt under spinningpasset började det svida som f-n på fingrarna. Undras när jag ska lära mig att ha påsar på händerna när jag hackar habanero? Det är inte första gången jag får brännskador av den frukten...

Spinningen ja. Det var länge sen nu, i våras tror jag. Uj. Jag hade glömt hur jobbigt det var :) Men skönt!

I övrigt har helgen varit rätt normal, Anki är hemma så vi har haft det mysigt mest och promenerat en del.

Ha det!

/Tobbe

Storm

Tjoho!

Tänk vad "lite" blåsväder kan ställa till.

Anki åkte från Östersund till Ludvika med tåg igår, men eftersom det var så blåsigt fick de åka buss till Gävle och därifrån taxi till Ludvika, tror jag. Inte hunnit intervjua henne så noga än - jag sov när hon kom hem och då snuttades vi bara.

-+-+-+-+-+-+-+-

På simningen imorse var det bl.a. fyra personer där, runt 25 om jag ska gissa. Två killar och två tjejer. Fan vad de härjade, fick nästan lust att be dem lugna ned sig. Lite jobbigt när man går upp en timme tidigare och betalar för att träna och så är det sånna ivägen *sucka* På sätt och vis är det väl roligt att de har kul men å andra sidan bör de visa respet för de som faktiskt var där för att träna. Moget.

-+-+-+-+-+-+-+-

Idag ska jag till Västerås och lira Laserdome efter jobbet. Hoppas det är skoj, aldrig gjort det förut. Jag inbillar mig att det inte är lika kul som paintball men är det bara hälften så roligt är det skoj ändå :)

-+-+-+-+-+-+-+-

Lunchmöte idag, jag som ville hem och träffa Anki. Jaja, firman bjuder iaf. på käket :)

Lev & må!
/Tobbe

WOHO..oo..

Woho! Idag kommer Anki hem efter 24 dagar i Östersund!
Woho! Jag har inte städat än och jag har inte mången timme över idag till det innan hon står på tröskeln.
Woho! Än en gång lyckas jag!
*gör en liten segerdans*

Tänk att man alltid lyckas skjuta på saker och ting, fantastiskt. Bra jobbat Tobbe. Självdiciplin som en... *fundera* ...som en hel karl! *skratt*

Nåja. När hon kommer hem är det mörkt så då kanske det inte syns att det är så ostädat? Så farligt är det inte, en snabbis med dammsugaren och en sväng med skurmoppen så är det nog fint igen. Det borde man hinna *tycker*

-+-+-+-+-+-+-+-+-
Oh yeah!
Igår, på gymmet, vågade/lyckades jag ätnligen hitta mitt max i en av övningarna, benpress för att vara exakt. När jag insåg att jag låg och bollade med 130kg fick jag en skaplig endorfindos. Vem hade kunnat tro att styrketräning kunde vara så skönt? Hihi. Späder på träningsnarkomanin lite :)

-+-+-+-+-+-+-+-+-
Imorgon ska jag till Västerås och lira laserdome med jobbet. Det blir premiär för mig. Jag inbillar mig att man inte tar det på samma allvar som paintball. Men är det bara hälften så roligt så är det värt resan dit .) Trots att Anki är hemma. Eller hemma och hemma, hon skulle visst gå ut med sina polare.

-+-+-+-+-+-+-+-+-
Nu är det ungesifär tretton timmar till jag får ge Anki en kram :) *längtar*

-+-+-+-+-+-+-+-+-
Se där, jag lyckades få till en dagbok fast jag inte hade något speciellt att säga. Men av alla som skriver dagböcker på lunar, hur många har egentligen något speciellt att säga? Tänkte väl det...

Lev & må!

/Tobbe

Den förlorade sonen är åter!

...eller son och son. Cykel iaf. :)

För en tid sen blev min ”slit och släng”-cykel stulen, men igår när jag trampade hem från jobbet på min nya dito fick jag se den stulna parkerad mot en vägskylt. Jag stal med den hem.

Egentligen är det olagligt att ta med sig en cykel hem, oavsett om det är sin egna och att den blivit stulen. Anledningen är att den som stal den kan ha sålt den till någon som köpt den i god tro - och då blir den stulen igen, så att säga. Men det skiter jag fullständigt i. Just nu :)

Jag tycker det var lite väl lägligt att den stod parkerad där jag passerar fyra gånger per dag, nästan som den var planterad där för att jag skulle hitta den... Undras om jag håller på att bli paranoid eller om det bara är min onyttiga blåögdhet som avtar?

Annars är det rätt lugnt i Gundeland måste jag tillstå. Jag har börjat läsa en god bok igen. Jag blev så sugen när jag såg ”Sagan om ringen” i nytryck och på rea på Åhléns att jag gick till biblioteket och lånade en... helt annan bok. Virtual Light av William Gibson. Science Fiction. Så långt (c.a. halva boken) är den bra. Gibson är bra.

Någon dag när jag tycker jag har råd ska jag köpa Sagan om ringen och läsa den igen. Oj. Önskar att man totalt kunde glömma hur den var så att man får uppleva allt på nytt igen. Fast jag vill ha dem på engelska den här gången. Både lärorikt och bättre :)

En annan serie böcker jag tänkt mig läsa om är Liftarens guide till galaxen, men när det blir vet man aldrig :)

Igår borde jag ha städat lägenheten, men nej... Var sugen på att bygga lite LEGO (!) men jag kunde inte riktigt förmå mig själv till det när jag ska städa, så jag fastnade framför TVn istället *gör en liten segerdans över min självdiciplin*

Nåväl, må väl!

Nu ska jag försöka få något gjort :)

/Tobbe

Jar är narkoman.

Tjoho!

Så har man gått och blivit beroende av kemiska substanser igen. Håhå, jaja.

Endorfin är starka grejjer när det gäller beroendeframkallning. Men jag tycker det är lite halvbra iaf. :)

Bäst jag förklarar, endorfin är en substans som kroppen skapar när man tränar hårt, ungefär som man får adrenalin när man blir rädd.

Således är jag träningsnarkoman - igen.

Tur (?) att Anki inte bor hemma, får hon gillade inte att jag tränade så mycket förra vintern :)

Så, vad tränar jag då? Tja, mest styrka nu.
Måndag 06:00 simning 30-35 minuter
Måndag 16:00 Styrketräning, bröst, triceps och vader
Onsdag 16:00 Styrketräning, ben, axlar och traps
Fredag 06:00 simning 30-35 minuter
Fredag 16:00 Styrkesträning, rygg, biceps, underarmar och mage

Det är väl inte så mycket, fem pass på en vecka :) Ska försöka mickla in ett spinningoass á 90 minuter på söndagar också. Anmälde mig som reserv i tisdags, hoppas jag får en plats...

Sen när snön har lagt sig och längdskidspåren har preparerats ska jag köra ett fyratimmarspass på helgen, fast då blir det ingen spinning.

Varför då all denna träning?

Först och främst för att jag mår mycket bättre när jag tränar, sen för att polaren spöade mig på Finnmarksturen med 40 minuter. Så kan man inte ha det. Så FMT 2002 då djävlar ska han få gni om han ska i mål före mig :) Sen vore det trevligt med ”rutor” på magen också. Varit lönnfet hela livet så det vore skoj :))

Trevlig helg,
/narko

Naturlig kost!

Hallåj dagboksdiggare!

Jag har nu lärt mig hur bra kost ser ut för människor; Ungefär 80% kött, resten frukt, rotsaker och grönsaker.

Det är sant.

Under 99,9% av den moderna människans levnadstid har det inte funnits pasta, ris, och potäter. Visst, ris och potäter har funnits, men inte i samma skepnad och mängder.

Om man tittar på den sista 0,1 procenten av vår levnadstid då vi moderniserat maten har vi fått en massa sjukdommar som inte fanns tidigare.

Man har sett att för infödingar som inte började med ”modern” mat förrän 1940 någon gång så har de förkortat livslängden.

Men visst, det beror även på att vi börjat röra på oss och kontaminerar varandra på ett helt annat sätt. Men om en person nyser i ett rum med tjugo andra, kommer då alla tjugo att bli sjuka? Nej, bara de som inte har ett stabilt immunförsvar och det får man genom en bra kost.

Om man inte äter tillräckligt med protein, som veganer, så kommer musklerna sakta men säkert att tyna bort. Detta för att kroppen behöver proteiner för att överleva och dessa kan vi inte utvinna ur växter så då tar kroppen det den behöver från proteinreserverna; muskler!

Hur kan det då komma sig att en häst eller en gorilla kan bli stora och starka utan att äta kött? Det är för att de har enzymer i deras matsmältningssystem som kan utvinna proteiner ur växter. Det kan inte människan, vargar eller andra rovdjur. Just det, rovdjur.

Kan hästar äta trä? Nej, men termiter kan för de har enzymer som kan bryta ned trä. Kan människan äta bara växter? Nej, men hästen kan...

För att avsluta med ett citat:

”If we weren’t supposed to eat animals, they wouldn’t be made out of meat.”
- Homer Simpson

Tappad på blod

Hallå!

Igår lämnade jag blod för första gången.

Eftersom jag inte är det minsta nålrädd (om ingen hotar att peta mig i ögat med en då) så var det inte alls hemskt. Kan väl inte säga att det var kul heller, fast faschinerande!

Tyvärr fick de inte ur mig så mycket som de brukar ta (4½dl) men jag lämnade lite iaf. :)

Om du funderat på att lämna blod eller vill veta mer, slå en kik på den här sidan: http://www.geblod.nu Där kan man även anmäla sig enkelt utan att behöva ringa någonstans :)

Vidare har hag fått det bevisat att jag är ett unikum! Jag har en ovanlig blodgrupp, AB negativ. Bara en procent av befolkningen har den gruppen. Vidare läste jag att en procent av sveriges befolkning prenumererar på nyhetsbrevet FNA, vilket även jag gör.

Så om man räknar lite på det;
Sverige har nio miljoner människor. En procent av dessa har AB- och en procent läser FNA. Då får man anta att det inte är samma procent utan jämnt fördelat. Så jag tillhör en liten skara av 1% av 1% av nio miljoner. Det är om man bara räknar de som har AB- och läser FNA. Det ger att jag är en av 900 personer i sverige med de kriterierna. Skulle man sen kolla vilka av dessa 900 som är rödhåriga män som bygger med LEGO så är jag snabbt ensam :)

Statistik är kul. Det finns tre sorters lögn; Lögn, förbannad lögn och statistik!

Två utmärkta exempel på det är:

Rent statistiskt ska man inte gå över vägen på övergångsställen. Detta för att de flesta som blir påkörda när de korsar en väg går på övergångsställen.

Vidare, de flesta som druknar kan simma, så lär man sig inte att simma är det mindre risk att man druknar.

Sen att de flesta som korsar en väg gör det på överggångsställen och att de som inte kan simma håller sig borta från vatten behöver man inte tala om...

Ha det!

Förbannade haschtomtar!

Hallåj!

I söndags var jag och tränade på sporthallen, när jag kom ut ungefär klockan ett var min cykel stulen!

Det är andra gången samma cykel blir stulen. Till saken hör att det är en väldigt ful och ovanlig cykel, det är en ’70-tals hopvikbar cykel som jag målat orange med svarta schackrutor framtill. Den syns kan man säga.

Första gången den försvann var över en helg, jag hade låtit den stå olåst många helger förut men nu försvann den. Jag tänkte att det måste ha varit en fyllegrej.

Jag hittade den mellan en pojkvaskers ben någon månad senare. De hade ”hittat den i ett dike och tänkt lämna den till polisen”.

Vis av den erfarenheten har jag alltid låst cykeln kvällstid efter det. Men vem fan kunde tro att någon skulle vara så fräck/dum att sno den mitt på ljusa dagen?

Förbannade haschtomtar! Nåja, jag får väl skylla mig själv lite också. Men nu ska jag försöka hitta en gammal gubbcykel istället :)

Här är en rolig historia:

Det var en kille som flyttade till Sydney och gick till det stora varuhuset för att söka jobb. Föreståndaren undrade om han hade någon säljerfarenhet och killen svarade att han varit försäljare hemma. Okej, sa föreståndaren som gillade killen du kan börja i morgon på prov. Jag kommer ner efter stängningsdags och kollar hur det gått för dig.


Efter affären hade stängt så kom föreståndaren ner och frågade killen hur många kunder han haft idag. Killen svarade - En. Föreståndaren skrek - BARA EN? Normalt har våra säljare mellan 20 och 30 kunder per dag. Hur mycket köpte kunden för? 101 237.64 $ sa killen. 101 237.64$ utropade föreståndaren förvånat. Vad sålde du till honom?


Först sålde jag en liten fiskkrok, sen en liten större fiskkrok, sen en stor fiskkrok, sen en fiskeutrustning. Sen frågade jag vart han skulle åka och fiska och han sa nere vid kusten, så jag sa till honom att då behöver han en båt så vi gick till båtavdelningen och jag sålde en Chris Craft med dubbla motorer. Då blev han osäker ifall hans Honda Civic skulle orka dra båten så jag gick med honom till bilavdelningen och sålde en Nissan Pajero 4X4 till honom.


Föreståndaren förvånat - Du menar att en kille kommer in här för att köpa fiskkrok och du säljer en båt och en bil till honom.

Killen - Nej nej nej, Han kom in för att köpa tamponger till sin fru och jag sa till honom att eftersom helgen ändå är förstörd så kan du lika gärna åka och fiska...

Klippt mig.

Hallåj!

Inte nog med att jag har varit borta från Lunar en längre tid (utan Internet på jobbet ett tag), jag har klippt mig också.

Från 20 cm hästsvans till snagg :)

Fick ett infall dagen innan Anki flyttade till Östersund. Har inte velat säga något här tidigare för det var tänkt att syrran inte skulle få veta det, men far gjorde bort sig så hon fick veta det iaf :)

Fast nu i helgen såg hon eländet .)

Slå själv en kik här:
http://www.arnesson.nu/part...

Tyvärr en fyllebild men jag har ingen bättre OnLine just nu...

Ha det gott!

/Tobbe som fortfarande inte behöver bekymra sig över någon frisyr :)

Slutet är nära.

Hallåjsan!

Imorgon är starten på en ny epok. Då övergår mitt och Ankis förhållande från sambo till särbo. Anki ska plugga i Östersund nämligen. Jag blir kvar i Ludvika.

Imorgon ska vi åka till Ö-sund, jag och Anki. Sen åker jag ensam hem på söndag.

Det är lätt att bli ledsen och deprimerad, men jag gör mitt bästa för att se de positiva sakerna i det hela;

Anki får komma iväg och göra det hon vill, slippa Hemtjänsten. Det är ingen plats att stanna på, jag menar efter ett år klagar hon redan på ryggen ibland.

Vi får chansen att utvecklas, båda två. Anki genom skolan och jag har mina egna små idéer, läsa böcker jag har kvar från Högskoletiden och sånt.

Samtidigt kan det vara nyttigt att lära sig vara ifrån varandra.

För min del ska det bli skönt att få lite utrymme här hemma, jag är sådan att jag behöver vara för mig själv en timme om dagen, men det är svårt i en trång lägenhet.

Vidare tar ett sambo förhållande en massa tid, så nu kanske man kan göra allt det där som man inte hinner annars, vara lite mer seriös med träningen och froda sina hobbies...

Men det är klart, helst vill jag ha min älskade Anki inom kramavstånd :’-(

Finnmarksturen, 112km MTB - 010826

Jahupp, så var det då avklarat. Långloppscupen anno 2001 är slut. Sista loppet var Finnmarksturen i Ludvika med sina korta 115 kilometrar.

Som brukligt åts det massor av pasta torsdag-lördag bara för att bygga upp ett redigt fårråd av kolhydrater och vatten i kroppen, annars orkar man knappaligen runt banan samma dag .)

På lördagen masade jag mig ned till Hillängens IP i Ludvika och hämtade min nummerlapp, kikade lite på vad som salufördes och grämde mig över min ekonomiska status för månaden.


Senare på kvällen gick jag ned med Harri och kikade på invigningen, Håkan Rosén höll i trådarna och kläckte som vanligt ur sig fyndighet på fyndighet för att man skulle komma i form till kvällens stora begivenhet; Svenne Rubins.

Svenne Rubins är ett av de bästa svenska banden i min mening och ett av få band jag sett live flera gånger. Som vanligt bjöd gruppen på mycken underhållning och så, men en aning pinsamt var publikens knappa kunskaper i texterna och den totala stummhet som uppenbarade sig när de försökte få till lite allsång. Än mer pinsam var nog den ensamma mannen framme vid scen, bullrig och onykter. När han lämnade platsen noterade vi en PET-flaska i hanses hand innehållande en klar vätska, troligen sockerdricka .) Han var i vart fall ett fan till Svenne Rubins så han var inte otrevlig på något vis.


Kom i säng i förhållandevis god tid, men när jag vaknade strax före 05.00 och tvangs uppsöka hemlighuset och Anki fortfarande inte kommit hem från festandet blev jag en aning orolig och ringde och frågade vars hon var. Tydligen hade hon lyckats somna på efterfesten. Klart bättre än sist hon var på efterfest och tillbad den stora vita porslinsguden IFÖ med tillhörande offer när hon kom hem :P

I vart fall skyller jag på henne att jag inte fick sova min skönhetssömn :)

Vädret kändes aningen instabilt så jag kunde inte besluta mig för om jag skulle ha skärmar eller inte, men tidsbristen på söndagmorgonen valde det hela åt mig. Inga skärmar...

10.00 aproximalt rullade startfältet iväg på den långa banan i maklig takt. De första backarna var som vanligt igenkloggade av cyklister som gick så det var bara att kliva av sitt grenspel och knalla upp.

Vid sligdammen ovanför Håksberg stod första gruppen och musicerade, Finnmarksturen är mer än den största, längsta och djävligaste mountainbiketävlingen som är öppen för glada motionärer, det är dessutom lite av en folkfest och publiken ger sig ut i stor mängd efter banan. Folk sätter sig och spelar utefter banan och de flesta hejjar på. Få är stumma åskådare.

Fiolmusiken är troligen den mest motiverande av all musik efter banan, när man hör den får man bråttom från platsen och trampar på lite extra :P

Efter någon mil var Harri några cyklar framför och snart försvann han framåt i klungan. Jag förmodade att han bestämt sig för att ta loppet i sin takt istället för min och hämnas för de fyra sekunderna jag slog honom med senast. Mycket riktigt såg jag inte till honom mer under hela loppet.

Folkfesten bredvid banan är smittsam så deltagarna är ovanligt lättsamma och man kan prata en hel del med de man har runt i kring sig.

Ute i skogen är det dock som vanligt, man får ligga och bromsa för att inte köra in i de framför som inte törs, kan eller vill åka fortare. Skulle tro att man skulle få en mycket bättre tid om man körde ett långlopp själv...

Första matkontrollen i Sunnansjö bjöd på salsamusik och sportdryck, saltgurka och choklad. Det fanns förvisso mer att smaka av, men det var vad jag valde att förfriska mig med. Normalt brukar jag vänta med saltgurkan men med de senaste loppens kramp färskt i minnet lät jag mig väl smaka av den gröna delikatessen.

Bort och iväg, ganska händelselöst lopp. Bortsett från el publicum som fanns efter hela banan. Näcken satt på sin vanliga sten och spelade, några meter senare stod skogsrået bakom en trädstam. Dammet från stigen låg som dimma i skogen på sina platser och på andra var det som vanligt djup lervälling. Rötter och stenar kändes ovanligt hala, troligen för att de slipats av tiotusentals cykeldäck genom åren.

Upp till Skattlösberg kom vi och därifrån är det vilosam nedförsbacke en bit, tills klättringen upp till Ljungåsen börjar. På väg till Ljungåsen dog mina lårmuskler så jag tappade flera placeringar på det, men jag knappade in flera av dem på utförlöporna och ännu några stycken inne i skogen.

Jag försökte hänga på omkörande cyklister så att jag fick cykla i lä hela tiden och på så sätt spara på resurserna.

Ljungåsen till Grängesberg bjöd på en ny bandragning då den traditionella banan tagit för stor skada genom åren, så lite nytt blev det i vart fall :)

I Grängesberg bjöds det på varmkorv och sen bar det av till crossbanan, den var faktiskt roligare än jag väntat mig, trodde det skulle vara lösare material och mer uppförsbackar.

Iväg till Kåsen kom vi, jag hade räknat ut att om jag skulle klara mitt mål med en tid på mindre än sju timmar så hade jag lite bråttom, således tog jag bara en gurkbit i farten och satte iväg mot den långa vandringen uppför Galgbacken. Det är inget man cyklar uppför som motionär med tio mil i benen nämligen. Men upp kom jag och vidare ned mot Ludvika. Här någonstans satt en man med kikare och kollade vilket nummer man hade, sen satt frugan och läste i startlistan och när man passerade fick man höra ”Hejja Tobias”. Kul :) Jag tror samma sak hände i Falun och Långa Lugnet, fast utan kikare... Eller så var det någon som faktiskt kände mig som hejjade!?

Vid Golan svänger stigen in i skogen för ett tekniskt parti som förra året rendrerade en omkullkörning för min del, men den här gången var den lättare. Mest för att jag inte var lika slut men också för att jag blivit bättre på att cykla.

Strax innan campingen i Ludvika satt det en kille på en stol och sa vilken placering man hade, 1223 sa han till mig. Jag blev glad över det, jag hade räknat ut att jag skulle hamna på 1633:e plats, baserat på övriga tävlingars resultat.

Ned till campingen körde jag om några till cyklister och sen var det dags för sista promenaden uppför Krabobacken. Då var vi inne i skogen och jag kunde plocka några placeringar till. Killen bakom mig fick punktering med c.a. tre kilometer till mål, måste ha känts tungt.

Tre motlut kvar.
Två och slutligen ett.

Sen vare jag inne på målområdet, ingen Harri att rycka ifrån så jag tog det i maklig takt.

Klarade jag då sjutimmarsgränsen? Jajjamensan! Körde på 6:54:49 så det var flera minuters marginal, men om jag stannat i Kåsen hade det nog blivit knappt om tid.

Som jag misstänkte är Finnmarksturen den roligaste av tävlingarna vi kört.

Placeringarna då?

1:a Dan Kullgren 4:03:28
2:a Fredrik Modin 4:06:24, från Ludvika
...
7:a Erik Jungåker 4:10:00, vunnit FMT tre år i rad.
...
839:a Harri Manni 6:10:10 - fasen också!
...
1207:a Tobias Arnesson 6:54:49
...
1317:a Barrysoff här på lunar 7:09:09 - *evil grin*
...
1694:a sista person i mål 9:20:25

Totalt 1823 startande.

Jag lyckades alltså med årets två mål:
1) Köra fem av sex långloppscupsdeltävlingar och därmed få medalj i långloppscupen
2) Köra Finnmarksturen på under sju timmar, körde den på 8:20 förra året - en förbättring med nära 17%

På vissa ställen utefterbanan kändes det som att framhjulet var med i ett veritabelt flipperspel mellan stenarna, men jag lyckades hålla mig upprät genom hela loppet. Ett par slow-motion vurpor såg jag dock. Tänkt att en cykelvurpa altid går så långsamt, intressant.

Någonstans under loppet hade jag besträmt mig för att det får vara nog med tävlande nu, men jag ser redan fram emot nästa års Finnmarkstur :) Få se om det blir långloppscupen också, beror på ekonomin ser ut - men FMT’02 är ett måste. Undras om man ska kapa tiden med 15% då och köra den på under sex timmar?

Vi syns väl där?

Tack till alla som var ute och hejjade på!

Långa Lugnet, 86 km MTB 010812

Ännu en cykeltävling avklarad, det börjar gå rutin i det här :)

Torsdag till lördag vila och kolhydratsladdning. Trycka i sig maten, man är aldrig hungrig.


På lördagen tog jag cykeln på biltaket och åkte upp till mor&far för att hälsa på syrran och hennes *funderar på en bra term* ...prospektstadiet är nog redan avklarat... *fundera* Tja, för allas bästa får ni fråga syrran hur hon definierar relationen. Kallar honom syrrans playboy så länge .)

Jag hade bara talat med honom i telefon förstår ni, så det var roligt att se hur han såg ut. Med hopp om att han läser detta kanske jag ska orda lite om hanses klädsel för dagen med byxor uppvikta till tre-kvarts längd. Man kan undra om det berodde på att han nyss åkt forsränning och trodde att dalälven skulle svämma över eller om killarna ser ut så i Halmstad. Kanske hade Robert fel i ”Glenn Killing i Manegen”, måhända ligger fjollträsk något längre söderut än Tokholm? Typ Halmstad?

Nej då, jag förstår faktiskt att det är s.k. modernt, men lilla Nyhammar är nog inte riktigt moget för moderniteten i fråga än *skratt* Mången modefluga hinner blomma upp och dö ut innan Nyhammar får nys om att den ens existerat, om ryktet någonsin kommer dit :)


Nåja. Anledningen till att cykeln förärades denna bilresa var att jag ämnade göra två flugor på smällen, träffa syrran med respektive samt fixa iordning cykeln inför Långa Lugnet anno 2001.

Det kändes lite knepigt att äta pasta och cheddarost när resten åt potäter och stek dock :)

Under servicen upptäckte jag att framdäcket har en fin bristning på gång på däcksidan, det oroar mig rätt mycket men jag har inte råd att köpa ett nytt framdäck för tillfället.

Söndag morgon startade redan vid sju på morgonen med frukost och packning. Harri hade missat bäst-före-datumet på anmälningstiden så han tvangs efteranmäla sig, en aktivitet som var tvunget avklarad till 10.00 då starten gick 11.00. Fast Harri var orolig att inte hinna så vi skulle vara på plats redan vid 09.15 hade han funderat ut. Således avfärd från Ludvika 08.15.

Väl i Falun var processen kort så vi satte oss i bilen för att fördriva tiden. Det börjar bli något av en klassiker med unge herr Arnessons galenskaper på tävlingar och här är Långa Lugnets:

Bilen bredvid vår på parkeringen spelade någon slags modern musik, minns inte vad, men det kan ha varit åt HipHop-hållet. Baktill stod en kille och klädde om inför loppet, max 20 år, med familj. Jag kunde inte låta bli att slå på P2 och Operatimmen och spela så där lagom högt och digga i takt med musiken. Grannkillens min var betalbar :)


09.30 lyssnade vi på lokalradion för att höra den fina väderprognosen: ”Regn följt av skurar”. Det regnade redan innan vi kom fram till Falun och det verkade inte upphöra. Alltså regnställ och skärmar på.


10.00 lät inte prognosen ett dugg bättre så det var bara att ge sig ut och byta om.

10.55 släppte jag ut lite luft ur däcken för att få bättre fäste på regnvåta stenar och rötter.

11.00 gick startskottet och startområdet var brett och fint, dessvärre var snart vägen inte alls bred och det uppstod ett visst kaos när det breda startfältet skulle makas ihop på den smala vägen. Folk verkar inte kunna cykla utan tvangs sätta ned foten hela tiden istället för att bara ta det lugnt. En del panikartade stopp uppstod alltså.


Efter en mil i det minst sagt blöta vädret kände jag hur luftrören drog ihop sig och jag bryskt blev påmind hur min ansträgnings/kalluftsastma ter sig. Inte alls lustigt. Jag fruktade att det inte skulle bli bättre utan bara värre så att jag skulle tvingas bryta när vi passerade starten efter två mil.

Dock hade jag totalt glömt bort det hela en stund senare så det var för väl :)

Uppe vid hoppbackarna vid Lugnet, strax innan varvning vid starten började den första lite knixiga stigen. Som vanligt undrade man varför folk klev av och började gå när cyklingen blev rolig :)

En bit in på stigen såg jag en man som inte borde ha cyklat, han hade rivit upp cykelbyxorna så halva skinkan syntes. Kan iofs. ha varit någon annans fel men ändå :) Jag undrar om han bröt?

Stigarna i Långa Lugnet var perfekta, tekniska eller snabba. Men nästan hela tiden breda nog för omkörningar, vilket är kritiskt för mig. Jag kör alltid mycket fortare än de andra på stigarna, fast de kör om mig på grusväg :) Spela roll? Det skingrar i vart fall männen från XC-åkarna :P

På det hela taget tvangs vi kliva av cykeln och gå väldigt sällan, fast jag valde att gå uppför flera backar av typen grusväg för att skona min rygg och sträcka ut lårmusklerna för att få bort mjölksyra och kramp. Hade det inte varit för regnet hade man nog kunnat cykla hela tiden, men leran gjorde det lite slirigt på stenar och så, trots att jag släppt ur lite luft.

På ett ställe såg jag en man som låg på rygg med ett blödande ben. Ovanligt mycket olyckor, troligen på grund av underlaget.

Grusvägarna var säkert i samma procenthalt som de alltid är, men det var väldigt långa partier med grusväg mellan stigarna som kändes rent ut tråkiga, fast de har jag förträngt redan. Jag minns bara att jag tyckte de var tråkiga :)

Jag hade mjölksyra i säkerligen fem kilometer utan att det släppte vid ett tillfälle. Dumma lervälling :P

Det hela var egentligen tämligen händelselöst, vurpade inte ens. Börjar bli dålig stil tycker jag :P

Jag spöade Harri med flera sekunder den här gången - hehe.


Så, eftersom folk verkar bry sig och fråga vilken plats man kom på som andra fråga (den första är vanligen om det gick bra) så kommer här resultaten:

1:a Erik Jungåker (vilken överraskning) med tiden 3:08:05
...
306:a Tobbe Arnesson med tiden 5:45:41
307:a Harri Manni med tiden 5:45:46

Junåker körde inte ens dubbelt så fort, vicken sopa! *skratt*

Barrysoff här på lunar spöade mig den här gången *grr* Han körde på 5:42:35

-+-+-+-

På söndag är det stora avgörandet i Långloppscupen då det är Finnmarksturen, hoppas verkligen det inte blir regn igen, regn i sju mil alá Rättvik är smärtgränsen - vill definitivt inte cykla 11,5 mil i regn och lervälling om jag får välja...

Lev & må!

Nostalgi

Tänk vad fort tiden går egentligen.

Igår tänkte jag om min cykelpolare dra ut en sväng, men jag insåg att vi varit åt alla väderstreck runt Ludvika så jag tänkte; Vi tar bilen till Nyhammar och cyklar därifrån.

Jag växte upp i Nyhammar och har inte cyklat där på ungefär tre år.

Helt makalöst vad naturen har ändrat karaktär. Där det tidigare var stig är nu våtmark eller helt igenväxt. Där det fanns skog är nu kalhyggen. Där det fanns stigar är nästan alla spår av dem borta.

Det får mig att undra; Om människan plötsligt försvann från jordens yta, hur länge skulle då hennes spår finnas kvar?

Givetvis skulle det finnas en hel del lämningar av t.ex. hus och byggnader, men med tiden skulle även de försvinna under jord.

Intressant tanke...

Beskjuten med 3”-spik.

Idag var jag med om något mindre trevligt.

Satt helt fredligt och försökte lösa lite problem med en trilskande dator på verkstadsgolvet när killarna som spikar packlårar med spikpistol missar låren och skjuter iväg spiken mot mig istället. Hör hur det skramlar till någon meter bredvid mig och upptäcker en 3”-spik på golvet.

Undras om man ska ha kevlarrustning när man är där nere och jobbar?

Tydligen kan det gå vilt till emellanåt när de är i farten... Fy faen om man får en sån där i ögat *ryser*

Idag ska vi ta bilen några mil och cykla där istället, Ludvika börjar kännas lite väl rekognicerat...

Igår firade vi Anki på hennes tjugoårsdag, det blev rätt lyckat tycker jag :)



Carpe Diem.

RingUp-loppet, 75km MTB

RingUp-loppet. 010805 Örebro; Ånnaboda 75km

Fredag kväll
=-=-=-=-=-

Roade mig med att göra iordning cykeln, byta bromsklossar och justera in växlarna. Visade sig att den ena bromsklossen var totalt nedsliten så att metallen kommit fram i den *harkel*

Kom i säng ganska sent.

Lördag
-=-=-=

Packade bilen, monterade takräcke och cykel och körde till Grängesberg för att hämta upp Harris cykel. Vi blev bjudna på Tortillas av Harris föräldrar och det tackar man aldrig nej till. Blev en timme senare än vi planerat men vi kom iväg iaf. :)


Syrran var som vanligt inte hemma, men det löste sig så smidigt så.

Efter att ha packat ur grejjerna körde vi till Ånnaboda för att reka vägen. Syrran hävdade att det var älgar bredvid vägen men vid närmare inspektion visade det sig att det var oxar, troligen bison *skratt*

På vägen hem stannade vi vid Willys för att handla mat, de hade helslut på kundkorgar och alla kundvagnar var fastkedjade med myntlås. Det fick bli en barn-kundvagn ty jag hade inga mynt i fickan. Den var tyvärr lite väl låg så jag bar den i handtaget som en korg istället. Syrran idiotförklarade mig än engång. Speciellt när jag sprang med den med böjda ben :)

Väl hemma hos syrran surrade vi ett slag men så fick vi en idé om att rita en ”likmarkering” på gatan utanför syrrans hus med några asfaltskritor som Mattias, syrrans son, har.

Eftersom den första gubben inte blev så bra ritade vi en ny och sen spårade det ur totalt. Ett par timmar senare hade vi gjort slut på en massa krita och klottrat gatan full med allt från dödskallar till julpynt. Ska nog skaffa sånna kritor sen :)


Avslutade dagen med ett par rejäla fat pasta och ett inspelat avsnitt av Jackass från MTV.

Söndag
-=-=-=

Ännu en natt i dubbelsäng med Harri utan missöden avklarad och frukost äten. På väg till starten i Ånnaboda. Klockan har dragit iväg lite mer än beräknat och Harri blir nervös för att vi inte ser några andra bilar med cyklar efter vägen. Var starten verkligen 11:00 när alla andra långlopp har starten 10:00?

Efter att ha hämtat nummerlappar är vi dock lugnade och inväntar starten.

Banan denna gång ligger som en åtta med start/mål i mitten så vi ska passera målområdet ett par gånger innan målgång. Den första slingan lär ha en jobbig uppförsbacke (Skortsenshöjden) och den andra slingan lär vara kuperad.

Så när starten har gått och det rullar på efter banan försöker man hålla igen och spara krafterna till slutet. Någon mördarbacke ser jag inte skymten av under första delen av banan så antingen har de överdrivit eller dragit om banan. Eller så är det mitt minne som inte fungerar som det bör :)

Efter att ha passerat mål börjar så själva mountain i mountainbike få sin jobbiga innebörd. Upp, upp och återigen upp går banan. Ibland får man släppa på utför och då går det ruskigt fort, konstaterade ett par gånger att man tullat lite på säkerhetsmarginalerna men allt löper väl. Vurpade inte ens.

Stigarna är tekniska och fulla med hala rötter och stenar. Det regnade friskt under natten men det vädret har blåst bort, lyckligtvis. På slutet var t.o.m. banan riktigt torr.

Som vanligt känner man sig som kung inne i stöket och böket och blir ifrånåkt på grusvägarna, men som jag sa till Harri: ”Jag blir hellre ifrånåkt på grusväg än att träna mer grusväg!”

Banan känns, trots alla stigningar, rätt så lättrampad. Koncenterarde mig på andningen för att hålla mjölksyran borta och pulsen låg, vilket fungerade riktigt bra. ”Andas inte fortare, utan djupare”.

Genom nästan hela banan hade jag Alice Cooper -- Posion i huvudet och kunde inte låta bli att sjunga lite på den emellanåt :)

Som väntat var det inte mycket dialog med andra medtävlande utmed banan, det verkar vara något som bara existerar i Dalarna och då främst på Finnmarksturen.


Saker jag minns, bortsett från alla långa motlut:

- Ett fint hopp i slutet av en skaplig nedförsbacke. Fick rätt mycket luft under hjulen i det hoppet. Undrar om det är vanligt att folk åker och hoppar med flit när de kör långlopp? Det ger i vart fall en skaplig kick av adrenalin så att man orkar upp för ännu en backe. Hoppade t.o.m. i uppförsbacke vid ett tillfälle :)

- Ett svagt motlut med ett krön som effektivt dolde en grop som lätt hade kunnat få mig att flyga över styret. Tur att det inte var i slutet av banan när man var som tröttast...

- Kramp på baksidan av låren med mindre än rvå kilometer till mål. Jobbigt.

- Harri slog mig på mållinjen denna gång, jag orkade inte ifatt honom. Får skylla på krampen i låren som en äkta sportfåne. Sportfånar har alltid något att skylla på. Fast vi kom i mål på samma sekund och resultatlistorna visar mig före *lipar åt Harri*

- De överkokta makaronerna som serverades efter målgång. Bara att svälja, totalt onödigt att tugga. Lite kryddor hade inte heller skadat...

- Banmarkeringen som på sina håll var sparsam. Man undrade om man verkligen var på rätt väg.

- Vid en Y-korsning där vi skulle svänga vänster kom det fyra-fem tävlande från höger som svängde in på samma stig som vi valde. Undrade om man skulle köra runt någon slinga. Så här i efterhand tror jag att de kört fel väg och vänt. Trots att det var på en av banans riktigt bra markerade ställen. Strax efter korsningen mötte vi även två tävlanden!! Vet inte om de bara var förvirrade eller hade gett upp!?

- Två-tre utförslöpor med stig som slutade med grymma tekniska partier, blev faktiskt lite orolig där. Man borde egentligen inte köra så fort på okänd stig, men det är ack så roligt! :)

Placeringen då? I min klass blev det en 63:e plats av 98 som kom i mål. Fast om rätt ska vara rätt kom Harri före, 64:e plats således. Totalt kom jag på 254:e plats av 302 som kom i mål. På tiden 4:26:55. Bästa tid fick Dan Kullgren á 2:46:42. Erik Jungåker fick alltså spö för en gångs skull, med hela en sekund :)

Spöade sju åkare från herrarnas tävlingsklass och fick spö av en dam i motionsklassen.

De sa strax före start att det var närmare 500 anmälda, vart tog alla vägen? Var det så många som bröt?


Jag ska aldrig mer hävda att Örebro län är ett platt län. De har samlat _alla_ backar vid Ånnaboda. Säkert Örebrobönderna som har schaktat ihop Ånnaboda för att få fina åkrar :P Ja! Jag vet vad istiden gjorde med vårt avlånga land, lugn och fin!

För att betygsätta RingUp-loppet:

Banan: 4 leriga däck, kunde ha varit fem om det inte vore för den bitvis sporadiska banmarkeringen
Publiken: 2 leriga däck. Vart höll alla fans hus och de som var där; varför var ni så tysta? Med några lätträknade undantag - givetvis.
Medtävlandena 3 leriga däck, lite tysta men de gick att snacka igång.
Arrangemanget: 4 leriga däck, synd på pastan och banmarkeringen men annars kanon (fast jag hade gärna vunnit något av de utlottade priserna, nya telefoner från Ericsson).

På söndag är det dags igen, Långa Lugnet i Falun. 80km. Det ser ut att bli regn hela veckan så det blir nog inte lika kul som det kan vara. Hoppas innerligt att Finnmarksturen bjuder på tort underlag med sina 112 kilometer...

Idag, måndag, har jag lite ont i vänsterknät. Mindre bra, hoppas det går över. Jag har även begåvats med träningsvärk, det är inte vanligt för att ha cyklat lite :)

Intelligens

Hallåj!

Än en gång har jag börjat faschinera mig för intelligens och vem jag är.

Intelligens brukar man dela upp i sex olika kategorier om jag minns rätt:

1) Logik, förmåga att lösa tankenötter etc.
2) Emotionell intelligens, känslor etc.
3) Språklig intelligens, att lära olika språk t.ex.
4) Musikalisk intelligens, taktkänsla, gehör och liknande
5) Motorik, hur pass bra man är att röra kroppen, t.ex. trummisar och dansare
6) ??? Glömt bort, fasen!

I vart fall.

När man pratar om intelligens brukar man osökt snubbla in på IQ, vilket är ett mått på det logiska tänkandet. Jag hittade ett IQ-test OnLine här: http://www.iqtest.com

Jag har börjat fundera på om man skulle försöka gå med i Mensa ( http://www.mensa.se ) men jag har inte riktigt förstått varför. Mest för att få en chans att träffa personer som man kan ha meningsfulla och intressanta dialoger med, med all respekt för dig kära läsare, Internet ger inte så stimulerande kontakter.

Även EIQ är en mätbar intelligens, det är ett mått på hur man hanterar olika situationer, om man känner sig själv osv. osv..

Även ett sådant test finns på nätet: http://www.psychtests.com/t...

Vissa delar i resultatet var oväntade:

”Your Emotional IQ is excellent - much higher than average. That means that, in general, you express your feelings directly and with good timing. You are optimistic and positive, and adapt well to changed circumstances. You deal effectively with stress, interact, and communicate adequately. You are comfortable with yourself (including your sensuality and playfulness); you know and appreciate your talents and strong points as well as your weaknesses. You are able to motivate yourself, find the energy and the strength necessary to complete what you want or need done. You are one of the resilient people who bounce back after major drawbacks, survive hardship without bitterness, and still manage to give to others.

You seem to have mastered quite a bit of the theoretical knowledge necessary for full development of your emotional intellect. There is still room for improvement, though. The good news is that you can do something about it, even if you are a mature grown-up. And you can start right away!”

Kul, nu har jag lärt mig lite mer om mig själv igen :)

HISSkelig tur...

*skratt*

Här på ABB i Ludvika finns en så kallad Paternosterhiss. Det är helt enkelt en massa hisskorgar som åker runt, runt, runt i mellan våningarna. Lite svårt att förklara, ungefär som ett pärlhalsband där pärlorna är hisskorgar. På varje våning finns två gluggar där man kan hoppa in och ut i hissen. Hissen rör sig hela tiden så det gäller att hänga med när man ska hoppa av på rätt våning.

Idag när jag skulle åka upp ett par våningar valde jag den hissen, eftersom man slipper vänta på den vanliga hissen. Jag hann åka en våning så stannade hissen. Lyckligtvis precis på ett våningsplan så det var bara att kliva ur. Oftast stannar den så att man får golvet ungefär i midjehöjd så att man inte kommer ut...

Tryckte upp den vanliga hissen och klev in, men se! Då var den på väg till bottenvåningen trots att pilen visade att den var på väg uppåt. Bara att åka ned och vända *grrr*

Ingen bra dag att åka hiss på idag...

Igår körde jag en riktig tokvända på cykeln, körde 17 km väldigt teknisk terräng på bara en timme. Helt färdig när jag kom hem, de sista två kilometrarna frustade jag värre än en blåval *skratt*

Det är skönt efteråt brukar det heta, men med mountainbike är det skönare under tiden! *tipsa*

Ha det!

Min bil har gått flera mil.

Oh vilket enastående rim. Ja, ironi. Härligt va?

I fredags tog vi bilen på en riktig provtur, Njupeskär tur & retur. Nätta 61 mil. Med en bil som är totalt ny i min ägo som man inte har en aning om vad den har för nycker. Spännande kan tyckas, men vi var en bil till så helt strandsatta hade vi inte blivit om olyckan varit framme ,)


Varför i hela friden åker man till Njupeskär och vart är det undrar du säkert nu, om inte är du ignorant eller bildad .)

I Njupeskär, som ligger nordväst om Särna i norra Dalarna finns sveriges högsta vattenfall. Japp, även vi i Sverige har sånna :)

Vi var åtta stycken som åkte bl.a. en tjej från Nya Zeeland och den svenska granskogen var rätt olik den natur hon är van vid. Skoj, man öppnar ögonen själv när det är så.

Vattenfallet var en fröjd för ögat, jag rekommenderar att åka dit om du är i närheten, typ Idre eller något. En lisa för själen.


Jag försökte ta reda på hur högt fallet är så här i efterhand med det makalösa Internet men det var inte det lättaste, jag såg allt från 70 till 125 meter. Men de siffror som verkade trovärdigast var Länstyrelsens uppgift om att fallet är totalt 123 meter högt och en annan nuffra någonstans som sa att det fria fallet är 97 meter.


Dumt nog åkte vi till Njupeskär först och skulle sedan ta björnparken i Orsa, dalahästtillverkningen i Nusnäs och lite annat skoj på vägen hem men när vi var på väg hem och bara i Älvdalen var klockan över sex, allting stängt. Hade jag vetat att vi hade detta inplanerat hade jag pushat mer för idéen att åka motsols runt Siljan istället.


Fast utsiktstornet på Vidablick i Rättvik var öppet i vart fall så vi fick en fin kvällsutsikt över Siljan. Det var mycket lindrigare att köra bil upp till Vidablick än att cykla dit. Knepigt hur det kan vara.


Vi lämnade Ludvika strax efter 08.00 och kom tillbaka runt 23.30. Snacka om dagsutflyckt :)

Bilder kommer.


Lördagen spenderade jag hemma hos mor & far medelst biltvätt. Söndagen vek vi åt hundvaktande, socialiserande med svärfar & Co. samt vaxning av bilen.


Så var det måndag, jobba jobba jobba sätta sig i bilen och åka till Biltema i Örebro för att köpa nya drivaxeldamasker, som de hade slut på, för att sen åka hem till syrran. Givetvis hade jag inte ringt och förvarnat och givetvis var hon inte hemma :)

En sanning med modifikation, jag ringde innan jag åkte och då svarade hon varken hemma eller i mobil så jag misstänkte att hon inte skulle vara hemma, so? Det var enda dagen jag kunde åka till Örebro på denna vecka.

Fast, om syrran inte flyttat till Örebro hade jag åkt till Västerås istället. Det är närmare till Biltema där, dessutom hade de säkert haft damasker hemma :P

Jo jag vet att Biltema även har postorder men frakten och bensinkostnaden hade blivit densamma, plus/minus någon krona. Fast miljön hade givetvis mått bättre om jag skickat efter istället... *gömmer mig för militanta miljövänner*

Så, efter jag konstaterat att syrrans ytterdörr var låst satte jag mig på utesoffan med katten i knäet och ringde syrran med hälsningsfrasen: ”Katten vill in!”

Hon trodde mig inte, att jag var hemma hos henne alltså :) Jag fick i vart fall låna huvudnyckel till bostadsområdet av en snäll granntant så att jag kunde komma in och länsa kylskåpet på gormérester. Tack för rostbiffen syrran, den var god! Klyftpotäterna var inte dumma de heller!

Så fick jag vara vittne och delaktig till hur min syster manipulerade sin son med lite hederlig utpressning: ”Ja, om vi får sätta på tramporna på din cykel en liten stund får du åka till den stora backen och visa hur duktig du är”

Det var nämligen så att när den lille skulle börja cykla tordes han inte när tramporna satt på cykeln, dessa åkte således av så att han kunde ha den som sparkcykel. Fast när han lärt sig hålla balansen och stödhjulen kommit av gick det inte att övertyga (läs: lura) ungen att sätta på tramporna igen, förrän igår.

Han lärde sig rätt kvickt att använda tramporna iaf så vi fick inte skruva av dem igen sen :)

Återstår bara att han ska lära sig att bromsa med fotbromsen istället för handbromsen, jag tycker det är lite otäckt om han skulle bromsa med framhjulet när han svänger på grus - sånt gör ont!

Vidare gick det lite för fort i en kurva så han körde av vägen och kom tillbaka, skärrad men välbehållen, med en kommentar om att cykeln var magisk för gräset och buskarna bara vek undan för cykeln :)

På hemvägen hade jag svårt att hålla hastighetsbegränsingen, normalt håller jag den på alla vägar utom 90 & 110 väg, där jag ligger strax över. Den moraliska anledningen till det är att jag anser att 90 & 110 bara är en maxfart för att ha en maxfart medan de övriga hastighetsbegräninsningarna är till för att där verkligen föreligger fara.

Jag håller alltså 30, 50 och 70 av säkerhetsskäl men åker lite fortare på 90 & 110 väg, fast inte så fort att jag får böter. Eller blir av med körkortet.

Jag vet att min moral knappast kan anses vattentät i det här fallet, men jag har iaf. en. Dessutom innebär den att jag åker lagstadgat på över hälften av alla vägar :P

Fast på hemvägen var det svårt att hålla ”strax under 100” på 90-vägen. Det blev mer 110 och det är för fort. Så kom jag ut på en kanonfin raka, bred, fortfarande ljust ute, ingen bil bakom, inga bilar framför - varken mötande eller andra - så jag kunde inte låta bli att gasa på. Uppe i 180 gav jag mig.

Efter det busandet kunde jag hålla ”strax under 100” utan några som helst problem, faktum är att det blev närmare 90. Knepigt egentligen då jag borde ha blivit än mer fartblind av att åka dubbelt så fort. Jaja.


En sak som jag inte förstår efter den buskörningen är: Varför i hela friden åker folk så där fort ibland? Det var inte ens kul och adrenalinströmmen var näst intill obefintlig. Jag ser endast en anlendning till att göra samma grej igen och det är för att ta reda på hur fort bilen går, sånna saker kan intressera mig. Fasen, är du en sån som får världens adrenalinrush av att köra fort med bilen på rak landsväg; Skaffa ett liv! Prova mountainbike, fallskärmshoppning, Paintball, forsärnning, stickning hemma i gungstolen. Fan, det är nog så att gungstolsalternativet kan vara mer spännande :P

Varför kör folk om och lägger sig i samma - eller lägre - hastighet framför? Grrr. Normalt är jag tålmodig med mina medmänniskor men det där gillar jag inte. De kör om för att de inte vill ligga bakom någon. Enda orsaken.

Jag föredrog att ligga ensam eller först på hemvägen då jag har riktigt bra lyse på bilen, så att man har större chans att upptäcka djur - men likförbannat ska de köra om och lägga sig med häcken gnuggande mot min nos, utan helljus engång. Visst, det var ”bara” skymning så man behöver väl egentligen inte helljuset men det är såå mycket bättre om man ska upptäcka små rävar i diket och stora älgar på backkrönen...